kollisionskurs

Fin valborg ute i bäck hos anders o petra o sara o sasha o alla djuren (om ni undrar är min favvo-shiftknapp helt åt helvete förstörd så jag orkar bara inte bry mej om stora bokstäver ifall det inte funkar första försöket) med pizzabak och häng med finfolk. Roligast var att prova studsmatta för första gången med skruttet. Hon gillade det, mycket! Men dagen var dryg också pga att Trollfuxa mår lite halvkasst på nåt vis. Förhoppningsvis är det tänderna som ställer till det för henne, och isåfall kan vi nog få hjälp av bästaste sara. Ett tag kände jag mej så orolig så jag låg i fosterställning i soffan och grät och tänkte att nu är det kört, nu blir hon inte äldre, nu tar vår väg slut… Men det pendlar, hoppet, i jämn takt med hur mycket hon äter. Vilket också pendlar, rätt mycket. Ena gången dissar hon uppblött lucernpellets och då tänker jag att det bara är att ringa trotjänaravlivarna och försöka fixa grävmaskin, och så nästa gång så tuggar hon i sej det glatt och med aptit och då pustar jag ut.

Sen blev natten dryyyyg. Märkte redan igårkväll att det var en smågnällig och ledsen och lättväckt Lo för första gången på typ ever and ever. O så vaknade hon vid 1 och kunde inte somna om så jag tänkte i mitt sömndryckna tillstånd att ja men då får hon väl sova i min säng; ”det är säkert mysigt!”. Big mistake. Fy huvvaligen. Hon sov visserligen ok med några uppvak under natten, men jag…. Vilket mörker. Ligger vaken och typ lyssnar/hör/känner hennes närvaro, vaknar stup i ett.

Och nu hade jag glömt bort hur det är att ha sovit helt kasst. Blev påmind! Vilket mörker som väcks inom mej. Jag känner mej liksom helt jävla obrydd, saknar empati och är arg, grinig, less och vill liksom bara ha ingenting och vara ingenting. Svårt beskriva men här på kvällssidan har jag fått känslan flera gånger att jag bara vill gå ut i skogen och sätta mej och liksom bara få vara ifred, inget gnäll, skrik, ingen som kräver NÅT av mej. Också som att jag bara vill vända mej bort när Lo kommer och är ledsen, som att jag känner att jag inte orkar bry mej en enda sekund till om hur det är med henne. Sen gråter jag av ilska och dåligt samvete (kombination) typ stup i ett. Ja, jag tror det är lika bedrövligt som det låter.

Lo har nog inte heller varit sitt vanliga, nöjda, glada jag idag utan är ledsen och grinig och mammig, och varför vet jag inte. Visserligen är hon rejält snuvig och förkyld men det känns nästan mer som nån sorts otrygghets-gnällande.

Nåväl, vädret har varit FANTASTISKT och vi har gått med i ett väldigt peppigt första maj-tåg med typ sjukt mycket folk, och så har jag jobbat lite med Hjärtat och blivit lite förälskad eftersom han ser riktigt fluffig och fin ut, och sen red E honom på lina och jag känner mej väldigt peppad av det :-).

Nu ska jag ut o fixa med hö och sen behöver den här kvinna en rejäl dusch. Huvvaligen så jag luktar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s