Goda nyheter och dåliga

Fick nys om en rehab-tjänst på djursjukhus. God nyhet! Lite väl långt från alla jag tycker om, men drömjobbet är drömjobbet. Ska förstås söka. Men så fick jag också idag nys om att tilläggsutbildningen för sjukgymnaster för att kunna söka behörighet för arbete inom djurens hälso- och sjukvård hos Jordbruksverket, som det pratats om i flera år, äntligen blir av nu till våren! Men den nedrans tilläggsutbildningen har som grundkrav att en ska ha minst 2 års erfarenhet från kliniskt arbete på humansidan. Jaha, men åh. Skitbestämmelser. Lite dålig nyhet.
Nå, jag känner ändå peppen! Till våren blir det OMT-kursen i Luleå. Ortopedisk Manuell Terapi är alltså the same thing som kiropraktik, typ. Å sen blir det förstås akupunktur våren därpå…

Idag har vi fortsatt med sportmassage, och det är grymt kul. Imorrn väntar stretching. Fått en hel massa kött på benen bara igår och idag, jag tror inte mina kurskamrater förstår hur mycket godbitar som M bjuder på, faktiskt :-). Användbara godbitar för djursjukgymnast åtminstone. Texas är väldigt fin i muskulaturen, men har en liten asymmetri i glutéerna och lite myoser på högersidan, och idag kände jag tydligt hur muskelstrukturen ändrades av det lilla jag gjorde. Han njuter hela tiden. Jag känner mej peppad och även väldigt förälskad i hundar som varelser, det kryllar av fina personligheter i rummet, de fyrbenta åtminstone ;-).

Jag kan dock känna att jag blir lite stressad av en del diskussioner, och en närvarande berättade om sin sambos ”korkade” jack russell som ”Man kan dänga in i en vägg gång efter gång efter gång som straff och sen skakar han bara av sej det” och så tillägget nån minut senare att han hade kasst psyke ”När jag ska ta ner honom från en fåtölj på kvällen så morrar han och visar tänderna bara jag kommer nära med handen”. Åh, hundar får utstå så jävla mycket skit. Tänk om samma person hade sagt så om sitt barn eller en annan medmänniska? Skulle det verkligen få gå oemotsagt förbi?

——

Igårkväll kom Lo på att hon kunde prata i telefon med mej. Jag förstår inte ett ord hon säger men hennes röst är ljuvlig att höra. Det var ruskigt fint men också sjukt jobbigt. Nu när jag skriver det får jag gråt-ståpäls i nacken. Saknar henne. Ja. Massor. Ikväll ville hon inte prata i telefon med mej… Det som är fint med att vara ifrån henne är att hon får fina, tajta relationer med andra personer, typ Mattias å mina föräldrar, och det unnar jag dem och jag tror även det är bra för henne – barn mår bra av att ha många nära relationer med vuxna personer, är jag övertygad om, men det känns svårbeskrivligt jobbigt också. Vill egentligen inte vara ute och flänga så här mycket. Eller jobba så knasiga tider. Eller vara otillräcklig och trött pga fläng och knasiga jobbtider och pusslande och skit. Men tänker att det blir bättre snart…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s