Dumpstringsfynd

Nu använde jag upp det sista av en deo som jag dumpstrade i början på sommaren. Ett typiskt konstigt dumpstringsfynd, iaf med tanke på att jag bara rotat i containrar utanför stora köpcentrum, inga privata sopor. Ett annat konstigt fynd är tre glödlampor en gång. Vem kastar glödlampor som är hela???

Idag har jag tömkört Lejonhjärta en sväng. Han känns lite varm i sina hovar ända sedan verkningen, jag har svårt att tolka värmen då han inte har förstärkt digitalispuls och idag efter ca 40 min skritt på grusväg så var hovarna svalare. Läste förresten häromdagen om att studier visar att fånghästar har sämre cirkulation i hovarna än andra (eh, kan komma ihåg fel också ;)). Kopplade ihop det med en upptäckt häromdagen då Lejonhjärta stod på asfalten utanför stallet, då jag kunde stoppa in min hand mellan asfalt och stråle på framhovarna. Såpass långt från att ta i marken var strålen då. Nu vidgar sej ju hoven då den belastas under rörelse, så den får sej nog lite ”pump” då, hans strålar är hyfsat fräscha och han har ingen strålröta (har aldrig haft), men jag tyckte ändå att det var markant mycket luft mellan asfalt och stråle.

Nå, nog svamlat.

Ikväll har jag även ridit tanten. Det är en fin grej för min kropp och sinne. Min nacke mår SJUKT BRA av barbackapass med mkt koncentrerat arbete. Som att jag ”rättar till” ryggkotorna ovanpå varandra och ger dem ett välbehövlig varande i ”perfekta läget” då jag sitter däruppe. Trollfuxa jobbar på flitigt men som vanligt är det lite sladdigt hit å dit med kroppsdelar, bitvis iaf, och hon känns lite stel och har svårt att hitta kroppen – men så glimtar det till ibland och hon känns som en miljon. Men nu har hon börjat med nåt skumt att hon går med huvudet i backen, verkligen med nosen i backen, då hon får sina pauser (hon är väldigt noga med att hon jobbar i små sets, med många korta pauser mellan!). Hon har alltid gillat, och behövt, sträcka ut sej ordentligt, men det här är bisarrt.

Häromdagen (i förrgår) red grannflickan E henne på ridbanan. Herregud vilken sprutt det är på tanten. Jag har så svårt att förstå det där, vet att ”alla” som rider henne säger samma sak – att hon är het och svår att reglera tempot på. Jag upplever henne inte sån, ALLS, egentligen. Het javisst, men alltid superkänslig och ”lätt att reglera”, trots ångloks-tendenser liksom. Men E var verkligen duktig och jobbade med små, små tempoväxlingar. Jag blev impad, hon har känsla! Så sjukt kul att se. Och även vara med och försöka påverka hästsynen och djursynen, det är mycket att jobba emot då en ungdom hänger på en stor ridanläggning mycket – sånt som är vardag på anläggningen ger mej ont i hjärtat att höra om, ponnyer som behövs 4 vuxna för att få på träns (alltså… jag blir ordlös…) bland annat.

Nu vill jag också meddela att matpeppen är on its high igen. Tack å lov. En kan ju bara gå visst länge med sug efter enbart en grej: chips.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s