Söndagsreflektion

Det kan vara magiskt att få möta nya människor. Ja, verkligen möta. Som att det kan slå ner dörrar in till ens eget medvetande, som en inte ens visste att en hade. Och det kan kännas alldeles berusande. Lite som en rusdryck eller drog. En blir lite vimmelkantig och yrslig och mår nästan fysiskt illa men en vill bara ha mer. Som en drog, kanske bästa sortens drog? Men precis som andra droger går den nog missbruka? Jag vill missbruka den. Leta reda på alla möjligheter som finns att få utnyttja den till fullo, tömma alla resurser. Jag vill, jag vill, jag vill.

Men en vecka har ju trots allt bara 7 dagar. 1 dag har bara 24 timmar. Jag är så jävla tillbakahållen av simpla, jordiska faktum. Tiden i all sin oändlighet är så jävla ändlig, hela tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s