Klickerträningskurs och SÅ olika!

Jag kände att jag behövde pepp och inspiration till hundträningen och hittade en perfekt Introduktionskurs till klicker på Canis+ hemsida. Lite frustrerande då jag inte orkar eller hinner som jag vill, men kul då vi får lite roliga träningar. Har hittills kommit till Lektion 5 och bara jobbat med sånt vi jobbat med innan, men fått fina tips och även tips på hur en kan träna på tekniken själv. GÖTT!

Försöker jobba lite parallellt med Texas och Minna. De är så OTROLIGT olika. Minna är fantastiskt operant. Texas är mer passiv och förutom att han nog är lite passiv för att han är ”rädd att göra fel” (typisk crossoverhund sas) så har vi ju också jobbat mycket med passivitet, så att hans default-beteende blivit ”stå blick stilla och stirra in i mattes ögon”. Praktiskt då han tidigare varit stressig, gnällig och inte haft ro att vara ”passiv”, men lite smådrygt då det dyker upp stup i ett då jag gärna vill fri-shejpa nåt annat, och det där jävla stirrandet är så jävla bra förstärkt så han kan liksom stå där i ett par minuter minst även om jag försöker locka honom till annat ”Näru, den där går jag inte på, lite störning tål jag allt!” är det som han säger ;).

Gött med inspiration iaf!

Idag jobbade jag med handtarget med Texas, att han ska ha nosen mot min knutna hand. Nån måste ha lärt honom att INTE ta i en öppen handflata för det blåvägrar han att nosa på. Haha, märkligt att träna med hundar som har en träningshistoria på 8 år innan de kom till en. Jag tycker det är lite svårt för idag fick jag en jäkla massa slickande och ”blöt-nos-puttande” på handen, jag vill gärna att han bara ska hålla nosen mot handen, men det handlar förstås om att förstärka lite ”lugnare” nos vid handen. Lättare sagt än gjort, vill jag säga.

Sen fick Minna sätta tassen/tassarna på en musmatta. Blandade resultat på min front. Minna är helt fantastisk. Hon ser då jag hämtar klickern och blir helt stjärnögd. Typ peppen personifierad. La ner musmattan och direkt är hon framme med nosen, nosar på den, runt den, börjar puffa, kollar sen upp, provar sätta sej, lägga sej, viftar med vänster framben, viftar med höger framben, sätter sej ner och viftar, nosar på musmattan igen, lägger sej på mattan. Hum. Jag bara: ehh, tänka, tänka, vad ska kriterierna vara egentligen? Tipset i lektionen är att röra sej lite för att eventuellt locka hunden att kliva på mattan, hon rör sej smidigt runt den och undviker den då jag bara rör mej runt den. Sen så lyckas jag locka henne upp på mattan några gånger och så fattar hon tass + matta = gött! Så lyckades jag klicka för nåt grävförsök ett par gånger (ja, tajmingen och snabbheten ”tanke-finger” måste övas på!) så det blev lite blandat stående på mattan och grävförsök + puttande med nosen. Samt även en del läggande på mattan (samma grej som grävandet – hon tar fram en tass och så är jag för seg ”tanke-klick” så jag tänker åh klick! och lyckas klicka precis då hon inte bara tagit tassen utan även lagt sej). Men då ökade jag förstärkningsfrekvensen för ståendet och gav godiset där hon stod några gånger, innan jag gav godiset på sidan, och då fattade hon. Kunde flytta mej runt i rummet och oberoende av var jag stod så sprang hon till mattan och ställde sej.

Ja, sjukt kul hund att jobba med!

En annan stor fördel med henne är att hon kan gå upp i varv och jobba sådär intensivt och sen ändå typ 1 minut senare gå iväg och lägga sej nånstans och se supertrött och avslappnad ut. Efter att jag tränat Texas tidigare idag så sprang han runt och gnydde och stressade i säkert 5-10 minuter efteråt -mycket tack vare att han var i det känsloläget då jag började träna eftersom jag nyss kommit hem. Alltså det är så sjukt viktigt att inte förstärka hans stress-beteende det minsta, men svårt. Måste planera och ”passa på” då han gått ner i varv, att förlägga träningen till då. Om jag inte går UT, för då verkar han glömma bort på vägen vad han höll på med då vi skulle börja träna. Men det är inte så kul å jobba med honom utomhus nu då vi fick sån vinter igen med massa snö…

Faktiskt en stor rädsla vid eventuell ny hund sen i framtiden, att vara mycket, mycket noggrann att den inte får ett sånt här stressbeteende som Texas. Jag tänker att det helt och hållet är människoskapat, att han fått ut mycket av att göra sina travlopp fram och åter. Både mat och aktivering. Kanske inte alltid men tillräckligt ofta för att det ska vara sjukt värt att springa fram och åter och gnälla/vara mitt i vägen.

Nu är ju inte det nåt stort problem längre med honom men märker då jag tränar mer med dem att han blir lite stressigare överlag… Ja huvva, svårt!

Men det finns ju massa knep för att undvika stress, tex att jobba 50/50 med passiva beteenden och med aktiva, så det är väl vad jag måste komma ihåg med Minna nu – det är lätt att glömma bort att träna på lite mer passivitet då hon är så bra på att slappna av och gå ner i varv, av sej själv, men viktigt ändå förstås!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s