sömnminus

Jag är på knäna i energi efter kanske 3 dagar med alldeles för lite sömn. Alldeles gråtfärdig av orkeslöshet. Och en massa annat, bland annat att jag inte orkar vara den mamma och matte jag skulle vilja vara. Och så lite gråtfärdig över att jag inte riktigt kan ändra situationen. Att vara barnledig en stund då och då hjälper förstås men just idag, precis som i förrgår, önskar jag kanske mest av allt i hela världen att få dela ansvaret, liksom jämlikt, med en till förälder. Så det inte skulle krävas av mej att vara så förbannat fullkomlig hela tiden. Sen känner jag mej så dum som önskar det för vafan, jag valde ju att göra så här, lagt kort ligger. Nu får jag väl bara palla med konsekvenserna. Eller?

Jag skulle till exempel vilja köra Hjärtat idag, något jag sett framemot och planerat i flera veckor men hela den här dagen har barnets sovande/ätande/bajsande/gnällande etc stört min plan, i kombo med min orkeslöshet. Tänk att bara säga, hejhej, nu går jag ut! Och så är det nån annan som tar hand om allt. Jag har ju barnvakt i huset, men då måste jag liksom först plocka fram middag åt Lo (vilket inte är någon big deal men jag är så förbannat trött och orkeslös, jag ORKAR bara inte!) och även känna att Lo är i ett sinnestillstånd som gör att det känns bekvämt att be någon annan ta hand om henne. Nu är hon trött/har ont i magen/whatever det nu är som är fel, och det känns inte rättvist mot vare sej barnet eller Karin att lämna; för ansvaret för barnet ligger ju på MEJ, alltjämt, så är det ju bara!

Puh. Less.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s