Svällbuken och svagkroppen

Jamen minsann, idag har jag å min vän Linda varit med på en parkour-workshop och det känns i hela kroppen nu. På ett skönt, bra sätt alltså. Det är askul att använda kroppen men jag är så grymt otränad. Svagkroppen orkade knappt hela passet igenom.

Lite läskigt var det också, krävs en hel del mental ”teknik”, att lära sej hantera rädslan och svindel. Även känslan av ”Det här är omöjligt?”. Rätt coolt och utmanande.

Mycket skön efter-träning-känsla i kroppen! Dock upptäckte jag då jag gick ut å packade hö åt Hjärtat att mitt vanliga sätt att ”mäta vikten” i näten (dvs hålla upp nätet och känna efter tyngden i armarna) ej funkade, jag var alldeles för trött och slut i armarna för att kunna känna hur mycket höet vägde… Hihi, rolig reflektion, tyckte jag.
Då jag tänker efter är det faktiskt rätt coolt hur bra en blir på det, som hästmänska. Alltså uppskatta vikt på packat hö. Jag har en hövåg men den hänger oanvänd; jag uppskattar alltid rätt vikt ändå, utan att vara kaxig. Det är bara en vana efter många års höpåse/hönäts-packande och något som förenar hästmänniskor över världen, skulle jag tro :).

Åt bra middag idag, kokade quinoa och gjorde en tomat+sojaböns+pumpafrö-sallad med peppar, örtsalt och kallpressad rapsolja (skriver att den är kallpressad för att det faktiskt spelar roll! nyttigare!) samt mixade och värmde upp en sås med broccoli, spenat, vitlök, buljong och sojamjölk.

Nu är jag alldeles slut i rutan men ska duscha och kanske surfa lite modellhästsidor alternativt referensbilder innan jag stupar i bingen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s