Kommer sakna mitt äldreboende.

Åh, idag har varit en sån energigivande dag på jobbet. Dels ”roliga” ärenden, superfina samtal med medarbetare och sen dessutom fick jag sån fin, uppriktig uppskattning från omvårdnadspersonal då de undrade hur länge jag blir kvar. Det värmer att få höra att en är BÄST, helt enkelt, och kommer bli saknad. Speciellt då jag upplever att jag som sjukgymnast ibland är lite besvärlig med omvårdnadspersonalen, jag vill ofta att de ska göra saker långsammare (tid är ingen överflödig resurs för dem, direkt), att de ska träna med boendena (det tar också tid) och jag är ofta väldigt motsträvig när omvårdnadspersonal efterfrågar mer hjälpmedel och vill gärna kämpa på i det längsta för att behålla så mycket funktion som möjligt hos boenden, vilket ju kan verka lite ”elakt” mot omvårdnadspersonalen som får det tyngre och tyngre, men i mina ögon på ett sätt livsavgörande för de boenden (med förlust av funktioner kommer också lidande, på så många olika plan). I allt detta är det ju viktigt att samarbeta med de som är ”närmast” våra boenden, och det kändes som ett fint kvitto, då de var så himla gulliga och sa så mycket snällt om mej. Jag är lite småhängig/trött så nu är jag tom lite gråtfärdig över orden…

Också samtalen med medarbetarna – det här med mina livsval kan ju verkligen trigga igång alla möjliga diskussioner, ibland kan det vara tröttsamt men idag fick jag en sån fantastisk liten diskussion på existensiell nivå om livet, om oljan, i vilken riktning vi måste gå i världen, samhället – och jag älskar att få jobba med 64-åringen med all hennes livserfarenhet. Bakom jobbtrötthet, stress och otillräcklighet så finns så många insikter och ett djup, som verkligen är ett livselixir för mej, att få dyka i. Hej då kallprat, hej ”att prata om det som verkligen spelar roll”. Såna luncher gillar jag massor! Sprang med lätta ben uppför trapporna efteråt. Wiiie. Finaste med att jobba med så olika personer, som jag kanske inte skulle möta någon annanstans.

Det känns också gott för den här vardagskampen, att försöka göra skillnad, i det lilla liv som jag lever, med mina livsval. Att jobba i en annan riktning, mot allt motstånd. Ja, så känns det. Ja, då känns det gott att mötas av intresserade frågor, av öppenhet och av nyfikenhet på ett uppriktigt plan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s