Frisering & horseparkour

Då klippmaskinsägarinnan hört av sej och förvarnat om att hon vill ha tillbaka klippmaskinen snart, så tänkte jag passa på att frisera Hjärtat lite innan jag skickar skären på slipning. Så idag rök hans päls, för första gången denna höst/vinter.

Jag älskar hans psyke, han är rakad två gånger innan, och idag reagerade han knappt med ett öra då jag körde igång rakningen, han stod och åt sitt käk och tänkte inte låta sej störas av att jag körde en burrande maskin i hans päls på halsen/runt huvudet.

Det är lätt att glömma bort hur fint det är med såna här hästar, då en bara umgås med såna. Men det är klart att det inte är självklart. Jag har verkligen erfarenhet av hästar som det hade varit ett helt projekt att klippa.

Han må driva mej till vansinne med sin förmåga att ta sej ur hagen men det må väl vara hans enda sjukt dåliga egenskap då. I övrigt är han verkligen en pärlamin skogbagge!

Sen tömkörde jag honom, övade först på att gå in i skaklarna. Nu är vi tillbaka i ursprungsläget, han vet precis var han ska ställa sej och är väldigt lyhörd, lättflyttad för små, små signaler i tömmen och verkar allmänt trygg och lugn då jag rör mej runt honom, lägger tömmarna i vagnen, höjer och sänker skaklarna, drar skaklarna mot hans sidor. Han står still och har sin supergulliga ”tigg”-min, som en liten vinkling i nacken (”på tygeln”) och så en liten anspänning i överläppen. Han är så JÄVLA GULLIG då vi klickertränar, faktiskt.

Sen tömkörde jag en sväng upp i skogen och letade roliga stenar att träna lite horseparkour på. Kul var att han började leta själv och på hemvägen stannade och frågade försynt, då han såg en sten vi tränat på för ett par månader sedan, om vi inte skulle gå dit. Topp!!! Jag har haft så mycket funderingar över hur vi passiviserar våra hästar och känner mej glad om han börjar förstå att han gärna får vara med och forma vårt arbete.

Han är också GRYM, tar sej upp, ner och mellan stenar som vore han en bergsget. Små, stora, lutande, höga stenar. Allt funkar. Sjukt bra kroppskontroll och kroppsmedvetenhet. Det märks att han har millimeterexakt koll på sina bakhovar. Även det är ju inte direkt en självklarhet för hästar i allmänhet. Han imponerar på mej.

Dock verkar han ha fått eksem (???), vilket känns litegrann som ett skämt. Eksem och fång är verkligen de två drygaste häståkommorna. Det påverkar livskvaliteten. Men jag är inte helt övertygad ännu om att det är det som gör att han kliar sej så förbaskat. Hoppas inte jag förvärrade något genom att raka honom….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s