Strategier

Igår skrev jag om strategin att linjobba Hjärtat i övre högra hörnet för att ”locka” honom att använda större del av ridbanan då han lösjobbas.

Idag tänkte jag inte så långt dock: skulle tömköra en runda o eftersom E med S var på väg till travet så blev jag så himla peppad på att jobba lite med vagnen också, eftersom det känns kul o välbehövligt att kunna fara ut på tur tillsammans med dem så att Hjärtat får göra av med lite mer energi på nåt sätt.

Dock började jag med att jobba med rockarden o det är här mina ”strategi”-funderingar kommer in – jag vet inte hur smart det var….

Hjärtat förvånade mej med att vara helt med på noterna sen jobbet vi la ner i höstas. Vet inte varför jag förväntade mej att vi skulle börja på minus igen. Han är duktig o kliver in fint i skaklarna och placerar in sej ”perfekt” (jag blir impad varje gång, vilken känsla han har alltså) o står sedan kvar i princip orubblig.

Jag funderade ett slag på om det faktiskt är så att ståendet ”innanför” skaklarna är så ”proofat” att det BARA är en smackning som betyder fram – men så är det inte. ”Tyvärr” är min placering framför honom också som en signal – nu kan vi gå härifrån. Nåt att jobba med! (Har ju märkt att stillaståendet är osäkrare om jag står framme vid huvudet jämfört med om jag befinner mej på sidorna eller bakom eller långt från honom ”bakåt”)

Idag jobbade jag ganska mycket med störningar från vagnen och skaklarna, stryker skaklarna längs rumpan och ryggen och stöter mot dem mot bröstkorgssidorna, mot bogsidorna, mot lårsidorna och sedan även mot skankerna (plural på skank?) o flyttade även vagnen och ”drog på” den bakifrån från olika håll så den ”stötte i” på olika sätt.

Satte aldrig fast vagnen nåt idag, utan tänker mej några såna här pass innan vi går vidare med att faktiskt dra med vagnen.

Försöker även proofa att jag kan ta tömmarna, korta dem, kliva runt honom, kliva upp i vagnen osv o att han står kvar – MÅLET är att han står kvar tills han får en smackning. Förr tog han det som klartecken att gå fram då jag just var på väg upp i vagnen (inte helt ovanligt, ungefär som uppsittningar där hästen börjar gå då en just är på väg över ner i sadeln) 😉 – det gick alltid bra men är ju onödigt.

Jag tycker han känns väldigt lugn och fin. Men ibland noterar jag nån liten öronklippning som jag tror kan vara en osäkerhet, o första gången/gångerna han skulle kliva in från höger sida, så klev han snabbt ut igen då han skulle flytta in framdelen (vb + skakel = konstigt, för honom). Vid många av momenten så får han ju också en strid ström av godsaker, tex då jag stöter emot skaklarna mot bakdelen och bakbenen.

Men han känns ju i alla fall överlag väldigt säker.

————

Men här till strategifunderingarna: när jag sen tänkte styra från gården var han ju inte jätte-super-villig att lämna godisplatsen rockarden ;). Så vid vägskälet ute vid Gamla Ersbodavägen så blev vi lite oeniga o han var lite tveksam till gå på tur en liten stund även efter det. Nästa gång tar vi det nog då vi kommit hem!

Tömkörde bara en relativt kort vända, cykelvägen upp till Ersboda och via Ersboda hem igen. Han var väldigt pigg o hade inte tid att skritta o var väldigt tittig inne i Ersboda. Han skulle verkligen behöva motioneras mer, det är verkligen en väldig massa energi i herrn nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s