Horsewatcher

Åh. Vet ni vad jag saknar med mitt hästeri? Att iaktta hästarna. Det blir mycket mer sånt nu när Hjärtat är inackorderad, men ändå inte på samma sätt som förr i tiden.

Då Hjärtat var liten, från typ halvårsåldern till 3-årsåldern, det är den absolut bästa perioden i mitt hästliv. Då kunde jag stå i hagen och iaktta dessa evinnerliga hingstlekar, i timtals. Det var avslappnande och som ett vaccin mot vardagslivets stress, krav och ångest i övrigt liksom.

Nu tillåter inte mitt liv idag samma möjligheter, så jag får acceptera och ”göra det bästa av situationen”.

Idag var jag och Hjärtat ute på en ganska lång tömkörningstur. Räknade ut sen att det kanske var 5 km, vilket är ”ingenting” egentligen men det KÄNDES som en ”långtur”, vilket säger mer om vad vi är vana att göra nuförtiden, än om vad som faktiskt är långt eller kort.
Då jag tömkör så skrittar han ju mest hela tiden dock. Och vi var längs nya vägar som kändes väldigt spännande och vi visste inte riktigt vad som väntade oss runt hörnet eller ej heller var vägen ledde oss. Det gör ju också att 5 km kan kännas längre.

Tömkörde längs gamla ersbodavägen in i Ersmark, gjorde en liten avkrok i ett villaområde och sedan tillbaka längs gamla ersbodavägen förbi skolan och hela långa vägen hem igen. Hjärtat skötte sej jätte-jättefint men det var mycket nytt och en del läskigt, bland annat spelade barnen på skolan hockey/bandy (jag var inte så fokuserad på vad de höll på med) vilket var SJUKT KONSTIGT tyckte min lilla ponny. Sen var vi med om nåt otäckt då vi nästan var hemma, en lastbil mötte oss i lite för hög hastighet och jag tror att Hjärtat reagerade på hastigheten (han har förvånat mej hittills med att vara helt oberörd av bilar o lastbilar längs den stora vägen), och gjorde en tvärvändning och rusade förbi mej just då lastbilen körde förbi oss. Kanske var det storleken + hastigheten som skrämde Hjärtat?

Sjukt otäckt iaf och även om det aldrig var nån risk att jag skulle tappa honom eller han skulle blivit påkörd, så hade jag rätt hög puls resten av vägen hem. Hjärtat blev också klart upprörd och stressad, ville först inte vända tillbaka utan stod på stället och studsade bortåtvänd (han reagerar ibland lite knäppt på sånt här, tycker jag…inte helt logiskt) och vi mötte kanske 4 bilar till varav de första två krävde att jag stannade honom och klappade om honom.

Eftersom jag går och försöker planera och känna mej för hur det kommer bli att KÖRA honom på det här stället, så kändes det absolut extra läskigt. Det går inte ta sej nånstans med vagn utan att köra längs den stora vägen. Och med vagn bakom hade samma grej som hände idag kunnat sluta fatalt olyckligt. Nå, bestämde mej för att han ska ut längs vägen mycket, mycket mer o under trygga former – dvs då jag ser att det kommer lastbilar eller dylikt så ska jag gå fram till huvudet och klappa om honom (då har han mycket lättare att hantera sånt här) alternativt/dessutom ha några godbitar redo för varje lastbil. Och jag har ju redan bestämt att han inte ska köras ut längs vägen förrän det är bra underlag igen -dvs kanske i MAJ ;).

OM han nu ska köras övht!

Turen var iaf fin och han imponerar på mej min lilla känsliga ponny.

 

Nu läser jag om studie där hästar kan välja om de ska ha täcke eller inte och vill sätta igång med en ”Hjärtat”-studie på samma tema. 😀 Nu har jag ju redan konstaterat samma sak som de verkar komma fram till i studien, att de flesta hästar uppskattar täcke då det blåser och/eller är nederbörd, men då det är soligt (oavsett hur kallt det är) så gillar de att vara utan täcke, så jag vet inte om det ger mej så mycket matnyttig information.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s