paradoxen

Jag önskar just nu att mitt liv var annorlunda, så kan det vara ibland som småbarnsmorsa, jag önskar mej långt, långt bort till ett ansvarslöst liv där jag har fri tid att ägna mej åt allmänt oansvariga grejer typ baka, göra käk, läsa, surfa, kolla serier, rida, umgås med hästarna, måla, där det är lätt att göra allt sånt som måste göras (att det inte blir ett projekt att ge hästarna vatten, städa på gården eller nåt annat viktigt). Ja, ett liv utan Lo. Men paradoxen ligger i att om jag inte hade haft Lo hade jag nog ändå inte uppskattat allt det där tillbörligt. Så grejen är väl att så som livet är nu är som det är; och alternativen är som oaser i en öken. Eller sandslott. Ganska irrelevanta och overkliga och det är själva grejen med dem. De retar gallfeber på mej men egentligen existerar de ju inte ens.

 

Obs. Jag älskar mitt barn över allt annat men när hon skriker och gråter precis hela tiden (iaf i min närhet) och tonläget i princip aldrig under 3 timmar befinner sej under en hög, gäll nivå (iaf när hon vistas i min närhet) och mitt huvud redan bultar pga en uppfuckad nacke, så ja, då vill jag bara härifrån. Och dör av dåligt samvete när jag erkänner det. Men så är det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s