Tunga situationer

Alltså seriöst, jag har gjort så många val i mitt liv baserat på att jag inte vill arbeta nära döden.

Inte för att jag är särskilt rädd för döden, jag tycker den verkar ganska behaglig faktiskt. Jag har varit nära död på många olika sätt o den skrämmer mej inte. (jo självklart kan jag också få dödsångest, fast tanken på att jag en dag ska dö skrämmer mej inte alls i dagsläget, o har inte gjort sedan jag var 12, typ.) Men jag har faktiskt svårt med andras död. Speciellt de jag tycker om. Vet inte om det är separationsångesten eller om det bara handlar om djupt allmänmänskliga existensiella funderingar – o känslor som hör till dem – jag tycker att livet har ett värde, åtminstone för andra, och har svårt att hantera mycket ansvar som har med döden att göra: jag är inte alls dragen till att ”leka gud” och försöka ”rädda liv”.

Men så fick jag jobb på äldreboende. O folk dog. Det är så det är på äldreboenden. Nån gång måste vi ju dö.

O nu har jag fått jobb på IVA. Ur askan i elden. Inte för att nån dött där sedan jag började. Men det handlar om livräddning, alltså om att hålla döden borta. Det är dit folk kommer då de inte går att hålla vid liv någon annanstans på sjukhuset. Vissa situationer är tyngre än andra. Självmordsförsök, knivskurna, allvarliga trafikolyckor. Nu då jag äntligen fått sluta efter en monsterjobbdag o ”har helg” känner jag hur otroligt tagen jag är.

Men jo, då den första känslan av att jag ville vända o springa iväg lagt sej, så känns det ganska kul också. 😀 Jag har fått uppleva mycket fint på bara dessa tre dagar, också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s