Men wow!

Ena dagen går ryktet i huset (alltså på jobbet) att min tjänst nog kanske inte får en förlängning pga den andra sjukgymnasten som egentligen ska ha den, inte får förlängning på sitt nuvarande vikariat. Hänger ni med? Nåväl, det är inte så viktigt, det jag försöker säga är att jag drabbades av Osäkerheten. Ni vet, jaha, okej, då blir jag arbetslös den 30/11 då. Så drygt med dessa vikariat. Jag har ju ett öga på Platsbanken alltjämt och söker de jobb som kommer ut här i närheten, men så många är de inte och så jävla bra CV har jag nog inte i jämförelse med alla ”Hej, jag har vikarierat här i 1 år och här i 1½ och/eller gått denna kurs och denna kurs och denna kurs”…

Och så nästa dag inser jag att det är sista ansökningsdagen för kurser till våren! Kollar upp och upptäcker att båda akupunktur-kurserna (en för hund, en för häst) går att anmäla till: LYCKA. Trodde ju tidigare denna höst att de inte skulle bli av pga att de inte hade någon anmälningskod.
Plus en ”Hästens sinnen och beteende”. Bra, intressant, helt i linje med djursjukgymnast-ambitionen, wiiiieee!

Tänker, ehum, men hur är det egentligen med studiemedel för mej? Går in på csn och får en väldigt positiv överraskning, har 90 veckor kvar. Det låter ju bisarrt mycket. Åtminstone så att jag kan känna mej lugn att utnyttja en termins heltidsstudier. OM jag nu kommer in på kurserna. Kaxigt räknar jag med att jag givetvis gör det.

Nu känns det inte alls lika osäkert och jag känner peppen spira såpass mycket att jag till och med bokat in lite hundmassage hos olika personer. Kände ett tag att hundmasserandet höll på att driva mej in i väggen, då det blev en stor extra energi-tjuv i mitt liv (med planerande av tex barnvakt och tider som passar alla involverade, resandet, masserandet i sej etc), så jag är lite försiktig – men jag älskar det ju, mår otroligt väl medan jag håller på och efteråt, och vill så gärna få göra sånt mer proffessionellt tids nog…

Och så var det som att jag öppnade upp ett litet fönster inuti hjärnan, akupunktur för gamlingarna. Blev avrådd av den sjukgymnast jag vikarierar för, då den personen ansåg att det knappt fanns någon i huset som skulle klara av det rent kognitivt och att det mest skulle sluta med att nålar drogs ut.
Men nu då jag öppnat upp fönstret inne i huvet, ni vet, möjligheten, så har jag stött på flera situationer där akunålar verkligen vore ”the shit”. Akupunktur är ju DEN grejen jag tagit med mej i ”smärtlindrings”-verktygslådan då jag nästan upplevde nån sorts revelation angående akupunkturen på min praktik på hälsocentralen. Hade chansen att ge några 8 veckors-behandlingar och EFFEKTEN! Egentligen skitdåligt på en hälsocentral då folk blir terapeutberoende av såna effektiva, passiva behandlingar, men om det är NÅT som behövs på ett äldreboende så är det biverkningsfri smärtlindring… Leta reda på pappren med punkterna och beställa nålar, minsann!
Visst förstår jag den ordinarie sjukgymnasten, men det finns ju alla möjliga sorters personer och problem i ett hus med 65 boenden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s