Underlagsfrustrationen

Har ju lite smått kommit igång med Hjärtat. Jobbat lite vid hand, i halsring och tömkört. De dagar det gått… Nu är det isbana överallt igen och vi pysslar med vår target-träning istället. Nåväl, det är ett russ, hjärngympa är uppskattad gympa också.

Stackars Hjärtat fick ju gå i stora vinterhagen några dagar men sedan försvann ju snön igen, så han fick gå tillbaka till sin lilla ruta, som tyvärr är mer eller mindre helt isig, nu försvinner ju mer och mer för varje dag eftersom vi har så mycket regn, så han har ju några plättar som är barmark där han står och hänger.
Han suckar och stannar då vi ska in genom grinden. BLÄ!

Men en bra grej är att jag ser att han blivit en fena på att röra sej på is. Jag älskar kloka hästar. Det är precis som gamla tanten Trollfuxa som är min förebild då det gäller att ta sej fram på is, hon är så sjukt skillad. Hjärtat är på god väg att bli lika skillad. Jag känner inte något behov alls av att sätta på honom skor och brodd i dagsläget, men så tar jag ju in honom i ligghallen (som är 10×7 m) om nätterna, och sprider ut höet i den så han får ”röra sej” över mjukare ytor en del av dygnet åtminstone.

 

MEN NU ÄR SNÖN VÄLKOMMEN HIT IGEN!
Skulle inte den här vintern bli en rekordvinter i mängd snö? Märks inte ännu, iaf :(.

 

PS. Hjärtat är gulligaste rumpan i stan då en tömkör. Då underlaget fortfarande tillät det, för några dagar sedan (måndags?), så tömkörde vi en vända upp i skogen, en av mina favorit-offroadrundor. Nu var det ju fruset i marken och då Hjärtat ville gå in på en myr (som jag annars undviker pga det är en MYR och jag tycker det är otäckt då vi sjunker…) så fick han det, så ledde han oss en liten extra vända längs myren. De har gallrat i kanten av myren så det ser helt annorlunda ut än förr, vilket Lejonhjärta tog som en invit att undersöka marken vidare.

Han stegar på raskt med öronen fram och ser så jäkla glad ut då han får gå på ”hittills outforskad mark”. Det är i de lägena Hjärtat är i sitt esse, och det är så fantastiskt att få vara med honom då – jag har nog aldrig haft en häst som har en sån ”aptit på livet” eller aptit efter ”äventyr” (eller kanske mer ”äventyrsresande” 😉 ).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s