Blä-pass

Ja, såna har kanske alla, men jag har svårt att känna mej förlåtande.
Jobbade Hjärtat vid hand idag. Hade kroppsstrumporna på honom (TEAM-inspo). Han känns fin o med, men jag blir så frustrerad av hans oförmåga att ”gå på”, ”röra sej framåt”, ”bjuda framåt”, ”kliva på framåt med bakbenen” o att han bla stoppar upp all rörelse så fort han måste förändra något i kroppen. Det är som att han har en väldigt stor inneboende motvilja till ”rörelse”.

En del av frustrationen tror jag kommer från känslan att det är nåt FEL som gör det. Att han har ont. Så jag blir frustrerad för att jag är orolig men istället för att anpassa mej till hans uppenbara begränsningar (eller?) så hamnade jag idag i läget att jag la press på honom.

Det känns aldrig okej att lägga press på honom, han blir spänd o jag känner hur han vill vrida ut o in på sej själv för att ”jag ska bli nöjd” (hu!) och jag får egentligen inte önskad effekt. Idag blev han bara mer elektrisk i sin rörelse, men han klev inte på mer framåt eller tog för sej mer med sina bakben.

Till viss del var det nyttigt för mej att se hur mycket dynamik han har ”inom sitt rörelsespann” om han blir lite mer energisk, men passet gav en lite härsken känsla inuti mej, så att säga.

Fina ponny, varför är det så svårt? Har du ont i dina hovar? VAD FAN är det som gör ont isåfall?

Historik för de som inte känner Hjärtat: Han kliver på väldigt dåligt genom kroppen, tar inte för sej särskilt mycket utan blir kort. Inte direkt ”spänd” eller ”ponnykort” i sin gång -han har fortfarande ok takt (men det går LÅÅÅÅÅNGSAMT), men han kliver inte på genom kroppen o får därmed ett väldigt kort bakbenssteg. O känns bitvis som en ”snigel i en kola” (för att härma ett begrepp en bekant myntade på ett forum häromveckan).

Väldigt ”balanserad” såtillvida att han inte stöter/faller på sina ben -tvärtom, men eventuella träningseffekter uteblir liksom o vi får ingen utveckling. Nu har jag haft fokus på slutan och där kliver han helt enkelt inte PÅ, utan blir väldigt kort och utan framåtrörelsen så är det svårt att få någon svikt och dynamik i skolan. Men han HAR liksom ingen framåtrörelse i kroppen eller i sina bakben och då det gäller sidvärts så märker jag en tydlig motvilja att överhuvudtaget belasta sina hovar (?)/leder det minsta snett/utanför ramen. Vilket innebär att han i princip kan forma sej i kroppen som en sluta men då en tittar på benen så kämpar han på så gott han kan för att kliva på i samma spår som på raka spår, med sina hovar. Att röra sej på 3 eller 4 spår verkar helt enkelt vara en omöjlighet (åtminstone om det gäller en sluta). Öppnor går bättre men kortheten finns kvar alltjämt.

Det är ju lätt att tänka: jamen han är ju fånghäst, är han inte fångig då? Men så enkelt är det inte. Visst har han små, små reaktioner på foder nu o då (väldigt sällan nuförtiden), dvs får lite förhöjd digitalispuls, men att det skulle förklara den här motviljan att ”kliva på”, det känns så långsökt.
MEN om det är nåt jag lärt mej under sjukgymnastik-kursen jag läser nu, så är det att smärta är subjektivt och VAD FAN VET JAG om hur Lejonhjärta uppfattar sin kropp.

I skenet av eventuell smärta så känns metoder som lägger press på honom väldigt fel, o det känns bättre att fortsätta att med positiv förstärkning försöka shejpa fram det jag söker. Då kan vi arbeta med det han självmant erbjuder, vilket antagligen är mer sådant som ”känns ok” för honom. Men jag kan uppenbarligen ändå inte låta bli att göra ett sånt pass jag gjorde idag. 😦

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s