Frustrationen!

Åååkej, hade en emotionellt påfrestande dag på jobbet. Kände mej gripen och tagen av några samtal med olika gamlingar. Maktlös och samtidigt empowered; jag älskar mitt jobb som sjukgymnast. Det känns som om jag gör något bra.  Men det känns också inte tillräckligt.

Idag är jag ledsen över att så många av våra äldre mår så jävla kasst psykiskt. För att så många av ”mina” boenden har så mycket tunga funderingar, kring sitt eget värde, sitt eget värde i andras ögon, sitt liv, sina misslyckanden i detsamma, sin ensamhet, utsatthet. Och att det knappt finns alternativ till psykofarmaka för någon som kanske mest skulle behöva få komma ut och se några löv på träden, få känna sig viktig, få samtala med någon som lyssnar, få omges av personer den är trygg med och känner sej bekräftad av… Jag känner mej ledsen över att så många av våra äldre har ett så fattigt liv och att det är så FÖRBANNAT TRÖGT att försöka förändra situationen. Jag är också ledsen över att en del äldre kan bli så ensamma. Till exempel för att de snabbt och olustigt drabbats av svår demens och för att de anhöriga helt enkelt inte orkar med, och för att vården inte erbjuder tillräckligt stöd för dem i sin tur.

Nu ska jag sova på saken. Imorrn har jag min förrådsdag. Det blir en bra avslappning slash bearbetningstid av allt jag fick höra och uppleva idag och allt det väckte i mej. Känner mej ibland inte riktigt rustad för ”världen bland människor”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s