Tjatiga hästägaren

Haft medryttarbesök idag och jag blev glad – en människa helt i min (och Lejonhjärtas) smak! Wiiie!

Jag känner mej dock ”tjatig”. Det finns tre saker jag är extra tjatig om på folk som sitter på Hjärtat:
– Händerna. Håll inte in handbromsen ifall hästen bromsar. Om Hjärtat inte går fram ordentligt så måste en släppa efter på tygeln! Väldigt enkelt.
Och var FIN i tygelhjälperna.
O ps. ingen får rida min ponny på tränsbett.

– Skänklarna! SPARKA INTE! Åh herresojagud. Jag har varit så långt ifrån den normativa ridningen nu, att jag helt glömt bort att det är så ”folk” lär sej att rida: alltså genom att SPARKA HÄSTEN. Jag kan inte minnas när jag sist gjorde det. Om ens nånsin? Typ kanske på Lillan, då jag var 10. Sen började jag tack o lov rida för Ewa. Kan det vara så enkelt? Är det därför det känns så främmande för mej? Nå, jag märker att jag har en stor fördel där OCH jag HAR full förståelse för att det är svårt att ”vänja sej av” med sånt en fått lära sej att göra ända från scratch. Sparkandet sitter i kroppen på folk.

Även fast jag talar om redan innan folk sitter upp att ”Å så var det det här med skänkeln. Han är riden väldigt lite o har inte lärt sej hur skänkeln fungerar. Och därför är det strängt förbjudet att använda skänkeln om en inte VET att han kommer gå fram. I övrigt får en tillgå andra tricks o knep, han svarar bra på smackningar, om inte så får en rubba hans balans genom att leda honom åt sidan med ett tygeltag. Då skänkeln används ska det vara mjukt o sansat. Tänk inlärning. Tänk att han inte är född med vetskapen om hur skänkeln funkar. Tänk att han måste få lära sej vad den betyder. Det enda han lär sej av att någon sparkar på honom är att människoben gör ont och inte betyder något.” varpå jag i måndags till och med fick responsen ”Jamen jag är så itutad att jag ska använda skänkeln och inte handen!” från ridskolan. Alltså – att sparka med skänkeln (SPARKA! på REVBEN!) är mycket mer tillåtet än att ta ett ledande tygeltag i en tygel som sitter i en grimma, så att hästen ramlar lite åt sidan o därmed börjar röra sej framåt. Logiken? I dunno.

– Spöet. Spöet är en FÖRLÄNGD ARM och ska användas som en sådan. Med min hand kan jag putta fram Lejonhjärta, spöet funkar på samma sätt. Han är väl befäst med att spöet fungerar så. Det går att använda som en visuell hjälp precis som en arm också, ifall en tex vill ha lite styrningshjälp. Eller om en behöver stryka honom på rumpan för att lugna honom. SLÅ inte! Använd inte spöet för att göra honom illa!

Nu ska jag läsa om Mekanoreception, o bland annat dessa tre ämnen, i min Equine Behavior-bok :).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s