Vem är du, kära barn?

Lo fyller 3 år idag. Senaste tiden har jag mer och mer börjat få glimtar av hennes alldeles egna tycke, tänk och läggning. En del av hennes personlighet och temperament har alltid ”hängt med”, men nu börjar jag få lära känna den Lo som finns innanför de där leendena, skrattet, buset, försiktigheten, iaktaggandet, och börjar mer och mer förstå hennes alldeles egna ”särart”.

Det är en fascinerande period.

Jag hade köpt ett pussel till henne som hon fick imorse. Det är nog kanske lite för svårt, men vad vet jag om barn, det är större än hennes favvopussel här hemma och det är ”för lätt”, så jag tänkte att det skulle bli en rolig utmaning. Ett pussel utan ram, med kanske 30 bitar? Ganska jämnstora.

Vi hjälptes åt att lägga pusslet imorse då hon fick det, eftersom hon ville det. Hon behöver lite hjälp med ”det logiska” – dvs att börja med kanterna och få till ramen, och lite påminnelser om att försöka kolla på originalbilden för att se hur pusslet ska se ut.

Men redan gång två hon la pusslet, så blir jag helt häpen, för hon har ju ett sånt fantastiskt bildminne. Hon kan ta upp en random bild och vet var i pusslet det ska ligga. Det ser helt bisarrt och ologiskt ut för mitt öga, men hon kommer ju ihåg att just den bilden låg just på den platsen mitt i pusslet.

Gång tre lägger hon pusslet lätt, eftersom hon vet var i princip alla bitar ska ligga i relation till varandra.

Hon tänker inte logiskt alls (typ den biten ser ut att passa ihop med den biten), men löser det hela genom att ha ett fantastiskt bildminne. Hon kommer helt enkelt ihåg var varje pusselbit låg! Jag är så fascinerad och jag är nog även lite smygstolt. Min dotter, ja, hon känns begåvad på den fronten.
Pratade ju med en pedagog på förskolan om detta och hon sa att det helt enkelt brukar märkas rätt tydligt i den här åldern just om de löser problem logiskt och hur bra bildminne de har, bl a på hur de går tillväga med ett pussel. En del barn är väldigt logiska i hur de ”provar ut” och tex kör uteslutningsmetoden etc. Lo gör inte det utan kommer mer ihåg hur pusslet las förra gången.Pedagogen sa faktiskt också att bildminne är väldigt bra att ha då en börjar skolan.

Hursomhelst tänker jag ju att det på nåt vis går hand i hand med den här andra extremt tydliga egenskapen hon har: att hon vill iaktta lite på håll ett tag innan hon ger sej in i nåt ”nytt” eller ”skrämmande” eller innan hon ”provar på” nåt. Det märks ju bla på minisimmet: första gångerna ville hon inte göra nånting, utan bara titta på och ”vara”. Sen efter 3-4 gånger släpper spärren och hon gör allt med glädje. Hon har varit sån ända sedan hon var pluttig, och det märktes ju tydligt då hon började förskolan som ettåring.

Och jag upplever att jag lär mej saker om mej själv också, och det gör mej kanske mer förlåtande mot mej själv; att jag har personlighetsdrag som faktiskt ligger ”i generna” eller åtminstone till stor del fanns hos mej redan då jag föddes – precis som det är hos Lo. Jag lärde mej ju först sista terminen på sjukgymnastprogrammet att min speciella inlärningsstil är Reflekterande Observatör (enligt Kauppila åtm) och fattar ni hur mycket gråt och tandagnisslan detta orsakat mej genom åren -då jag känt mej pressad att lära mej på sätt som känns helt fel.
Jag vill få titta på, tänka, följa med och efter, titta lite mer, tänka lite mer, innan jag gör något.
Precis som jag upplever att Lo behöver.

Det kändes som en väldigt fin dag och nu är jag verkligen trött och i behov av värkisar för sömnen (puh, kan den här käft-värken gå över nu då? svullnaden är ju iaf betydligt mycket mindre). Men först eldning och nattfodring av Hjärtat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s