Mat & barnaktiviteter

Alltså, hur mycket jag än kämpar för att hålla uppe peppen och drivet för ”det som är jag” och MINA intressen – ja just nu gäller det ju läsandet av min bok Kvinnorummet, läsandet av agilitybibeln (klickerträning), målandet av modellhästarna, och även lite pepp på att se film (jag har massa fina filmer nerladdade i datorn!) så har jag ikväll ägnat en god stund (vill inte tänka på hur länge) med att planera mat inför närmsta veckorna och skriva inköpslista till morgondagens storhandling, så fick jag nyss en sån här slående insikt då jag kikade i vänsterspalten på facebook där mina mest populära grupper syns – jag är medlem i tusen olika grupper typ och alla rör de nåt av de här ämnena: hästar, hundar, klickerträning, modellhästar, sjukgymnastik och…. MATLAGNING. Och barnaktiviteter.

Och vilka grupper ligger på topp tror ni? Jo, det ska ni få höra:
”Vad lagar du för veganmat idag?”
”Va, är DET veganskt?”
”Matnörderi på veganskt vis”
”Barnskoj i Umeå”
”Vegoparents”
”Vegetarian for a year”
”Vad blir det för veganmat idag?”
”VEGO”

Vill ni veta det främsta syftet med dessa grupper för mej är? Jo, att få inspiration. Till att laga mat.
Jag har ju läst lite i Kvinnorummet och jag får väl säga att grupperna tjänar samma syfte som kvartersfikat med de andra hemmafruarna på 60-talet, i en förort till nån storstad i USA.

Jag förundras över den här matlagningspeppen och förstår mej egentligen inte på den. Ärligt talat, jag lagar mest mat åt mej själv och åt Lo. Lo vill helst ha plockmat, typ broccoli, bönor, tofu och makaroner. Sås går ner ibland men ”såsig” mat dissas mer ofta än det äts upp. Såsen ska helst serveras på sidan av. Hon är inget fan av stark eller kryddig mat och har svårt med svårtuggad mat såsom tex olika kålsorter (grönkål, svartkål etc).
Det ÄR inte så jäkla kul att laga mat åt henne.

Ändå sitter jag där, i timtals varje vecka (varje dag??? vilken skräck att inse det…), och söker inspiration och pepp för ätandet, matlagningen och planerar inköpslistor i detalj för att maximera effektiviteten på handling & matkonsumtion (dvs minsta möjliga spill!).

En del i mekanismen bakom det är att jag känner mej ganska begränsad ”i utrymme”. Och om jag nu ändå är inomhus en massa, och MÅSTE laga mat en massa (kiddot måste ju ha mat), då kan jag lika gärna vända det till nåt positivt och låta lite av min längtan efter kreativa utmaningar kanaliseras in i matlagningen.

Men en del av mej känner också att det är så tidsödande, tar så mycket av min energi i anspråk, jag vill få ägna tiden och energin åt roligare grejer, typ måla en modell eller meditera tillsammans med Lejonhjärta, men jag har till slut hamnat i ett läge där jag automatiskt väljer att lägga tid på mat-planerandet – än att göra allt det där andra som ger så mycket.

Jag förstår det inte, men så är det. Med det sagt vill jag ge mej själv beröm för att jag senaste tiden har lättare att hantera oredan i hemmet. Jag försöker tänka på den lapp jag satt upp på kylen som en påminnelse till mej själv ”Dust if you must” och låter hemmet vara stökigare, för jag mår så mycket bättre när jag kan släppa den stressen. Att städa har aldrig varit nån härlig rekreation för mej, som jag förstår att det är för andra. Det är alltid förknippat med en del ångest och stress, och ett par år av mitt liv nu har jag känt att jag aldrig kommer ikapp, det är hela tiden mer att göra, och jag har ägnat ganska mycket tid åt att ”hålla undan” – väldigt ofta på bekostnad av min egen energi (då jag är helt utdöd och kan somna stående, men maniskt städar undan i köket utan hejd, varje kväll och hela tiden känner ”Jag orkar inte det här egentligen, jag orkar inte det här egentligen” och en stor ångestklump i magen).

En del av den här ångesten gick ut över min senaste sambo, och vår relation. Det blev helt ohållbart för oss, eftersom jag i princip var galen över stöket, konstant, och krävde delat ansvar men inte klarade av att ”ge ifrån mej” ansvaret vilket ju blir knäppt i slutänden – jag var konstant besviken och sviken för att JAG hela tiden behövde fixa allt i hemmet (som jag upplevde det).
Nu då Mattias flyttat så har jag släppt så mycket av det där, och känner mej sundare och mer sann mot mej själv. Jag ÄR inte en person som tycker det är viktigt att ha undanplockat och perfekt ordning på saker och ting. Jag tycker verkligen att det finns så SJUKT MYCKET VIKTIGARE SAKER ATT LÄGGA TID OCH ENERGI PÅ, för mej, i mitt liv. Och det är skönt att jag nu äntligen börjar komma dithän, att det känns ok. Visst har jag fortfarande kvällar då jag städar i ren panikångest över att jag inte pallar med att se oredan, då jag känner att gråten bränner bakom ögonlocken då jag går fram som en torped och röjer undan, men jag försöker tänka att så länge det inte är så varje daghela tiden, hela livet, så må jag väl klara av att göra så ibland.

Jaja, jag har en massa gemensamt med ”hemmafruarna från 60-talet”, med Mira och hennes grannar i Kvinnorummet, och får inse att vara förälder ”gör sånt med en”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s