Huden luktar sol

Jag har trotsat trötthet o varit ute mycket denna helg. Kul. Fått färg på kinderna o luktar sol om huden. Det har varit en väldigt fin helg med bästbarnet. Idag var vi till en ny badplats tillsammans med E, C och plutt-L. Det känns som äventyr med nya platser, tycker jag. Vet inte om jag bara har låga krav eller om det handlar om att jag har kontakt med mitt inre barn, men det kändes väldigt fint med variationen o att nån annan kom med idén…

Drömmer om att nån ska komma och ta mej med på äventyr? Jag vill inte sitta vid ratten alltjämt. Uppskattar då nån annan säger ”Följ bara efter oss så ser du var vi hamnar!”.

Lo badade, fick nässelutslag precis som igår då hon också badade, jag fattar inte varför men det verkar ändå ha nåt samband med att hon blir nedkyld. Jag simmade! Två korta vändor. Så fint. Vill bo nära en sjö så jag kan simträna dagligen. Vore typ… magiskt? Och lite läskigt, sjöar inger en lite irrationell rädsla hos mej, och jag kan inte låta bli att tänka ”Det här måste jag träna på” och pressa mej lite extra…

Sen har jag haft lektion för U som är medryttare på Lejonhjärta. Det var kul. Små tips som gav fantastisk omedelbar effekt. Ponnyn är så fin, på sitt sätt. När en rider honom som om han är välutbildad och extremt lyhörd, så mår han gottigast. Kul å se hur känslig han är då ryttaren får lite koll på hur lite en faktiskt måste göra.

 

Igår var vi på sommarkafé…det var en himla fin utflykt. Och ännu finare var att Lo cyklade med mej på sin springcykel, hela vägen till stallet. Alltså att jag cyklade. Sjukt roligt. Så STOR hon börjar vara. Hon imponerade på mej med att våga klättra sej genom största grejen på äventyrslekparken också. Det syns att hon blir rädd, lite skräckslagen, men hon tar mod till sej och provar igen, tar det lugnt och metodiskt och tog sej igenom alla balansbitarna och vågade sedan åka tunnel-rutschkanan. Jag blir så glad, är nog rädd ibland att hon ska uppleva livet som mej – att vara rädd och osäker inför ”allt” o sen inte riktigt ha tillräckligt med självförtroende för att våga pressa mej: och till slut tappa greppet om vad jag klarar o inte. Hon är lik mej, men igår i äventyrslekparken så bevisade hon för mej att även om en är rädd och försiktig så kan en ta sej igenom den läskigaste ställningen på hela plejset, och sedan vilja göra det igen och igen och igen! 😀

 

Jag har också fått vara med världens vackraste hund hela helgen vilket var himla fint o nu har jag en katt på armarna som gör det svårt att skriva. Livet känns kärleksfullt.

Ps. Jag drömmer om romantik. Det måste vara ett gott tecken? Länge sen jag kände nån pepp på sånt. Mycket, mycket länge sedan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s