O med ögon!

Jag blir så förstummad varje dag med kiddot. Visst, vi pratar om bokstäver, siffror och ibland så säger hon rätt om dem. Och ibland inte. Men nu är det som om nån sorts läsningspropp släppt.

Igår då vi satt och käkade så vände hon blicken mot kylen där jag skrivit LO och NOM EAT med kylskåpspoesi-magneterna och så sa hon att det står LO. O, L. Varpå jag försöker förklara att en läser L först och sedan O, men då blir hon sur – hennes namn läses tydligen från höger till vänster dvs O + L = Lo. 😉 Sen sa hon när hon ändå var i farten E, A, T och jag tappade hakan lite.

E visste jag sedan innan att hon ”känner igen” och hon har i flera dagar påtalat en massa olika former som liknar A (även gjort A-formationer med leksaker och sagt A!), och egentligen har vi nog pratat en del om T också, men ÄNDÅ blir jag paff, speciellt då det känns som om hon faktiskt läste bokstäverna efter varandra liksom…

Idag då vi skulle hem från föris så stannade hon och beundrade en klocka som satt på utsidan av ett hus en stund, också det en ny fascination sedan typ igår.  Det stack lite i min mage för jag tror att jag pratar lite väl mycket om klockan, som om vi vore jagade av den hela tiden….en obra vuxengrej att överföra på sitt kiddo, tycker jag. Bredvid klockan satt några bokstäver och hon pekar på O och säger ”O oll” (ja, såklart, det är ju både en nolla och ett O) och sedan på P – som hon läste helt rätt (va? wow!) och så den gulligaste – Ö som enligt henne var ett O med ögon. Jamenvisst! O med ögon = Ö.

Det händer verkligen extremt mycket just nu. Samtidigt som hon tex på eget bevåg kan dra fram en stol för att nå upp i skåparna, plocka ner en tallrik åt sej och en tallrik åt mej, ta fram mjölk, bestick – ja, duka bordet. Hon plockar ur diskmaskinen OCH plockar i den, har verkligen STENKOLL på vart allt ska vara, matlådor, matlådornas lock, locken till kastrullerna, kastrullerna, bunkar, koppar, glas, bestick, vitlökspress etc, Sånt jag aldrig berättat var det ska ligga men hon måste ju ha iakttagit och lagt på minnet. Ja, jag menar alltså inte att hon gör detta hela tiden men det händer väldigt ofta att hon helt enkelt kommer på att hon ska göra såna här grejer – UTAN att jag bett henne. Jag blir helt chockad varje gång, och ofta imponerad av hennes uthållighet och koncentrationsförmåga – ibland håller hon på 20-30 min med att plocka ur diskmaskinen (ibland tappar hon fokus och gör nåt helt annat efter 4 min 😉 ) eftersom hon tar en grej åt gången…
Ja, samtidigt så kan hon tex få för sej att jag måste mata henne. Alltså ge henne hela middagen. ”Me-me bebis!”. Jag måste bära henne uppför trappen, jag MÅSTE följa henne på toan då hon ska kissa, även fast hon ju klarar det själv sen aslänge tillbaka (egentligen), jag MÅSTE ta på henne alla kläder och även klä av henne alla kläder trots att de säger på förskolan att hon är jätteduktig på att ta på sej och av sej kläderna helt själv (ytterkläder o så) etc.

Det är en rätt dryg period faktiskt, så svårt att bemöta henne rätt, då hon kräver mycket respekt (med all rätta) och samtidigt är så otroligt mammig och behövande. Men samtidigt helt fantastiskt då jag äntligen börjar känna att jag får tillgång till HENNES värld lite mer. Hur hon tänker och känner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s