Igår lånade jag en klippmaskin av en vän. Tog ut den lille rödhåriga skogsbaggen idag och röjde loss i monsterpälsen! Han blir rädd först men via klickertänk -hade förstås kunnat klickertränat mycket mer grundligt egentligen men nu är det som det är 😉 så gick det riktigt bra, och så märkte han väl att det 1. Inte gör ont. 2. Det enda jobbiga är att behöva stå stilla och göra ”ingenting” ett längre tag.

Jag började med framdelen. Han var spänd men stod stilla och ”lät sej klippas”. Hög förstärkningsfrekvens och han verkade ganska snart notera att det här med att bli klippt är ju ganska ok ifall det utdelas så mycket godbitar. Då jag väl kom till bakdelen, det tar nämligen tid för mej eftersom jag inte är så himla haj på det här med att raka hästar, så stod han och sov på ena bakbenet. När jag hade klippt hela honom klart så tog jag även ganascherna, mellan ganascherna och ner mot hakan. Då somnade han! Blundade, sänkte huvudet och darrade på underläppen. Jag tror han tyckte det vibrerade skönt, eller nåt. Han är en sån magisk livsnjutare.

Blir väldigt glad då den lilla ponnyn fortfarande, 8 år gammal, visar mej hur okomplicerat det kan vara att umgås med en häst och hur jag fortfarande är så tacksam över att allt går så smidigt med honom.

Sen passade vi på med finunderlaget – SNÖ – och jobbade på långa tyglar en sväng inåt byn. SÅ KUL! Jag är så pepp nu att hälften vore nog och har svurit åt den jävla isen mer än en gång.

Dessutom ger rakningen en extra växel i ponnyn, och det blir dubbelskoj. Med rakningen SER jag honom också mycket bättre och det blir en helt annan grej att jobba med tex böjningen och formen då jag ser vad som händer och det inte bara är en formlös hårklump som rör sej bredvid mej. Han ser faktiskt också riktigt fin ut nu, perfekt i hull och den här vintern har musklerna även hållit sej fint, trots hans ständiga diet.

Vänsterböjningen är lurig, han är tung i vänster fram och har verkligt svårt med vänsteröppnor. Till höger är han som en miljon i öppnorna och i travöppnorna får han ett superfint driv bakifrån och fram genom kroppen. En sån där ”fröjd”-rörelse som jag gärna återkommer till lite väääl ofta eftersom det känns så gött där. Till höger alltså. Till vänster är det ett aber, men nån halvhyfsad öppna fick vi. Det blir en kombination av dålig balans i bogarna -dvs att han har svårt att väga av från vänster som inner, och att han har mycket sämre svikt och styrka i vänster bak. Han har ju som en lite småstörd rörelse överlag i vänster bak, tycker jag, men sån har han alltid sett ut -sen han kom från Lojsta 6 mån gammal. Det blir bättre då han blivit körd mycket och fått ”dra” mycket, men nu är han ju svag rent allmänt eftersom han knappt rört sej på hela vintern. Vänsterbak har han dessutom tagit några rejäla sparkar på under sin livstid, så det är hans otursben sas.

Sen jobbade vi mycket med signaler och även lite ”looper” då jag la ihop signaler, för att se vilken effekt jag får. Bland annat har jag ett svikt-ljud, då jag vill att han ska lyfta sej lite i fronten och korta ihop sej -samla sej lite. Och idag lekte jag en del med sviktljud och sedan travigångsättning där. Blir SUUUUUPER-jobbigt för den lille ponnyn men fantastiska övergångar. Gjorde bara några stycken, frikostigt med belöning och så varvade jag med att be honom sträcka ut i traven, vilket vi också jobbar med inlärandet av en särskild signal för. Utställningstränandet har vi igen hela tiden, för han kan som växla in i det läget i traven rätt lätt – och idag i kombination med den andra övningen, blev det extra bra. Riktigt fina ökningar bjöd han på, med härlig balans!

Väldigt roligt pass och han såg otroooooligt koncentrerad ut stor del av tiden. Jag har ju sakta men säkert insett att den där minen, då han ser slightly bekymrad ut, är hans arbetsmin och att jag kanske inte ska läsa den som ”han är stressad/orolig/uttråkad/ogillar det här” som jag alltid gjort. Den är ju mest där då vi jobbar med nya grejer som faktiskt kräver mycket koncentration. Då han får göra sånt han redan kan utan och innan så är han ju alltid en glad arbetsmyra med öronen fram å sitt sorglösa uttryck.

Jag känner mej jättepeppad på att få komma igång! Hoppas på en fin övergång snö-lera 😉 utan den förbannade isen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s