stolta föräldern

Idag då jag mötte pedagogen som var med då Lo gjorde sina första huvudfotingar, vid hämtningen av Lo på föris, så berättade hon att Lo idag hade försökt skriva bokstäver så koncentrerat och fint tillsammans med en annan i samma ålder. Och så la hon till det där ”Ja, det brukar de ju inte börja intressera sig för förrän de blir äldre.”. Minsann! Min stolthets-kompass pedagogen, som träffat sjukt många barn, säger att min unge är lite fööööre.

Och så tänker jag att med tanke på att hon roat sej med att skriva L och O i typ 5 månader så har ju just det intresset funnits vääääldigt länge, alltså måste hon ju vara vääääldigt före. Ja ni fattar.

För det är ju såååå jädra viktigt!

Eller inte alls. Nu försöker jag akta mej för att inte ge kiddot prestationsbaserad självkänsla (jag tror det är allmänt kasst för en vuxenperson att ha det.), men jag kan ju heller inte dölja den här lilla glädjen över utvecklingen. Idag hade hon skrivit ”MAMMA” vilket i mina ögon mest såg ut som en hel radda M som satt ihop. Men det stod minsann Mamma, sa hon. Och så hade hon gjort en linje som såg ut som ett EKG, det var visst Pappa.

Jag har gjort ett storkok ärtsoppa och undrar varför jag ger mej på sånt då jag är hemma kl 17 helt slut och less? Jag tänker att det ska gå så fort och vara så smidigt men sen så ska soppan kokas i 1,5 h. Då tänker jag återigen, jamen medan den kokar kan jag lägga mej på kökssoffan å chilla, men då har jag av nån anledning gjort upp ett bad åt Lo eftersom hon verkade väldigt peppad på att bada, och springer mest mellan köket och badrummet med vatten från vattenkokaren (pga för lite varmvatten för att det ska bli bra bad-temperatur). Hinner sätta mej ner i 5 minuter innan soppan är klar, Pippi är snabb upp i knäet, men då skriker Lo att det är kallt, att hon behöver hjälp ur badkaret och så vidare, vilket förstås är sant.

 

Nu är Lo i sängen och jag fiser i soffan.
Huvva, blev så arg på henne då hon för femtielfte gången helt dissade maten, smakade inte ens på den. Sen då jag blivit riktigt arg och vi ”bråkat” en stund så kommer det fram att hon tyckte det var för varmt. Vilket det ju inte var vid det laget och vips slank en hel portion ner. Heja, unge. Men jobbigt med skuldkänslor över att jag blev så less…..och sen då hon satt på pottan så såg hon så tankfull ut, jag frågade vad det var och hon viskade att hon var ledsen. ”Varför då?” varpå hon viskade ”Mamma bråka mej”, vilket kändes i hjärtat.

Nu ska det tydligen vara busväder ute och jag måste ut och kvällsfodra och elda, men jag orkar knappt lyfta armarna, här där jag ligger i soffan. Huvva, så energilös en kan känna sej. Vill bara krypa ner i sängen. Buhu, ikväll tycker jag synd om mej själv, faktiskt. Nästan så att tårarna bränner bakom ögonlocken. Hej ägglossning, tror jag?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s