äntligen hemma!

Åh, nu är jag äntligen, äntligen, äntligen HEMMA. Känner lugnet lägga sej och stressen som bott i magen avtar ju fler minutrar jag får ute i höstsol och höstluft och med fluffiga hästpälsar under händerna och med en skrattande, kramande, pussande, busande Lo. Ibland slås jag av en omfattande insikt, att det är det här som är livet, det är så här det är när det är på topp. Sen slås jag av en viss stress igen och får kämpa ibland för att greppa den där insikten igen. Synd att det ska vara så ruskigt mycket att greja med nu när livet är så toppenfint, så här mitt i livet, men så är det nog för de flesta, i alla fall de som precis som jag försöker (eller har försökt) leva livet med en liten tvåbening.

Vad händer här då?
Jo, jag jobbar. Personlig assistent-jobb som jag trivs super med. Överskuggas dock av att det är över i januari.
Sen umgås jag med pållarna. Idag promenad med finaste ungponnyn.
Skördar bär på gården och inser att jag är lite sent ute. Puh, tiden har inte räckt. Rabarbern hade blivit alldeles rutten :-(. Jag åtgärdade dock det problemet genom att palla lite rabarber på ett ställe utanför mitt jobb där rabarbern vuxit sej oförskämt stor utan att nån övht har rört den, hela sommaren.
Lever på ingenting (i pengaväg) och blir en fena på att tillaga linser och bönor i olika former.
Fiser därefter.
Flyttar runt grejer i huset inför gårdskompisars inflyttning.

Imorrn ska en hage tas ner. Och jag borde ha somnat för länge sedan.

(kvällens: Of Monsters And Men – My Head Is An Animal )

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s