Aha kring energinivå

Igår var vi på tur, jag, Lejonhjärta, Hemi o lånehunden Tyra. Nytt stall innebär nya vägar och igår var vi längs oändliga åkrar på långtur, drygt 1 mil blev det.

Och jag fick en Aha. Upptäckte förra gången vi tömkörde samma väg en början till samlade galoppansatser så vi jobbade vidare med detta igår. Och min aha igår handlade om att den samlade galoppen kräver en högre energinivå, hos Lejonhjärta (hos alla hästar).

Jag har sedan tidigare ”dragit” mej för att framkalla högre energinivå hos hästar. Och aldrig riktigt dragit kopplingen till hundträning. Men igår hände det.

Hemi måste ha ganska hög energinivå för att jobba riktigt kvickt, snabbt och med hög tonus i kroppen. Detta gäller alla möjliga beteenden men kanske framförallt i agilityn. Att bara lulla omkring o sedan förvänta mej att hon ska starta explosivt och hoppa med kraft och fart, är inte så sjysst. Men om vi leker upp hennes energinivå så hon är lite ”i gasen”, så får jag helt rätt energi i beteendet också.

Med hästar tror jag att det i den höga energinivån finns en inbyggd liten rädsla i mej att det ska gå överstyr? Även att det är lättare att hamna i konflikt med en häst som är hög i energinivå. Att den reagerar snabbare, att den även reagerar snabbare ”emot” mej, att den gärna vill springa FORT och då den springer fort så hänger jag med mina människoben inte med = stor risk att ”tappa” hästen tex?

Ärligt talat vet jag inte varifrån det kommer, känslan att jag bör undvika att ”ladda upp” hästar.

Men förra gången längs samma väg, och igår, så insåg jag ju att det är helt OMÖJLIGT för Lejonhjärta att bjuda på skolgaloppsansatser om han inte har hög energinivå. Det svåra är att när han har en hög energinivå så händer det en massa annat också, som jag kanske inte tänkt mej. Typ studs, bakutspark, piaffer, att han blir frsutrerad för att han inte får springa fort etc. Och det ÄR ett problem – det här med frustration, att han kickar etc – men min aha handlade mer om att vi faktiskt ALDRIG kommer få samlad galopp om jag inte hittar olika sätt att faktiskt få upp energinivån.

Det som händer längs denna väg är ju dels att han alltid taktar då vi är på långtur. Det är som om han inte har riktigt tid att skritta. Och då han känner igen sej att vi är på väg hemåt, så blir han extra ”energifull”. Och av någon anledning så verkar Hemi också ha en liten fnattperiod just i samma veva, längs samma sträcka på den här vägen, och när hon fnattar så blir han också lite ”på tårna” (= högre energinivå!!!). Om jag då utnyttjar detta och försöker locka fram ”otakt” i hans taktande, så vips har vi galoppanslag! Mina ”lockanden” är inte snygga, det är ASMYCKET ”Hjälp” på olika sätt, jag studsar, tjoar och viftar – haha….. MEN vi provar oss fram nu, så jag försöker vara snäll med mej själv!

De här två gångerna har jag fått ganska mycket kaprioller (seriöst är han en väldigt begåvad kapriollör som verkligen hoppar upp i luften och sparkar bakut, det handlar inte ens om stående kaprioller) då han tycker att jag tjoar för mycket, men när jag skalat bort tjoande och haft hög frekvens o GOD förstärkning av ”taktfel” (galopp är ju en sorts ”bruten bakbenstakt”) och till viss del även brutit av jobbet med att ta ”vanliga” galoppfattningar (såna då han ”faller in” i galopp genom att öka traven, dvs jag springer med) så har vi börjat närma oss pudelns kärna och hittat RIKTIGT FINA skolgaloppanslag. Det är SVINJOBBIGT för honom och vi får lite hipp som happ höger och vänster galopp, men han får till rörelsen JÄTTEFINT. Och via den lite kaotiska början så har han också blivit lugnare då han förstår vad jag menar (vill inte påstå att det är en optimal inlärning vi håller på med…….).

Som bonus har jag fått se att han verkligen har fantastiskt tramp, det finns så mycket power i honom, power som en väldigt sällan får SE eftersom han är som en liten cola-häst som sparar energi på alla sätt och vis.

Hursomhelst var det en nyttig insikt detta med energinivå och beteende! Med hundarna är det ”lättare” då lek får upp energinivån så markant och att matbelöning kan ”lugna” ner, beroende på vad för beteende jag vill jobba med, jag kan inte säga att jag riktigt vet hur jag på bästa sätt får upp energinivån med Lejonhjärta (förutom att vara på LÅÅÅÅÅÅNG raksträcka hemåt och ha fnattande hund runt hovarna 😉 ), men insikten är en början!
Och kanske också insikten att jag nog är onödigt ”rädd” för att höja energinivån, och att den rädslan faktiskt motarbetar mej. Det är väl självklart så att han är jätteduktig på beteenden som kräver mycket lugn, dels eftersom han ÄR lugn av sej och dels eftersom jag alltid försökt sänka energinivån när den blir för hög.

Till viss del handlar det kanske om att hög energinivå ofta equals med SPÄNNING, i hästvärlden? Men jag undrar jag, väldigt samlat arbete (som skolgalopp på töm är) kräver ju jättemycket tonus, tonus är samma sak som spänning. Var kommer rädslan för ”spänning” ifrån egentligen? Utan tonus kommer hästen inte kunna jobba samlat. Det krävs en viss mängd tonus. En måste kanske skilja på spänning och spänning, helt enkelt?

Sköna o intressanta tankegångar så här en ledig onsdag.

Foundations fun o pepp!

Fått laddat hem Foundations Fun, en film från Silvia Trkman. Så himla skoj!

Vi fortsätter med våra ”smågrejer”. Övat ett litet pass med Treat magnet. Det är i stort sett handtarget. Men också en sorts belöningsprocedur jag ska kunna använda för att få tydliga starter på repetitioner tex då vi jobbar med Aim for it. Hemi tycker att våra Treat magnet-pass är SKOJ för de innebär korv i mycket hög frekvens. Och trött i huvudet blir hon också. Lillvalpen.

Senare idag ska vi jobba lite med byteslek med bollar och även börja med snurrar i vår jaktlek, då vi går på promenad. Eller det är min plan. 🙂 Inspirerad av Silvia Trkman-filmen! Försöker bygga små små nybörjarsteg. För varje liten grej så blir nästa egentligen svårare grej – lättare, ju. Hemligheten bakom att jobba mycket med shaping är att det går lättare å lättare att lära in saker. Jag försöker trösta mej med det då vi gör massa olika små små enkla saker, att för varje enkel sak som vi påbörjar – med mål att nån gång kunna progrediera mot något hyfsat SVÅRT/komplicerat beteende – så bygger vi en god grund av ”verktyg”, förståelse för inlärning, vi bygger relation och samarbete och jag jobbar på mina träningsskills (teknik o känsla), ALLT som vi påbörjar – hur simpelt det än kan verka, blir sånt som vi HAR i vår ”byrålåda” av beteenden att bygga vidare från.

Är så glad över att ha lakritstrollet i mitt liv! ❤

Småsaker in between

Tränat ett litet pass med Outside circles igen. Det är svårt tekniskt för mej så därför kör vi bara korta, korta pass. Måste hem o analysera sen.

Och idag la vi tid på Treat magnet. Hade korv och det var förstås en hit ;). Försöker jobba på att hon behåller kontakten med handen även då jag rör. Hemligheten är som vanligt förstärkningsfrekvens.

I övrigt hänger hon mest med just nu. Stallhäng och promenader och besök av kompisar med deras hundar. Till veckan ska vi till klubben o träna med hindren. Jippi.

Jag har köpt Foundations Fun från Silvia Trkman (film) och längtar tills jag har tid att nörda ner mej i den! 2 h 20 min agilitynörderi. Nu ska jag dock till stadsbibblan med Lo o ABC-yoga, innan vi far på Folkkök. Och ikväll ska jag ha lektion med Lejonhjärtas medryttare B.

Hjärtat har varit på långa promenader måndag och onsdag i veckan och igår löshoppade jag honom, studs. Jobbar lite med ”race to reward” men han börjar sätta sin vinterpäls o blir ganska slö då. Ska försöka klippa honom redan nu för att se om han kan vara lite ”jämnare” i humör.

Länge sen sist…

Oj vad det gör ont att läsa mitt senaste inlägg.
Texas finns inte längre. Det är en stor saknad och tomhet i livet.

Men jag o Hemi tränar vidare. 🙂

Nu siktar vi på lite grundfärdigheter i agilityn. Igår tog vi några varv med Outside circles på stallplanen. Inte mkt till träning men varje liten bäck…. 😉 Jag försöker tänka som så att om jag så bara avsätter 2 minuter till att ”påbörja” nån ny shaping-övning så har jag planterat in ännu en godbit i vår verktygslåda, som säkert kommer kunna hjälpa oss i framtiden.

Sen var hon med då jag tömkörde Lejonhjärta en långtur. Superduktig liten hund som kan vara den bästa stallhund jag nånsin haft. Fick nåt hundmöte på håll, ute i skogen, men inga problem att kalla in henne o koppla henne. I övrigt är hon underbar o det blir en hel del miljöträning av Lejonhjärta också, då hon kastar sej ner i alla diken och även gärna rusar i buskagefyllda diken för att helt plötsligt dyka upp ur diket precis bredvid Lejonhjärta. Han börjar vänja sej 😉 även fast han aldrig verkar så himla peppad på hennes plaskande i alla pölar…

Idag har hon vart med till mina föräldrar, vilket bli miljöträning på hög nivå för liten Hemi, med alla deras jämthundar, att de håller på att bygga ut huset och pappa fixar tak och en elektriker höll på att fixa el. Men hon är inte bara en fantastisk stallhund utan också en underbar trädgårdshund, tycker jag iaf ;). Hon vill gärna delta i trädgårdsarbete o idag var det ju riktigt praktiskt att hon hjälpte till att gräva och dra upp rotsaker eftersom det var skörd som stod på agendan. Jag älskar hennes grävande, det känns väldigt socialt att hon så fort jag börjar rota i jorden kommer fram och börjar ”rota i jorden” hon med. Och de rotsaker som var ”dåliga” fick hon ju som leksak vilket hon firar med att fnatta runt, kasta och slita i den. Sen fick hon nåt mys-fnatt i morotsblasten och liksom ålade sej fram, grävandes, rullandes. Ja, hunden är fantastisk, helt klart.

Imorgon hade vi eventuellt tänkt åka till klubben o träna agility men vår agilitytränings-kompis kommer inte med så vi kanske gör lite grejer i stallet istället, som bl a Aim for it (de här övningarna är från ”Agility right from the start” av Emelie Johnson Vegh o Eva Bertilsson, min agilitybibel just nu), och tar oss en till långtur med Hjärtat på töm. Mys på hög nivå att vara ute med de två, på alla fantastiska vägar som finns runt nya stallet.

Agilityträningen igång igen!

Igår tränade jag o Hemi agility igen. När hon såg att vi skulle in på agilitybanan fick hon fnattlust. Så härligt. Agility är skoj!

Allra först lite lek, sen gjorde vi några repetitioner på att gå (springa) runt en stolpe. Kul shapingövning! Hemi är såklart med på noterna. Sen rak tunnel. Platsliggning medan jag drog om tunneln så den var helböjd (dvs hon kommer ut åt samma håll som hon springer in). Hemi var helt med. O till min förvåning kunde jag använda handsignal för att rikta in henne i tunneln. Inget behov av godis i fronten för å få fart igenom ens första gången. Dvs att springa genom tunnel verkar sitta oavsett var godis/leksak befinner sej. Ok, det visste jag kanske egentligen eftersom hon har ett sånt härligt driv ”utåt” från mej, men det var kul att se att det fanns från repetition ett igår. Sen jobbade vi lite med att ligga som startbeteende o jobbade med ett hopphinder. Tyvärr lyckades jag lägga bommen lite högt först (40 cm, men högre än hon är van eftersom vi mest bara hoppat minihinder) och då rev hon o sen var hon inte lika peppad, vilket resulterade i att min startsignal (Ja!) blev lite ”svärtad” med några kassa repetitioner där hon bara låg kvar. Nåväl, hon blir inte så låg direkt när hon river, utan det är nog mer bara en sån där ”Hepp, ja men då springer jag bredvid istället!”. Tog även några skutt över mur, gjorde en kombination av mur och rund tunnel och avslutade med att gå över balanshindret och ta ett par hopp genom däcket. Niemas problemas. Sen sprang hon upp på balanshindret själv när jag tänkte att vi skulle gå därifrån. Hon är ROLIG att jobba med, gäller kanske bara att få lite stimuluskontroll på grejer också! 😉 😀

En grej som jag tror hjälpte vår handsignal var att vi häromdagen jobbade med ett par stenar på en promenad – litegrann ”handling” kanske? Hon har ett himla driv att hoppa upp på stenar så jag kunde ganska snabbt utveckla från att jag befinner mej vid stenen hon ska till – till att vara kvar vid stenen hon stod på och bara ge handsignal och ”Hopp upp”-kommandot och på det viset skicka henne mellan stenarna en stund. Kulkulkul om ni frågar Hemi. Och kanske var det vad som räckte för att hon skulle vara med på det igår? Jag vet inte, det enda jag vet är att handsignaler har varit non-existent på agilityplanen tidigare! 😀

Idag har Hemi vart med till stallet då jag mockat ur Lejonhjärtas bädd. Hon har legat ute på gårdsplanen i ca 2,5 h och även om hon i princip bara ligger i skuggan så kan jag lova att hon blir helt UTSLUT. Folk och hundar kommer och far och hon måste ju förstås tala om för mej varenda gång det kommer nån. Jag börjar mer och mer tycka att hennes vaktbeteende är ok: hon skäller men kommer till mej då jag ropar och kan låta folk vara på planen så länge jag ”hjälper” henne lite (försöker förstärka att hon bara står o tittar på, vet inte om det är vad jag EGENTLIGEN förstärker dock).

Sen har hon sovit som en stock här.

Texas som älskar att vara på brukshundklubben fick också komma ut en liten sväng – nosa igenom hela agilityplanen på godisar (det finns alltid några att dammsuga upp!) och träna lite rallylydnadsmoment. Han är så himla kass i kroppen nu 😦 och jag försöker göra sånt med honom som jag vet att han älskar. Att få jobba med hans fantastiska vänsterhandling och frontarbete är sånt som tänder elden i hans ögon. Och att få jaga boll. Hemskt är att han springer som vanligt efter bollen men vurpar då han kommer fram, för att kroppen inte lyder, men jag försöker tänka att det är det bästa han vet – att få jaga bollar. Om det här är hans sista tid i livet så måste han få göra sånt, även om det ser lite brutalt ut då han tippar på näsan när han försöker stanna upp där bollen landar.

Hund o hästträning

Det händer en massa annat också men hund o hästträningen är den som känns viktigast att skriva om ;).

Hemi o jag har inte jobbat nåt alls med shaping på ett tag. Fokus på annat. Eller inte alls var väl å ta i eftersom det blir lite träning på stadga där, lite position här och så vidare, men jag har inte haft så mycket struktur och därmed har ju resultaten ej heller blivit strålande ;).

Men ikväll så jobbade vi först lite med störningar i ligg och försökte även jobba med stående. I ligg jobbade vi med godisar som störning. Vi var på Kurvanstallets ridbana och hon fick sej en rejäl stöt av tråden in till grisarna igår så hon var lite låg först, jag ville få jobba med något där jag kunde ha väldigt väldigt hög förstärkningsfrekvens med godis, eftersom det kan ”bryta” hennes obehagskänsla sådär inledningsvis. Och det gick ju bra. Hon är en fena på ligg ;). Gäller bara att jag får nån struktur på störningarna så att jag kan utveckla det lite mer ändamålsenligt…

I stående vill jag dels att hon ska förstå att alla tassar ska vara stilla – försökte med omvänt lockande och även jobba lite med att ”putta” på henne för att kunna belöna då hon står kvar med alla (kan ju verka förtydligande), men hon var nog inte HELT med ändå. Stå är jättesvårt! Hon vill ju gärna sitta eller ligga som ”default”-beteenden och det kommer inte så högt upp i ”Byrålådan” av beteenden att ställa sej. Tanken är att kunna jobba med att hon står balanserat och symmetriskt över alla fyra.

Sen åkte vi till Gottarstallets ridbana och jobbade lite med att runda hinderstöd. Skojigt jobbg tycker jag eftersom hon är så rolig att shejpa i nya grejer, men hon (och jag?) var inte jättekoncenterad eftersom det var busiga hästar bredvid banan och lite folk och skällande småhundar. Svårt att få bra repetitioner. Men nu har vi iaf BÖRJAT på det jobbet, det känns väldigt peppigt att få det här i hennes repertoar av beteenden – roligt är då vi introducerar nåt ”helt nytt” för henne är att det nästan är oundvikligt att hon testar några av de välförstärkta beteenden – bland annat la hon sej vid hinderstödet (haha skojig grej eftersom folk använder sej av targets på avstånd i fjärrdirigeringen, tror jag?), provade att använda stödet som tasstarget och även som nostarget, samt försökte ställa upp båda framtassarna mot det. Hihi. Hög tid att jobba på en annan variant av beteende, alltså!

Hjärtat jobbade jag på långa tyglar och jag tror att han bjöd på det bästa trampet ever idag. Väldigt skojigt. Han är så sjukt känslig, lyhörd och fin i hjälperna, och SNYGG nu då han inte har en massa vinterpäls. Jag älskar verkligen att jobba med den där hästen. Vilken pärla han är.

Spår, sökrutor och budföring

Jag och Hemi var på spårkurs i helgen. Det var KUL. På söndagen gjorde vi två spår om ca 100 meter, ena spåret med en leksak i och det andra spåret med två. Hon spårar jättefint, koncentrerat och verkar verkligen gilla det. Vi provade även på sökruta men då var hon så trött så hon gick mest in i rutan och började rulla sej som en tok, hahaha ;). Budföring visade hon på sina tidigare Rapport-skills o gjorde sjukt snyggt med hööööög fart. Hon älskar verkligen att springa!

Idag tänkte jag spåra med henne, eftersom Lo är hos mina föräldrar och jag lättare kom ifrån. Men spårlinan är i bilen som är med Julia på jobbet… Istället gick vi upp i regnblöta skogen och gjorde en sökruta. Ca 3×3 m stor och 3 leksaker. Första gången så rusade hon in, tog en leksak och tyckte sedan att hon var klar, men fortsatte och hämtade de andra två då jag verkade intresserad av rutan. Andra gången så rusade hon in, tog en leksak, lekte en stund med mej, och rusade sedan in igen i rutan och hämtade nästa. Den tredje hittade hon också men den var inte tillräckligt intressant att plocka upp.

Kul är det! och eftersom hon var ”kryp under skinnet”-understimulerad innan så var det gött att hon fick använda näsan och huvudet lite.

Sen tänkte jag öva lite på ligg-position uppe på den lilla grusplanen vid graffity-väggen ovanför oss, och hon är ju så SKOJ då hon fattar vad jag tänker shejpa – typ PANG ner i liggande och KASTAR sej över leksaken på belöningssignalen. Men det är egentligen en för svår miljö för henne att jobba med sånt om vi inte förberett oss väldigt noggrannt innan vi gått ut, o hon blev störd av någon hund som skällde ute i skogen. Sen hade hon inte ro att fortsätta jobba med mej. Vi gick hem o jag tänker att vi ska jobba vidare med dessa övningar inomhus i lugn miljö innan vi tar med dem ut nästa gång :).