avbruten av bajs…

Idag försökte jag återigen få lite tid med Lejonhjärta tillsammans med Lo. Idag ville hon rida, men eftersom jag tänkte att hon skulle rida barbacka utan gjorden eller sadeln, så fick hon ett utbrott och ville sedan inte alls rida.

Sen behövde hon återigen gå in på toa, ganska snart efter att vi äntligen hade kommit oss till ridbanan.

Men jag hann iaf jobba honom lite på långa tyglar. Voltarbete i skritt och lite öppnor och diagonalslutor. Jobbar med mycket mer tvärning i öppnorna och jobbar även med att få ett annat flyt – jag vill gärna rida/träna skolorna på ”absolut följsamhet”, och jag vet att det är svårt att förklara hur jag menar – men jag vill gärna att hästen hela tiden ska vara i rörelsen men samtidigt såpass grundbalanserad och formad i sin kropp att det utan problem kan ändras riktning etc vilken sekund som helst.

Det tänket har nog varit en förutsättning på tidigare hästar, som tex Trollfuxa, som flöt iväg hit och dit och gärna ”förekom” hjälpgivningen. Men nu försöker jag ju pröva tesen att Lejonhjärta måste lära sej EXAKT DET. Att förekomma hjälpgivningen, hitta skolornas helt egna form och att han sas ska kunna ”förutse” att skolan kommer fortsätta många steg, och därmed ha större möjlighet att hitta ett flyt och tillåta mer ”ytterlägen” i sin rörelse. Att hålla sej ”över mitten” av kroppen hela tiden är ju en jättefin strategi när en aldrig riktigt vet var en ska och hur en ska röra sej nästa steg, men Hjärtat kan ju inte TA SEJ UR MITTEN. Och det på ett sätt som tom upplevs osunt.

Ja, han är en alldeles egen liten häst. Olik alla andra jag tränat. Men kul är det!

Hursomhelst – vi gör öppnor där jag mer tänker en linje och att jag vill att han ska förhålla sej till den linjen med öppnatänk i kroppen. Tanken är att jag ska kunna placera honom i en öppna och han följer linjen, gärna på 4 spår, ”i evighet” litegrann oberoende av om jag fortsätter be honom om öppna, eller inte.
Litegrann som jag tänker mej att ”alla andra” rider/tränar öppnor ;). Jag tycker verkligen inte det är optimalt för att ”få ut samling ur öppnan” – att göra så, men nu vill jag ju använda mej av öppnan främst för att få PÅSKJUT och längd i steget, inte tvärtom.

Öppnajobbet utförde jag mha klicker för att markera när han ”hittar flytet” (eller; den öppnan jag söker nu) – vilket är SÅ BISARRT EFFEKTIVT! Ett klick och vid nästa repetition så erbjuder han exakt samma grej. Det är lite väl effektivt, jag vet inte riktigt vad mer exakt han uppfattade och ”lärde sej” (tänker nog mest på vilken hjälpgivning jag egentligen gjorde i hans ögon).

Diagonalslutorna och förvända slutor gör han på Hjärtat-vis, genom att bli kort, kort.  Han hittar inte drivet och flytet FRAMÅT men blir väldigt ”samlad”. Lätt på fötterna och otroligt följsam. Idag försökte jag intensivt analysera om och hur han egentligen sviktar i sina bakben då han blir sådär kort i slutorna, och jag kom nog fram till att han faktiskt sviktar ganska fint, åtminstone jobbade lårmusklerna på som tusan och även om jag inte upplever (svårt att se!) att han verkligen BÖJER sina leder så mycket, så känns han ändå ”samlad” – till en viss grad iaf. Och visst kan JAG få honom att ”gå fram” mer genom att de facto DRIVA FRAM honom men det är inte min melodi… Och faktum är ju att han då mycket mer gärna går över i trav än får till ”påskjutet”/drivet i skritten.
Jag önskar dock ändå att han kunde DRIVA PÅ mer framåt, men det jobbet känns som ett jobb för framtiden. Det här med påskjut byggs inte ”över en dag”, tror jag.

 

 

Nå, vi hann inte komma till traven övht innan Lo behövde gå på toan = slut för dagens lektion. Ut med Hjärtat i hagen och så in med kiddot.

 

Nu i efterhand har jag skuldkänslor eftersom jag inte trodde på Lo då hon sa att hon var kissnödig, och sa flera gånger åt henne att jag trodde att hon lurades för att hon ville att jag skulle sluta jobba med Hjärtat. Hon hade ju varit på toan och kissat precis innan vi gick ut… Jag blev så besviken och ledsen på henne för det, och kände mej (återigen?) så himla BEGRÄNSAD i mitt livsutrymme pga henne (då jag tom tänker att vi ska göra nåt TILLSAMMANS som jag tror att vi båda skulle uppskatta; å det sen bara blir gnäll av det…).
Och sen visade det sej att hon faktiskt behövde gå på toan (för att bajsa), och alla mina ord känns nu i efterhand när jag tänker på det – så hårda, så elaka. Sånt som min 3-åriga dotter inte ska behöva höra. 😦

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s