Eva Bertilsson

Varit på föreläsning för Eva Bertilsson ikväll. Om lärandets ABC. Det var rätt basic men fortfarande så himla härligt med nördpeppen. Sen blev jag kvar i flera timmar till i fantastiska samtal med två fantastiska vänner, och kom hem full med pepp och även några insikter.

Bland annat så yttrade jag då vi samtalade ”Jag önskar att någon kunde säga att jag gör det bra då jag INTE har några ambitioner”. Åh, vad det sätter igång tankarna att börja fundera på det här med inlärning och vad som är förstärkare, även då det gäller en själv. Jag lever ju med en ständig frustration över att ej orka, hinna, kunna göra allt jag vill. Jag har såna fantastiska ambitioner och tycker att jag ofta får pepp från min omgivning för de här ambitionerna, ”att du har ju iaf ambitionerna även om det inte räcker hela vägen fram!” (ofta vad gäller föräldraskap och/eller djurägandet) Och jag finner ofta att jag tänker typ att jag är SNÄLL MED MEJ SJÄLV då jag tänker att DET ÄR OKEJ ATT JAG INTE GÖR NÅT MED HUNDEN IDAG.
Men – hela det tankesättet bygger ju på att det bästa, det mest lyckade, vore om jag gjorde nåt. Om jag levde upp till ambitionen.
Men mitt problem är ju inte att jag har för lite ambition, eller för lite vilja. Ärligt talat, för att komma till botten med mina levnadsproblem behöver jag verkligen inte MER pepp för att jag GÖR saker, eller pepp för att jag är ambitiös. Jag har snarare problem med att jag har alldeles för mycket ambition och vilja. Såpass att jag inte mår särskilt bra av det. Och bara den där lilla frasen slapp ut ur min mun: Jag önskar att jag blev peppad för att släppa ambitionerna; så kändes det ju självklart. Och nån av vännerna, kanske båda, sa då ”Du kanske ska berömma dej själv då du släpper på ambitionerna?”. Såklart. Åh SÅ KLART!
Kanske ska jag en period framöver försöka berömma mej själv för att släppa på ambitionen. Och sakta men säkert se vilken ambition som faktiskt är realistisk utifrån min ork, tid och möjlighet? Kanske ska jag snarare vända på steken och BERÖMMA mej själv de dagar jag gjort ingenting? Inte bara tänka att det var okej att jag inte gjorde nånting, som en ursäkt, utan snarare se det som en inlärningsprocess att lära mej ha lagom ambition?

Tankarna är lite snurriga här på nattkvisten, men jag ville teckna ned dem. Kanske reder de upp sej under natten.

Ps. Idag blev Lo febrig på förskolan. Så himla jobbigt det är när kiddot inte mår bra. Jag måste få ventilera det för senaste dagarna har jag mer och mer märkt hur stort behov jag har av att ventilera saker. Det är ju en kunskap om mej själv som jag alltid haft, men senaste året/åren haft svårt att inse i vardagen då det hela tiden är så MYCKET och det inte funnits tid/ork för reflektion. Då ”allt” lugnat sej under en dag, så är jag bara helt övermättad med intryck och orkar inte tänka en rak tanke övht.
Men jag blir knäpp då jag inte reflekterar över sånt som händer i mitt liv. Seriöst, Knäpp. Jag måste ha tid för reflektion. Det är en del av min återhämtning från dagliga livets slitage. Så är det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s