Vägen till sömnbristen…

Barnet somnar i en vettig tid, föräldern har äntligen tid (och ro) att faktiskt chilla framför datorn hela kvällen. En skulle ju kunna tro att förutsättningarna är optimala för tidig sänggång. Inte det inte. Träningspeppen är hög o även matpeppen. Så en hamnar i träningsgrupper, veganträningsgrupper o nördar sen vidare på olika övningar på en träningssida. O sen inser en att klockan är rätt mycket. O en måste upp kl 5.30 imorgon.

Men för rätt länge sedan, så somnade jag alltid/oftast med en glad känsla och glada förväntningar inför morgondagen. Det var ofta min sista tanke innan jag somnade, vad för roligt morgondagen kunde tänkas erbjuda. Väldigt länge har jag inte haft den känslan. Väldigt länge har jag faktiskt knappt vågat tänka på framtiden för det har känts som en avgrundsjupt ångesthål. Men jag tror…vågar inte ropa hej förrän jag för länge sedan är över ån…att jag börjar hitta den där känslan igen? Närmsta veckan känns rolig. Spännande. Jag ser faktiskt framemot vad livet har att erbjuda.

Tror jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s