Föräldrasvårigheter

Läser en seriebok, Mats kamp. Vid ett avsnitt beskrivs hur barnet i boken pratar vid 2 års ålder. Jag blir chockerad då jag läser och ja, det är oundvikligt, jämför med Lo. Hon pratar verkligen lite! Eller nä, hon pratar massor, men säger inga ord/begripligheter. Det har inte oroat mej, jag har känt mej övertygad om att hon kommer lära sej prata med tiden och bli snacksalig (med tilläggstanken ”Hon har ju att brås på…”) och det är evigheter sen jag har googlat nåt sånt barnrelaterat problem. Har som känt mej rätt trygg rätt länge som förälder ;).

Nå, en sak flera snälla personer påpekat för mej är att jag hjälper för mycket. Alltså underlättar. Istället för att be henne säga vad hon vill, vill ha etc så säger JAG det och hon kan antingen nicka eller säga nej, typ.

Det är en sån lätt fälla att hamna i! För ett par veckor sedan fick jag samma aha vad gäller annat än det språkliga – mer fysiska grejer. Hon har en längre tid varit mammig ju, och vill att jag ska göra ALLT. Klä på henne, bära henne. Och jag har gjort det – alltså gjort en massa av de där smågrejerna som hon faktiskt klarar av att GÖRA SJÄLV utan min hjälp. När jag fick den insikten för några veckor sedan så har jag helt enkelt försökt vara medveten själv och faktiskt be henne göra sånt själv som hon ber MEJ göra. Med risk för utbrott, men seriöst, varför ska JAG plocka upp en napp från golvet när HON klarar av det precis lika bra som jag? (ja, så var det, jag erkänner, jag är en curling-morsa innerst inne)

Och så vips känns hon ju mycket mer självständig!

Nu vill hon göra saker själv, känns mycket mindre mammig (??? vågar jag yttra nåt sånt???) och ber mej inte ens. Och då pendlar jag mellan att känna mej glad att hon verkar gilla läget, men också lite orolig att hon liksom…känner att jag är otillgänglig. Dåligt samvete liksom, för att jag är rädd att hon känner att jag övergiver henne. Så knäppt, men ja.

Värsta Aha-upplevelsen för mej. Att min inställning och sätt att vara med och mot henne påverkar hennes utveckling, förstås. Men så jobbigt då jag har så lätt att bli ”tillmötesgående” och vilja hjälpa till, stödja, stötta etc. Det är som min första impuls hela tiden. Speciellt med Lo. Vill absolut inte att hon ska känna sej otrygg eller som att jag ”inte finns där för henne”. Men det finns ju en gräns för vart det snarare skapar otrygghet (inför hennes egen kapacitet) och känsla av att jag MÅSTE finnas där för henne, hela tiden.

Detta blev tex tydligt vid Mini-simmet. Är hon där med Mattias kan hon åka rutschkanorna själv och vågar gå balans på en ”bro” över vattnet. När jag var där själv med henne så vågade hon inte NÅT. Och jag som tycker att jag är så jäkla noga med att inte hålla på och förmana henne om att saker är farliga (är verkligen NOGA med detta då hon är så ytterst känslig för det, alltså säger i princip ALDRIG ”akta dej!”) utan snarare försöker peppa henne att våga mer; men uppenbarligen hänger det ju ihop alltihop, mammighet, känslan av att inte vilja/klara av saker själv…

Nu gäller bara att försöka jobba med det där språket. Det är bara så svårt. Jag har verkligen ruggigt lätt att göra om mitt språk så att hon inte ska behöva anstränga sej, att kommunikationen känns tydlig och klar. Den egenskapen har jag haft en jävla nytta av i mina mellanmänskliga relationer med vuxna människor, tex på jobbet, på praktiker som sjukgymnaststudent och i intima relationer. En del folk tycker helt enkelt det är svårt att uttrycka sej verbalt och livet blir smidigare om jag ser till att kommunikationen flyter genom att tex mest ställa ”ja/nej”-frågor etc.

Ja, jisses, mycket funderingar här, men jag ska försöka utmana henne mer till att försöka. Nu har hon dock blivit så sjukt bra på att visa och uttrycka grejer med sin kropp istället, och även med ljudeffekter. Det är super-charmigt men lite frustrerande för en mamma som längtar efter att höra sin dotter säga kniv eller SKÄRA istället för ”sch-sch-sch” med en svepande arm-rörelse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s