Att vara två. Eller tre.

Ikväll följde Lo med ut då grannflickan E skulle rida Hjärtat. Det var fantastiskt. När vi har besök av någon Lo inte känner så väl, så blir livet mycket mer konfliktfritt. Dvs Lo blir inte lika konfliktbenägen. Så vi hade en riktigt mysig stund. Känner mej så bekväm och trygg nu både med E, Hjärtat och med Lo. E att hon klarar av att hantera å ta hand om Hjärtat, Lo att hon har en sund och fin inställning till Hjärtat, och så Hjärtat med de andra två.

E skulle rida men vi fick strunta i det. Lejonhjärta kändes så tassig. Jag tänkte att det berodde på att han frös, så jag värmde upp honom vid hand först och satt sedan upp, men han trippade fram som tusan så jag gissar att han ömmade i sina hovar. Obs; antar. Hann ändå spekulera i trehundra olika anledningar till varför han tassade så mycket. Detta har varit återkommande senaste passen han jobbat, att han verkar rädd om hovarna på något vis. Självklart blandar sej fångesten i trots att han ej har eller har haft förstärkt digitalispuls på himla länge nu… Det ÄR inte fång. Men nåt annat, med hovarna?

Han ger dock en helt fantastisk ridkänsla ÄNDÅ! Och jag är lite avis på de små människor som kommer kunna rida honom i framtiden. Han formar sej så himla fint åt båda håll och känns väldigt lättriden, känslig men inte överdrivet känslig, liksom balanserad.

 

I övrigt på hästfronten så är det nu bestämt att Trollfuxa inte alls ska galoppera vidare till de evigt gröna ängarna, utan åka till en vän till mej. Där ska hon få hänga med en rysligt snygg kallblodstravarvalack med väktarhjärta och så ska hon få käka fri tillgång på gott hö hela vintern. Så får vi se hur hon klarar livet under vintern och våren. Jag hoppas inget, men tror att även om hon får det tufft till våren igen, så har hon iaf fått en bra tillvaro på slutet, med en sån kompis och så.

——-

Söndagen i övrigt:

Jag och Lo har vart på stan och deltagit i sagostund på Bibblan. Mycket fint. Och sedan gick vi på Folkkök, haffade med oss finaste L på vägen. Det var också mycket fint.

Under dagen har jag lyckats fixa grinden i vinterhagen vilket kändes lite som en ”magklump” innan = skönt att ha det gjort.

Nu är jag grymt TRÖTT. Skön, bra trötthet, men likväl TRÖTT.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s