Avslappning

Alltså. Förr i tiden så hade jag alltid minst en hund och en katt på mej då jag la mej ner. Det tog inte mer än 10 min iaf. Att ligga ner i soffan eller sängen, surfa eller se flm/serie på datorn, ha en katt vid eller på bröstkorgen och Texas ihoprullad mot mina ben, är tätt ihopkopplat till avspänning för mej. Nuförtiden tycker jag att jag ytterst sällan har såna stunder. Dels ogillar Pippi mitt nuvarande sovrum (om jag sätter mej i köket och surfar, utan att Lo är med, så kommer hon dock på ett par minuter och vill upp och ligga på bröstkorgen, fina, älskade katt) men så är det ju alltid mycket rörelse runt mej då Lo är vaken och det gillar inte katterna riktigt. Dessutom kan jag bli nådigt less på att Texas är ”i vägen” hela tiden då jag måste röra på mej upp och ner och hit och dit; jag vill helst inte att han ligger i soffan där jag vill kunna lägga mej ner, typ.

Nåväl. Ikväll är jag ensam vuxen hemma. Mattias är på fest. Huset är tyst. Lo sover. Efter att jag nattfodrat hästarna så kröp jag ner i min säng med datorn i famnen och käkade några hårdbrödmackor med den bönröra jag gjorde idag (ska hitta receptet och länka till, MASSA GÖTT!), och har sedan surfat, kollat Farmen å surfat lite till med texas ihopkurad längs mina ben (jag ligger på sidan, han ligger i hålrummet som blir bakom mina knän, ja ni vet) under täcket och Karma har legat precis i hjärthöjd bredvid mej och konstant-kurrat som bara hon kan, i ett par timmar.

Det känns nästan magiskt, förr i tiden var det här som nån sorts krav för att jag skulle palla med dagarna, så känns det fortfarande även fast det inte blir så. Jag älskar de här fyrbentingarna. Och jag älskar att göra ingenting med dem.

Nu MÅSTE jag dock borsta tänderna innan jag slocknar för natten, om jag ska våga befinna mej i nåns närhet imorrn. Den där bönröran var som en vitlöksbomb. Smarrig vitlöksbomb men ändock bombmaterial liksom. Imorrn ska jag få träffa fina vänner å promenixa med vovvar och fika, och det känns så himla kul. Älskar mina promenadpeppade vänner! Jag tror minsann att temat för den här vintern, för mej, är just hundpromenader. Fint tema, även om det är annorlunda för mej. Tänker jag tillbaka på olika vintrar så sammankopplar jag dem nästan alltid med hästarna på olika sätt och vis, som vintern 2007 då vi upptäckte omgivningarna i fantastisk pudersnö, eller vintern 2010 då jag körde Lejonhjärta massor med Lo i sele/sjal på magen – fram å åter på byavägen (tragiskt men fint, liksom 😉 ) men den här vintern har det blivit väldigt lite häst och lite mer hund istället. Fint det med, även om både och hade vart finast…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s