flytkänsla

Har haft flytkänsla idag. Och även igår. Gillar verkligen att vara ledig. Lagat och ätit en massa götta, spenderat många fina timmar med Lo och Mattias, hunnit med massa kramar och några pussar, tränat med Texas, tränat med Funny, ja fått mycket fina lugna timmar i kroppsomloppet liksom.

Funny är så KUL att jobba med. Nu har vi övat mer med targeten och tanken är att kunna använda det föratt träna ”ivägskickande”. Hon känns så mogen och nu kan vi tom hamna i det läget att jag gör det kanske aaaaningens för svårt och det enda som händer är att hon provar på ett par oönskade beteenden (igår sparkade hon lite med sina framben, något som väldigt sällan dyker upp) och idag så kom hon med sin lilla nos och nosade på min hand – innan hon intensivt tänker efter och faktiskt varje gång hittat precis rätt. Hon är verkligen en liten problemlösare, och jag märker att leken passar hennes plastiska hjärna sjukt bra.

Texas är inte lika kul men nu blir jag inte lika frustrerad för jag har helt enkelt märkt ungefär vilken process vi går igenom vid varje liten grej vi jobbar med. Jobbar med samma grej med honom, nostarget, och han kan verka så MED, erbjuda samma beteende gång på gång på gång och så helt plötsligt så fryser han och  står och stirrar dött på mej – blir helt passivt kontaktsökande och verkar helt tappa tråden. Kan även gå iväg och nosa på nåt och bara irra runt i rummet, helt utan nån logik. Så har han gjort hela tiden nu då vi tränat med klickern mer intensivt. Sen måste jag sänka kriterierna igen för att övht få med honom på tåget. Men som sagt, har ju märkt att detta sker ungefär vid samma tid (ca 2-3 minuter) och ifall vi tar en paus och jag helt enkelt inte tränar vidare just då, utan går tillbaka till samma övning ett par timmar senare – så kan det faktiskt vara mycket bättre då, som att nånting har ”satt sej”. Men det är lite svårt ibland för en ivrig tränare…

Minna å sin sida är ju av en helt annan kaliber, hon står och tittar på och helt plötsligt dyker hon in i vår ”lek” (Min å Texas) och erbjuder det beteendet jag sökt efter hos Texas, gång på gång på gång. Skillnaden är milsvid på de två!

En grej som jag får käka upp är just det här stillastående kontaktsökandet, måste säga att jag tränat det väldigt väldigt bra för det är verkligen hans default-beteende som dyker upp då han inte förstår/börjar gissa, dock är det ju fruktansvärt opraktiskt då han lärt sej att ha en jävla duration på det – så han kan ju stå där i typ 3-4 minuter och vrålstirra utan att ens få en tanke på att prova nåt annat… FNISS. Där får jag för att jag tränat så bittert mycket på just det….

Ok, nu blir det lite Farmen innan sängen. Puss å kram världen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s