Stress

Jag avskyr när jag har flera dagar och kvällar med mycket ledig tid, får möjlighet att göra sånt jag tycker om och även vara med Lo, och ändå vill inte den här märkliga fysiska (/fysiologiska) stressen jag känner försvinna. Som att luftrören är lite för trånga och jag knappt får luft, och att magen vrider, vänder, bullrar å far åt alla håll och kanter. Jag är ovan, jag brukar ändå kunna styra upp sånt här, och leva in lite mer mindfulness på mitt vis, i mitt liv, men aldrig nånsin tidigare har det varit så svårt som nu. Jag tänker mej att det ska bli bättre sen. Så har jag tänkt sen jag började skolan i januari typ. Det blir bättre sen – då…och så är ”sen” här men är det bättre? Klumpen i magen och de ihopsnörda luftvägarna känns likadana. Barn och jobb (eller skola) och allt annat är verkligen ingen lätt match. Jag tycker som att jag på en nivå styr upp rätt bra – allt det yttre, nu, men en blir ju en fena på att köra över sej själv mitt i allt det här, och jag vet ju att det inte bara drabbar mej i slutänden egentligen.

Obs; en bra grej som jag märkt senaste veckan dock är att jag faktiskt ser framemot grejer igen. Känner mej bland annat peppad på att  gå på Take Queer i helgen och dansa! Så glad att äntligen få gå UT PÅ KLUBB å dansa med min lover och så ett par coola kompisar till honom. Känner lite ångest över att välja bort en kväll med Lo för det bara, jag tror hon skulle behöva en hel helg med sin mamma, men jag tänker mej att det hänger på hur väl jag styr upp lördagen i övrigt, så kanske jag faktiskt inte missar nån vakentid?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s