mycket dålig början på veckan?

Idag fick jag veta att jag inte får förlängning. Det här har jag ju vetat sedan jag skrev på, då chefen redan då sa att om den här andra sjukgymnasten ej får förlängning på sitt vikariat, så kommer hon tillbaka. Och för nån månad sedan hörde jag ju rykten om att hon vart i huset och pratat med chefen och att hon nog inte skulle få förlängning på sitt vikariat…

Alltså är jag arbetslös från den 1 december. Det känns så jävla piss, men jag hoppas jag kommer in på de där kurserna – vilket jag verkligen BORDE, så hoppas jag kunna plugga till våren.

Så himla olägligt att få det beskedet när jag dagen innan betalat 7000 för service på bilen… Och nån dag innan betalat ett par tusen för foder till ponnyn. Så var de undansparade pengarna borta i en handvändning.

 

Ångestnivån sjunker inte. Jag har hanterat det hela genom att åka på badhuset och bada med Lo, sova på soffan då Lo sett på Fem myror är fler än fyra elefanter och sedan måla modeller. Jag tror det kallas förträngning. Känner mej utvilad (tuppluren) och även lite glad (målningen), men där bakom lurar ångesten.

 

 

Men en annan grej: har med inspiration av Marejike de Jong-videoserien jobbat med Hjärtat vid hand några kvällar. Fått så många AHA-upplevelser under de korta, mycket enkla passen, att det inte går att sammanfatta bra. Vi har hållit till på en liten sträcka längs lagårdsväggen då det varit för halkigt överallt annars. Gått fram och tillbaka där och antagligen sett helt miffo ut. Och gjort slutor. Eller åtminstone en sorts embryo till slutor. Börjat om från början. Och jag har låtit saker bli helt tokiga, men med fokus på just det som är så svårt för Hjärtat. Och varit genomtänkt med beröm och även kriterier. Och resultaten låter ju inte vänta på sej. Hästar är så jävla fantastiska att jobba med! Som att det krävs en liten polett EN ENDA GÅNG så vips finns en helt ny grej i repertoaren av verktyg att jobba med. Min nya approach känns så frigörande, som att jag går tillbaka till GAMMAL kunskap – som jag lämnat för att jag tyckte det blev skadligt för hästarna, men som jag idag kan se i ett helt annat ljus tillsammans med Lejonhjärta, och upptäcker hur otroligt bra tekniker det är – bara en använder dem rätt och har ”rätt syn” på dem, dvs använder dem med perspektiv och som en del i en större inlärningsprocess.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s