Pelargonen blommar

Okej, jag hade nåt fint att skriva. Det hade formulerats i huvet, jag öppnade bloggen, kollade upp från skärmen och såg min pelargon i fönstret som under helgen har börjat blomma (den står i ett skuggigt fönster inomhus och har bara haft blommor en gång innan i sommar) och ser så ståtlig och fin ut mot mörkret på utsidan fönstret och vips var den där andra bloggtanken som bortblåst. Undrar vad det var jag tänkte skriva?

På tal om mörker på utsidan fönstret så är HÖSTEN här. Verkligen. Att knalla ut till hästarna barfota vid 23-tiden blev mer avancerat, parera brännässlor, bajshögar och små små stubbar och stenar är svårare då en inte ser så bra, tydligen.

Jag uppskattar mörkret. Det är jobbigt att en blir trött och till slut deprimerad av D-vitaminbrist, av vårat ändlösa mörker hela vintrarna, men jag gillar mörker. Har alltid gjort. I den process jag befinner mej nu så börjar såna grejer falla på plats och jag förstår varför. Mörker dövar ett sinnesorgan litegrann. En kategori intryck som reduceras lite. Hjärnan får mindre att jobba med.

Ikväll susade fladdermöss runt mej, och jag undrar – har dom funnits här hela sommaren eller har de dykt upp nu? Jag kan för lite om fladdermöss. Men de känns mystiska. Och väldigt mjuka och balanserade i sitt sätt att flyga. Och det är orättvist att många tycker att de är läskiga. De känns väldigt skygga, och vänliga. Men vad pysslar de egentligen med om kvällarna då de susar runt huvet på mej?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s