Hjärtat har ”tempererats” åt rätt håll sedan rakningen o har varit väldigt rolig att jobba med i veckan. Pigg men inte ”knäpp” ;).

Tror att han blev irriterad i huden av rakningen? Plus att han blir väldigt lätt-exciterad då han blir kall. Med täcke på blir han inte lika vild o galen…

Kul att jobba med är han iaf och nu i helgen har jag till och med ridit honom! Ville prova rida ut honom själv eftersom han var så ”svår” förra veckan då medryttare U skulle rida honom, o jag ville se hur han känns att sitta på ute på tur.
Men han var förstås mycket lugnare nu o ”sej själv” igen. O verkligen rolig att rida. Men outbildad! Jag har tänkt att det är skänkeln som han inte förstår – men det är inte sant, vid en mycket noggrann analys kunde jag konstatera att han förstår iaf MIN ”skänkel” både för start från halt till skritt – o från skritt till trav. DOCK förstår han inte sidförande hjälper o eftersom de är en del av säker styrning höger och vänster så behöver han hjälp på den fronten. Stor risk för bad habits om han inte utbildas ordentligt, så jag tänker att jag kommer rida honom nån gång emellanåt här framöver…

Det är en UTMANING att rida honom rent ridtekniskt. Jag är 170 cm lång och han är 119 cm hög på manken. Nu travade vi på framåt på lite slipprigt o ojämnt underlag o det gäller att göra det så LÄTT SOM MÖJLIGT för honom att bära mej. Det känns litegrann som att en lagt en sadel på en sadelbock, jag känner liksom inte nån hudkontakt NÅNSTANS med min kropp – litegrann som att SITTA PÅ LUFT. 😉 Lättridningen är verkligen assvår på honom men eftersom vi red några kilometer så kunde jag analysera, känna, anpassa, leta tekniken o musklerna. KUL tycker jag ju. I alla fall så här första gången.

En aha-upplevelse jag fick var att jag i lättridningen HELT saknade stöd av hästens sidor för mina underben o att det helt klart påverkade min balans i lättridningen. Och att det blev mycket jobbigt muskulärt i underbenen att försöka rida lätt på ett balanserat sätt utan hästsidornas stöd – ja jag skulle ju liksom resa o sätta mej i sadeln med främsta  understödet en stigbygel som ”hänger i luften”.
Vilket väckte frågan hos mej – är det ens bra att ”ta stöd” av hästens sidor i lättridningen? Om jag rider nån större häst nån gång snart så får jag nog analysera det där lite :).

Hjärtat glädjer mej varje gång, när vi kom ut till stora vägen som leder hem till stallet, efter en ganska ”lång” tur med hans mått mätt, så spanade han åt andra hållet – hållet in mot Ersmark – o var på väg att börja gå ditåt då jag fick lov att styra honom hemåt.
Alltså älskade pepp-ponny som älskar att vara på tur ❤ ❤ <3. Såna småsaker som glädjer ett mattehjärta som ibland undrar över det etiska i att göra nåt med hästar övht…
Dock kändes det lite tråkigt att säga ”Nej, nu ska vi gå hem” – men kanske nästa gång?
En av de roligaste grejerna med att RIDA är ju möjligheterna – det är rätt enkelt att upptäcka världen då en sitter på deras ryggar, iaf i jämförelse med om en sitter i en vagn bakom dem.
Medryttare U ryckte ut o var snäll den dagen då jag blev magsjuk. U hade gått på en promenad med honom tillsammans med russ-stallkompisen S o hade enligt stallboken varit pigg o duktig :). Det känns verkligen BRA med den här personen!

Idag tänkte jag egentligen massera honom men då han var räser-piggelin på väg in från hagen så kunde jag inte låta bli att ta fram linan o linjobba honom lite på ridbanan. Alla de grejerna jag för nån månad sedan kämpade så hårt för att ”sakta men säkert shejpa fram”, plötsligt finns de där allihop – pga hans annorlunda sinnesstämning. Då han har mer driv, kliver på i traven och har en fin form av sej själv, märker en också tydligare oliksidighet än som tidigare – han har betydligt lättare att forma sej till vänster böjning än till höger böjning. Nåväl, passar förstås på o klickar flitigt för det fina arbetet! O han ser så stolt ut över sina belöningar.

En skojig grej med klickerträning är att det går att använda den för att ”ladda” olika platser. Typ jag har märkt att han aldrig självmant väljer att befinna sej i nedre högra hörnet av ridbanan. Enligt stallkompisarna är det ”spökhörnan” för alla hästarna. På den sidan av ridbanan är det dessutom lite plaskigt med vattenpölar nu. Jag jobbade ju med linjobbet men i samma veva blir det en massa klickande medan han klaffsar genom leran (något han verkat tycka är lite jobbigt tidigare men idag gjorde utan så mycket fundering?) och rör sej ut i det hörnet. Väljer förstås lite halvt strategiskt vilka platser jag klickar på utifrån olika faktorer: vattenpölarnas placering, ridbanans utgångs placering o så det där spökhörnet.

Min främsta tanke är dock att se till att göra all klickerträning på bortre sidan av ridbanan eftersom han är väldigt orienterad mot utgången samt kortsidan mot de andra hagarna då han lösjobbats (ridbanan är ganska osmart placerad….triggar det där beteendet).

Hjärtat insisterade några gånger på att göra lattjo lajbans-grejer, så efter lite jobb släppte jag honom o glatt kunde jag konstatera att min plan fungerade – nu ”använde” han 3/4 av ridbanan åtminstone 😉 jämfört med sist han sprang runt o använde bara 1/4 närmast utgången.
Ikväll var han dock helt CRAZY o jag är rädd att han på nåt vis har utvecklat en väldigt speciell räser-teknik som maximerar fart samtidigt som han liksom krummar ryggen. Det ser förbannat roligt ut o lockar till skratt, men är nog föga ridbart ;). Ikväll kändes det väldigt skoj att lösjobba honom, jämfört med en gång tidigare i veckan då jag blev lite ledsen på mej själv som gärna vill driva och ”jaga på” (??? i brist på bättre uttryck???) o att det sen inte känns riktigt bra: ikväll väntade jag mest ut honom, kunde klicka några vändor o det kändes som om det blev ett dynamiskt skojigt jobb oss emellan. Mellan hans fartrundor så bjuder han på en helt magisk trav. Om han nu inte har så mycket längd i sej så kompenserar han det med att ha en sjujävla massa kadens. FLUFF är hans mellan-namn, kan en säga!

Inte blev det nån massage för klockan var lite mycket då vi var klara, men vi får ta massagen en annan dag. 🙂

Nu måste jag bara börja ta tag i hjärnspöket KÖRNINGEN. Jag vill ju verkligen köra honom men är rädd. Vet inte riktigt för vad? Men det är ett stort mentalt hinder att ens plocka fram vagnen och börja öva med den igen. Men planen för våren är att jobba igenom alla faser igen, noggrannt bygga ihop själva ”inkörningen” o sedan prova sätta honom i vagn inne på ridbanan, då den tinat fram, o köra honom på ridbanan x antal gånger först – innan vi ger oss ut på vägen i sällskap av russ-kompisen i stallet framemot typ maj-juni. Förhoppningsvis får han mycket trafikträning nu då han ska ridas o så ska han också tömköras en del ut på tur. Efter lördagens ridtur känns det peppigt igen, då han klarade både bron och trafik utan problem.

Kanske-kanske-kanske vågar jag hoppas på den roligaste sommaren hittills med Hjärtat, rent träningsmässigt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s