Men vad gör vi då?

Då vi samtalade igår efter föreläsningen, så pratade vi en del om loggböcker, att skriva ner vad en tränar på, hur det går och på nåt vis ha ett system. Att faktiskt formulera: VAD? (målbeteende) HUR? (strategi)
Och faktiskt utvärdera resultatet.

Som sjukgymnast är det inte så svårt att sätta sig in i, jobbet utgår ju väldigt mycket från detta tänk: identifiera problemet, formulera ett mål och en behandlingsstrategi, utvärdera effekten. Och jag älskar att skriva journal! Det passar perfekt för min hjärna, jag gillar att ha saker nedskrivna, uppspaltade, tydliga, avgränsade. Och jag gillar att skriva.

Så därför tänker jag att en loggbok vore en god idé. Men HUR loggboken ska se ut, vet jag inte riktigt än.

Samtalet igår öppnade också min syn på att jag å Texas har ganska många grejer, återkommande i vardagen, som jag helt enkelt inte jobbar eller jobbat med eftersom jag tycker det känns för svårt. Istället så genomlider vi skit; tex vad gäller kloklippning. Jag förstår ju teoretiskt och emotionellt att det blir galet att göra som vi gör, men jag har inte jobbat med det på annat sätt. Jag får ibland känslan av att vi tränar grejer men vi tränar väldigt lite. Jag gör gärna mest sånt som vi redan kan och så händer det med långa mellanrum att jag försöker träna in nåt nytt, ibland går det bra (som med frontarbete och påklädning av halsband och sele tex) och ibland går det mindre bra (som med all sorts target-träning jag försökt med, med honom).

Men nu då jag satt här i köket och käkade så kom jag att tänka på flera grejer som vi lagt en hel del krut på och som jag visserligen inte känner är helt ”färdiga” vid slutmålet, men som åtminstone blivit STOR skillnad på.
Bland annat hans beteende i matsituationer, dvs när vi människor sitter vid köksbordet och ska äta.
Det var ju helt ohållbart ett långt tag. Han snattade käk, sprang runt och var orolig och uppstressad, stissade upp sej till att jaga katterna, gnällde, och störde sjukt mycket. Länge kändes det omöjligt att göra något åt; för komplicerat. Mycket pga att det fanns barn i hushållet som fortsatte ge honom lite käk nu och då, när han yrade runt.

Jag satte in en grind till köket – mest för att helt enkelt rigga situationen så han inte skulle kunna MISSLYCKAS (i detta fall betydde det sno åt sej nåt ätbart). Och så började jag med att ALLTID ge honom hans mål mat då han spontant hade gått och lagt sej i sin säng. Bara då, aldrig annars. Ganska fort förstod han att lägga sig i sängen var himla fiffigt då en var hungrig och matte befann sej i köket. Men han klarade inte så långa stunder, eller så mycket störning, dvs han klarar inte att vi satt oss och käkade då han låg där. Men det var iaf en början! Han fick vara utanför grinden då vi åt. Jag är medveten om att vi hade kunnat jobba med detta MYCKET MER EFFEKTIVT om jag strukturerat upp träningen, men det sätt vi tränat på nu har mer varit ett sätt att palla med vardagen. Då han stod utanför grinden så var det ett långt tag som han mest stod och gnällde, ylade och var allmänt superstörig, men så hände det till slut några gånger att han gav upp och gick iväg in i hallen, in i det stora rummet här nere eller tom upp till allrummet och sin soffa, jag lyckades tajma några gånger att han fick sitt mål mat då han faktiskt hade gått iväg och lagt sej i en säng eller soffa. Och vips började även gnällandet vid grinden att ”släckas” ut eller att gå iväg från den förstärkas.

Sen har det nog lite omedvetet blivit så att han klarat av att ligga kvar i sängen, avslappnat, under mer och mer störningar. Dvs han har legat kvar en liten längre stund medan vi tex lagat mat – sen fått sitt mål mat, och på en gång efter sin servering blivit stressig igen. Så insåg jag en dag för nån månad sedan att jag hellre öppnade grinden då vi skulle sätta oss och käka, för att det var mer tryggt att han skulle ligga i sin bädd i köket medan vi åt, än att han skulle klara av att vara på andra sidan grinden, och den övergången har varit så gradvis att jag inte ens märkt av det. Så ligger han kvar i sin bädd under hela middagen innan han får sitt mål.

Sen hade vi en setback, antagligen pga slarv från min sida (då jag lämnat mat framme – det klarar han helt enkelt inte av). Och nu har jag jobbat, lika halvhjärtat och oeffektivt som tidigare dock ;), med att han ska kunna lägga sig i sin bädd – få lite käk – lägga sig i bädden igen – få lite käk – lägga sig i bädden igen (osv). Detta för att slippa att han går upp i stress när han fått sin mat; som det varit hittills. Dvs så länge han inte får sin mat så känns det helt ok, men får han sin mat så börjar han yra runt igen och försöker leta mat och kommer heller inte riktigt på tanken att prova lägga sig igen (antagigen för att det aldrig lönar sej lika mycket som att yra runt).
Och det här halvhjärtade tränandet jag gjort nu har verkligen börjat gett önskad effekt, och sakta men säkert börjar vi faktiskt närma oss slutmålet – lugna måltider för alla inblandade ;).
Det är nu ett år sedan (!!!) jag satte in grinden till köket, så ni förstår ju att jag jobbar inte snabbt. Hihi. Men till mitt försvar vill jag säga att jag jobbat väldigt mycket med att han ska utföra önskade beteenden spontant, dvs utan att jag BER honom (det är han ändå van, att någon skriker ”Gå och lägg dej!” åt honom och det är verkligen en signal och kommando som är helt besvärtat av dålig träning på så många olika sätt att jag inte vet var jag ska börja för att få till det på ett bra sätt), och till viss del har lagt lite för mycket förhoppningar till UTSLÄCKNING. Träningen hade kunnat vara sjukt mycket mer effektiv.

Nu har vi börjat öva litegrann på ett annat beteende som påverkar vår vardag; detta med hans yrande då vi ska ta oss ut. Jag har visserligen en stor hall men då barnet ska få på sej kläder, jag ska få på mej kläder, katter snurrar runt fötterna och Texas detsamma (och han är verkligen inte ”rädd för att bli trampad på”, om en säger så, undvikandet av smärta är ingen bra förstärkare på honom, liksom), så kan jag ofta bli väldigt less och det är tyvärr alltid Texas som får stå för min ”hackpåse” då jag tycker att det är för mycket snurr omkring mej. Ja, jag har mina sjukt dåliga stunder som djurmänniska.
Nu tänker jag mej att jag ska lära honom att ligga på mattan medan vi tar på oss kläderna. Vi kommer ju få en massa annan gratisträning av andra bra grejer, på kuppen, tänker jag. Inatt övade vi medan jag plockade på mej kläder + magväska + fyllde denna med godis.

En liten aha fick jag. Jag har läst lite klickerbloggar där det poängteras (och även syns på filmer) att folk INTE sänker sina kriterier då de får ett misslyckat försök, utan provar med samma kriterier igen. Och kanske tom en andra eller tredje gång. Tänk att det har jag aldrig vågat! (Ja, jag är grymt ostrukturerad då jag tränar! ;)) Ett misslyckat försök och vips sänker jag kriterierna, resultatet blir att vi aldrig kommer vidare…

Och igårkväll då, det gick bra att jag öppnade byrålådan och plockade fram magväskan, klick/belöning, det gick bra att jag gick till min garderob och tog fram jacka och skor, klick/belöning, jag gjorde om dessa grejer några gånger (klick/belöning), provade öppna dörren, klick/belöning, tog på med kläderna, på med magväskan, klick/belöning osv. Men så gick jag mot dörren under trappen – där hans foder finns. Klick/belöning. Rörde haspen (jag har två haspar på dörren, en i vanlig höjd och en högt, då jag har snattardjur utan dess like ;)) och vips flög han upp från liggande. Ooops (inte oväntat dock). Här hade jag i vanliga fall genast ”gått tillbaka till säker mark”, men nu bad jag bara honom lägga sig igen och provade igen att ta i haspen. Han låg kvar! Klick/belöning. Upprepade några gånger (Klick/belöning). Tog andra haspen. Klick/belöning. Sen fortsatte jag vidare med att ta på honom täcket, öppna dörren/gå ut genom dörren, ändra mej, gå in och hämta nåt annat etc och han låg kvar så fint och avslappnat.

Och idag övade vi vidare. Lo var inte med, och det är ju värt att träna massor innan hon är med, eftersom störningsnivån blir en helt annan. Försöker träna på just de grejer som kan bli då hon är med, går över honom, trampar runt nära hans tassar etc. Innan hon blir inräknad i ekvationen så vill jag vara så säker jag kan bli på att han kommer klara av alla eventuella ytterligare störningar.

Jag ville skriva ner detta då jag ofta upplever att vi inte TRÄNAR, det är SÅ MYCKET vi ”borde” ha tränat på, men som vi inte gjort, och jag känner ibland att jag får skämmas över att tex det jobbet vi gjort idag och inatt inte gjorts tidigare, tänker att sån grundläggande impulskontrollsträning är något en borde göra från scratch, typ, men det är så himla nedslående att hålla på med såna tankegångar. Det är väl för fan bra att vi tränat idag. Punkt. 🙂

Nu ska jag gå ut och kika om Hjärtat kanske har lust med lite target. Hade velat tömköra honom men det är nog för halkigt. Fina, fina snölagret som legat kvar sen igår!

 

 

Redigering:

Vill förresten lägga till att det här med att Texas bara fått mat då han lagt sej spontant och ligger i sin bädd gäller ju då också träning! Dvs jag initierar inte träning då han yrar runt, utan bara då han lagt sej.
Detta eftersom jag märkte att för honom är det sak samma – om han yrar runt och ”letar mat”/gnäller etc och jag då initierar träning, så blir det en väldigt kraftfull förstärkning av yrandet och vips är vi tillbaka på noll igen med yrande hund.

Ps. I skrivande stund upprepar han samma jobbiga beteende igen, går runt runt här i köket, gnäller lite, går förbi sin bädd, går och luktar på bordet och på soffan. Men nu efter kanske 3 minuter gav han upp och gick upp till sin soffa. Jag hade önskat att han aldrig gjorde så här, men ärligt talat, nu har jag ingen aning vilken funktion det där beteendet hade för honom?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s