Maxladdad med pepp!

Idag:

Hjärtat fick ett litet pass med konen. Han tar den i munnen ur olika lägen nu. Dvs försöker ”lösa det” när den inte är enkel att bita tag i. Heja oss. Idag tänkte jag öka durationen, men då jag vid två tillfällen ej hade klickat för att han tog den i munnen och sedan släppte den (eftersom jag hade satt som kriterie att han skulle hålla i den ca 1 sekund) – så tappade han intresset och åt hö istället. Måste funderilura med klickervänner hur jag ska tänka kring det.
Höja kriterier innebär ju utebliven belöning om än en ynka gång – ska eventuellt fungera ”peppande” men vette sjutton om det är så med Hjärtat? Kanske kan jag lägga upp träningen lite annorlunda för att det ska bli mer ”naturligt” att hålla kvar konen i munnen?

Texas fick träna lite på att klättra upp på min rygg. Det var ett ”sådär” kul trick tycker jag ;), gjorde ganska ont med de där hårdbenen och spretklorna kravlandes klamrandes på ryggen. Men jag tror han gjort det förr i sitt liv för han kände uppenbarligen igen det.

Sen har han fått öva platsliggningen mer, dels i panncentralen och dels med katterna som störning (jag matade dem på golvet, kastade godisar o så) härinne. Till och med vid två tillfällen idag. Han var jätteduktig och jag känner mej glad över att äntligen komma till den punkt då jag SER de här träningstillfällena – då vi kommer in och jag vill att han ska lägga sej och vänta medan jag klär av mej (jämfört med att yra runt kring mina ben så jag slår ihjäl mej, vilket alltså oftast är fallet ;)), och båda katterna var i hallen. Lite spänd stämning, som det alltid är då alla de där tre plötsligt befinner sej på samma kvadratmedrar golv, katterna på sin vakt, snabba att ta till flykten upp på en byrå eller fönsterbänk om Texas skulle få för sej att ”liva upp stämningen” med att ”trycka till” nån av dem… ”Aha, nu ska vi träna!” tänkte jag. Bra Evelina! Så då gjorde vi det och jag tänker att det är så många braiga bieffekter av det: katterna får ”jobba för sitt kvällsfika” (även Texas) och de blir bekvämare med att kunna jaga sina godisar o äta dem framför en lugn Texas och de alla får lättare att umgås om Texas inte måste ”äta upp katterna” om de råkar få nåt gott att äta…. Kanske kan det tom klassas som lite motbetingning, vad katterna anbefaller åtminstone? Kanske.

 

Varit på hästpeppkväll i Bäck med S, P & E. Ätit gott o sett träningsvideor. Fint med hästfolk som jag känner att jag delar referensramar med o som det går att diskutera utmanande, krångliga, svåra, roliga frågeställningar med. Jag känner att jag lär mej mycket och jag uppskattar det väldigt mycket. Vi har kollat på Mareijke de Jongs Mini Mastery-filmer och pratat om ganska ”klassiska huvudbryn”, sånt som jag tänker mej att hästfolk i alla tider har diskuterat och funderat kring – hur böjning kan användas, förböjning, tre eller fyra spår, hästars vänster eller högerhänthet, diagonal obalans, bröstkorgsrotation. Mesta minne av kvällen är nog S´s insikt att levaden påminner om att att stå på händer. Bra tanke för mej, som jag kommer suga på ett tag och en liten längtan att få samma kroppsliga förståelse infann sej… Hur mycket teknik handlar det om (neuromuskulär kontroll) och hur mycket faktiskt styrka? Ett par andra grejer jag ska söka vidare lite på är: thoracic sling och även high-heel och low-heel. Och även bröstkorgsrotation.

Peppen att skoljobba lite med Hjärte Fjärte lite infann sej och jag tror vi provar lite slutajobb imorgon igen. Och kanske att jag faktiskt lägger ner lite tid på FRAM-NER och (över? ;))BÖJNING också. Dom där två grejerna jag tyckt varit så meningslösa med honom, men nu faktiskt ser EN ENDA MYCKET PRAKTISKT nytta med = att han ska sträcka ut yttersidan. Yes.
När jag känner efter så blir jag ändå lite sådär flummigt tacksam över att han är så olik mina tidigare hästar, har så annorlunda problemområden och annorlunda behov, och hur otroligt mycket jag får lära mej på grund av det, och även hur ödmjuk jag blir inför kunskap. Att det är lätt att avfärda vissa tekniker, för att det inte alls fungerar med de hästar en träffat på, snarare gör saker värre och svårare, men att en sedan måste inse att just den tekniken, just det sättet att utföra en sak på, kanske är just det som den nuvarande hästen behöver. Jag är också lite tacksam över att jag har en sån stor verktygslåda i botten, ja där i grunden av mitt hästeri, att jag fått ta del av mycket kunskap o verktyg från flera olika håll, att jag åtminstone tidigare varit en väldigt ivrig, intresserad elev och ivrigt emottaggit kunskap och verktyg, använt, analyserat, reflekterat, diskuterat med andra och på så sätt skapat en liten bank där långt inne i bakhuvudet av små ”connections” mellan hjärncellerna, som gör att jag faktiskt med lite påminnelse kan plocka upp kunskapen igen, återigen vrida och vända på den och ta med den i praktiken och med ”nya ögon” kanske utveckla den, se på den ur mitt nuvarande perspektiv och liksom känna att jag kan ta till mej det och få ännu en mer utvecklad förståelse för helheten.

När jag tänker på det blir jag fascinerad och glad över livet, och det är minsann en känsla jag gläds över just nu.

Med det går jag isäng ungefär 1,5h tidigare än igår. Kl är 02. Jepp. Ska jag lyckas vända tillbaka dygnet? Nå, vi ser. Imorrn är jag hundvakt åt en liten favvo och Lo kommer även hem hit igen efter sin första dag på förskolan efter jullovet, och vi ska till Elin & Plutt-Linus & Conny på middag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s