När en är otillräcklig hur en än gör.

Försöker vara stark och oflexibel på praktiken för att tänka på mej själv och min relation med Lo. Det vill säga, inte ta på mej för många patienter på en dag, och försöka att inte känna mej som en skurk som börjar senare än min praktikkompis och går hem tidigare än honom. Så jag ska orka med, palla med att rodda ihop vardagen sen när jag lämnar praktiken också. Jag får ta att jag har ständigt dåligt samvete när jag är på praktiken, det känns som om jag gör alldeles för lite hela tiden och att jag förlorar massor i respekt och även betyg genom att försöka prioritera i livet; mitt eget välmående och min relation till mitt barn, före högsta betyg på praktiken. Det är svårt när en rör sej i en miljö där själv(eller relations)försakande är en dygd, bland sjukgymnaster alltså.

Men det räcker inte. Jag är helt utmattad ändå. Ikväll bröt jag ihop en smula och grät en skvätt när en vitlöksklyfta fastnade i vitlökspressen och inte gick att trycka ut. Ville snöra vitlökspressen rätt ut genom ett fönster. Det var min impuls. Kände mej helt irrationell. Herregnu, det var ju bara en vitlöksklyfta i en vitlökspress som inte var helt med mej. Men utmattad, framförallt utmattad. Orkade helt enkelt inte. Som  att nästa handlingssteg i allt jag gör känns som ett oövervinnerligt hinder och minsta motgång blir som en bergsbestigning.

Och nu vandrar hunden och behöver gå ut och göra sina behov, och jag borde ha fodrat hästarna för en timme sen så jag hade kunnat komma in typ nu och duscha o sen falla isäng. Suck. Orka. Energi.

Annonser

3 reaktioner på ”När en är otillräcklig hur en än gör.

  1. Det kan ju ofta vara extra arbetsamt att jobba med friskvård (de är ju ofta sjukliga, både i tanken och kroppen) så det kan behövas att man sätter upp mentala spärrar och inte låter all energi dräneras ut då man är så ”nära” klienterna, fysiskt också.
    jag blir oftast sjukt trött av behandlandet, mer trött än om jag jobbar hårdare fysiskt. Helt tom i huvudet likssom. Svårare blir det då man redan är trött, då lyckas man inte lika bra med de där ”spärrarna” tycker jag och kan dras ner av klienten.
    Men ibland lyfts man ju också, det är väl charmen med jobbet!

  2. Ha inte dåligt samvete. Det du tvingas göra är att från början hitta ett förhållningssätt som gör att du har chansen att hålla i längden. Har ni lärt er något om det som samlas under begreppet ”compassion fatigue” under utbildningen? Vi fick tyvärr inte alls mycket av det men jag tror alla i vårdande yrken behöver lära sig om det.

    1. Nädu, det begreppet har jag inte hört en enda gång. Ska googla lite vid senare tillfälle! överhuvudtaget har jag inte hört någon nämna ”hur en tar hand om sej själv som sjukgymnast” EN ENDA GÅNG. Alltså det verkar inte vara ok att prata om. Däremot är en av betygskriterierna på praktiken hur flexibel en är, dvs hur mycket extra en kan ta på sej, om en kan stanna kvar längre eller komma tidigare ifall det krävs etc. Övht är sjukgymnaster de mest peppade, drivna och ambitiösa människor jag vet. Och det är verkligen norm att leva för sitt jobb. Inget fel med det egentligen men jag vill inte prioritera så i mitt liv och kan heller inte förstå hur det kan vara så eftersträvansvärt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s