Vad PMS gör med en.

Okej, jag vet att jag skämtar om det. PMS och hur det påverkar mitt liv. Häromkvällen var jag grymt sugen på strips och chokladglass, liksom tillsammans. Dippa strips liksom? Det är ju helt skrattretande!

 

Men det är inte bara skämtsamt. Ibland är det inte alls kul. Ibland kan det faktiskt vara så att under en veckas tid vill jag inte lämna mitt hem för att varje gång jag är i en skara av människor så inbillar jag mej att de tittar på mej, att de pratar om mej och framförallt att de tycker illa om mej.

Jag inbillar mej, då en vän skriver ”Kram” och inte ”Kram!” i slutet av ett sms, så tycker den inte om mej lika mycket längre. Jag får för mej att jag gjort nåt fel, att nu tar vänskapen en elak vändning, nu förlorar jag den här personen ur mitt liv – iaf på det sätt den funnits tidigare. Och jag blir osäker, backar av, tänker att jag antagligen ”tagit för stor plats” eller pratat för mycket om mej själv, eller kanske inte tagit kontakt som jag borde, helt enkelt varit en för dålig vän, och att jag antagligen skulle göra fel hur jag än gjorde för att förändra det, så det är lika bra att bara ”glida bort” lite ett tag.

Allt detta, pga avsaknaden av ett utropstecken…

Jag blir rädd för mej själv och mitt humör, och vill helst undvika alla situationer där det skulle kunna gå ut över nån annan. Jag undviker att göra nåt med hästarna, jag undviker att träna med hunden, och jag ser till att barnet inte ska behöva vara med mej mer än nödvändigt. Jag ser till att ingen ska behöva vara med mej mer än nödvändigt, vilket till slut leder till att jag bor ensam, även fast jag lider både emotionellt och ekonomiskt av det och i all rimlighets logik skulle ha delat det här stora huset med flera andra personer. Men samboliv är inte kompatibelt med att 2 veckor av 4 ha skitskum ångest (”Hjälp, nån går i trappen! Vad ska nu hända?! Vad ska den personen göra och kommer det påverka mitt eller någon jag bryr mej om negativt?” eller ”Det är nån som andas skumt på nedervåningen, vad FAN kan den inte bara sluta andas så skumt?!” eller ”Hm, undrar om den eller den personen kommer öppna dörren just då jag ska till att somna, och tänk om hunden voffar till och springer nerför trappen så att Lo vaknar, tänk om Lo vaknar och inte kan somna om i sin säng, tänk om jag måste sova med henne i min säng, tänk om jag får självmordstankar mitt i natten pga att jag inte klarar av att sova med henne i sängen utan bara ligger och spänner mej och får ont i nacken och blir varm och svettig i pannan och drömmer mardrömmar om hur hon andas samtidigt som jag inte ens riktigt sover, tänk om jag är helt död på jobbet imorrn, tänk om jag inte får förlängning på mitt vikariat för att jag alltid är död på jobbet, tänk om jag är så död i huvet att jag inte orkar finnas där för mina boenden, tänk om tänk om tänk om”) och vara irritabelt eremit-längtande -tom känna sej irriterad på att någon frågar hur det är med mej, för seriöst, vem FAN vill EGENTLIGEN veta svaret på den frågan? Om det inte är ett sprudlande ”Bra!”?

 

Och även om jag märker en radikal förändring då mensen kommer, det är som att lyfta en slöja över huvudet, och lägga en varm liten mjuk boll nere i magen, göra lungorna och luftvägarna smidiga och mjuka som silke – som att kroppen känns stadigare och psyket likaså, huden är tjockare och saker kan inte rubba mej så lätt längre (ena katten kan kissa inne, andra katten kan riva ut kompostpåsen på köksgolvet, hunden kan gräva ner en bulle och en degklump i soffan och sedan bloda ner den när den frenetiskt försöker gräva fram bullen och degklumpen igen – och jag skrattar bara åt eländet och tänker ”Livet med djur alltså  <3”), så dröjer sej PMS-tankarna – om än inte på samma sätt KÄNSLORNA, kvar och kan tex göra att en faktiskt även i det långa loppet tror att ALLA på jobbet tycker att jag gör ett asdåligt jobb (trots att jag då jag slutar får höra så mycket snällt och gulligt – och sant, för det ÄR ju sån jag är, engagerad, varm, driven, positiv, lyssnande, empatisk ) eller att ALLA mina vänner mest tycker att jag är en belastning och lika gärna skulle vilja slippa ha mej i deras liv (herregud, så pubertalt det låter, men PMS är pubertalt).

 

Nå, just NU njuter jag, för bara på några timmar här har jag gått från en oförklarlig ynklighet, känsla av otillhörighet och utsatthet, till att känna mej rätt säker, lugn, trygg, varm och mjuk i kroppen och kan skratta åt orimligheten i känslorna jag hade för bara några timmar sedan.
Hunden är inte alls irriterande för att han ligger nära, utan jag vill bara sträcka ut handen och ge honom lite massage, borra ner näsan i hans päls och njuta av hur han luktar, glöggen jag just drack kändes god och lyxig, jag har inga skuldkänslor alls över att båda katterna fått stallarrest tills imorrn (för jag vet att de har det bra även om de inte får vara härinne just inatt) och känner mej också lugnt peppad på morgondagen även fast jag antagligen kommer att ha sovit lite för lite då Lo vaknar.

Annonser
Posted in PMS

One thought on “Vad PMS gör med en.

  1. Hej,
    Tack för fin blogg! PMS kan säkert ha hundra olika orsaker typ, men jag kan inte låta bli att tipsa om GLA jättenattljusolja som funkade jättebra för att minska min PMS/mensvärk till obefintlig på någon månad (fast studier kring det inte kan bekräfta dess verkan när jag kollade upp det) :)/Ida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s