Samtalet jag inte vill ha då jag befinner mej 120 mil bort.

”Hej, Olle här, jag ska ge Hjärtat höet nu men var är han?”
”Han ska vara på ridbanan.”
”Han är inte där.”

 

J-VLA PONNYSKRÄLLE!

Och av någon vrickad anledning just den dagen då det varit minusgrader på natten och solen lyser på allt gräs och han absofuckinglutely inte får käka nåt gräs!

Bah.

Paniklösningen fick bli att K släppte in honom med de andra hästarna. Mindre dåligt än free roaming iaf även om det egentligen är rätt dåligt eftersom de dels hade obegränsat med hö och dels ju också har gräs i sin hage.
Nå, de andra hästarna har jobbat hårt på att motionera honom så att han ska förbränna allt han möjligtvis fått i sej. Han såg riktigt slimmad ut ikväll då jag äntligen kom hem och kunde bygga en hage i hagen åt honom…. Tråkigt att de varit elaka med honom men jag var faktiskt glad. Vad är väl lite emotionell smärta mot att förlora livet pga ett fånganfall?

En annan reflektion från ikväll: Flygvärdinnor påminner om kungafamiljen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s