mnåh.

igår sov Lo knappt nåt på dagen, men var ändå vid ganska gott mod. Lite tröttgnällig men inte överdrivet.
Idag verkar det hela upprepa sej. Hon kan typ inte somna in och jag tycker det är asjobbigt, nu smågrinar hon i sängen och jag tror hon kommer somna, men det känns så jävla tungt i mammahjärtat att inte kunna hjälpa. Jag vet inte vad som är knas. Hon har iaf ingen feber, och det var ju likadant igår redan innan vaccinationen så jag tror inte det bara beror på den, även om den kanske gör ”vad det nu är” sämre. Hon har kliat sej i munnen en del och drägglat sjuka mängder senaste veckan eller så, så det är kanske tänder ändå.

Nä, nu har hon gråtit i säkert en kvart, fan. Vad göra? Mitt huvud känns ömt och trasigt. Blir frustrerad och arg och hatar den här otillräcklighets-känslan. Bah. Puh. Äsch, dags att plocka upp henne ändå. Får ångestknut i magen. Snälla barn, sov för i helvete.

Annonser

2 reaktioner på ”mnåh.

  1. Jag och min fru väntar barn i slutet av februari.
    Detta är en av de sakerna som jag är lite nervös för…just vad man ska göra när ens barn skriker och skriker, man vet inte helt vad det beror på…
    Jag med mitt stora hjärta och enorma empati, som knappt kan slå ihjäl en fluga, utan att börja fundera över hur hans/hennes familj kommer sakna flugan.
    Kommer ha det väldigt jobbigt att höra vår dotter gråta….
    Men men, vi kan inte veta hur det blir när hon kommer till livet, men en del tankar kommer ju då och då.

    1. I början tyckte jag det var jättesuperjobbigt ofta eftersom det verkligen, verkligen är en ständig gissningslek då. Jag kände mej väldigt otillräcklig väldigt ofta. Ofta när Lo skrek och grät så grät jag också floder samtidigt, för att jag kände mej hjälplös. Men jag kände mej ytterst sällan arg, vare sej på henne eller på mej.

      Nu är det inte lika illa. Jag känner henne bättre, förstår av vana mer vad som kan vara fel och även vad jag kan göra för att hjälpa henne, och hon är också bättre på att visa mer specifikt vad som felas henne. Nuförtiden känner jag mej inte så himla empatisk heller, och det skrämmer mej kanske och ger dåligt samvete. Faktiskt så tycker jag nuförtiden mest att det blir jobbigt rent egoistiskt när hon är grinig och ledsen, för att det drabbar mej också. Det låter elakt och jag känner mej elak som tänker och känner så, men that´s how it is för mej. Självklart tycker jag det är jobbigt att hon också har det jobbigt men vissa dagar handlar det helt enkelt om att jag bara inte orkar höra hennes ledsenhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s