bekräftelseminus å ensam

Ynkligt idag. Ändå fin dag, egentligen. När jag gick ut nu ikväll för att elda, kvällsfodra Hjärtat och natthälsa på de andra hästarna så slog det mej att jag lever det liv jag vill leva. Texas yrar å försöker hitta sin boll (det är fint, han är med, jag gillar å dela livet med fyrbeningar), Karma följer efter mej både genom skogen i mörkret upp till Hjärtat och ner i beteshagen, säger mjau och förirrar mina sinnen genom att låta i gräset (det är svårt att hitta hästarna nere på betet, jag måste skärpa till alla sinnen och liksom lyssna efter ev gräs som flyttas av hästhovar och skuggor som rör sej, i mörkret, långt bort) och det känns grymt. Hjärtat var dessutom helt opulsig i sina framben (igårkväll var han pyttelite varm och hade svag puls och jag ville gräva ner mej, litegrann, men så där är det helt enkelt nu på hösten när hans ämnesomsättning går ner i extra-sparläge, typ?), luften var varm och mjuk, jag känner mej grymt hemma på gården och marken häromkring och kan lugnt gå i mörkret en sån här dunkel kväll, för jag känner liksom till alla rötter, alla stubbar, alla hål och det känns….fint i hjärteroten att vara så hemma nånstans.

Har haft tidernas LATASTE dag, men eftersom förmiddagen var en skrikig historia så känner jag att jag förtjänade latheten. Fina med förmiddagen var dock att jag gav grejer till två personer som blev så himla glada över grejerna, det känns fint att kunna skänka bort saker som stått undangömda här – som jag inte behöver (!!!), till några som verkligen vill ha dem. Andra fina var besök på Swedbank där personen som tog emot mej var så himla snäll och tillmötesgående. Även fint att Lo prompt skulle ha med sej sin lilla väska med Nalle Puh-böcker in till stan och in på banken, och att hon charmar alla gamla tanter och att jag på ca 30 min på stan fördelat på 20 min inne på swedbank och 5 min promenad till coop samt 5 min handling hinner få typ 10 kommentarer om hur söt Lo är. Lo ÄR söt, faktiskt. Det är också hennes grej att köra charmoffensiv när hon är bland folk. Typ slänga av ett leende mot folk som går förbi, vem kan inte smälta?

Men hon har varit slö idag, och åt varken frukost eller lunch eller middag (!!!) utan hade mest bara en massa utbrott. Hon sov ca 4 h på eftermiddagen. Kanonskönt, jag kollade på Breaking Bad och skulpterade modeller och fick spontan-kortbesök av fin-Elin, kände mej typ helad när hon vaknade igen. Tänk vad lite kvalitativ egentid utan några speciella krav kan göra! Sen ville hon mest hänga å rita, läsa bok å så kikade hon på både teletubbies, barbapappa och pingu medan jag målade. Hon satt även en stund i mitt knä medan jag målade och jag kunde inte bestämma mej för om det var tragiskt eller fint, att hon satt där och tittade på men absolut inte får röra nåt. Men jag väljer att tänka att det var rätt fint, även om vi såklart hade kunnat göra nåt mer tillsammans – men det gör vi ju OCKSÅ, andra gånger, och idag blev jag helt enkelt väldigt inne i modellhästandet…

Men nu är jag på bekräftelseminus och känner mej ruggigt ensam. Blä.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s