Nån nämnde uthållighet i samma mening som föräldraskap…

…jag har tänkt på det en del sedan förra veckan. Det här med uthållighet. I kombination med barnsamvaro. Typ föräldraskap. O att jag verkligen inte ser mej som uthållig.

Efter några år som ensamstående morsa, har jag faktiskt till och med ett mått på min uthållighet som förälder:  4 dagar är ungefär vad jag klarar av att vara en bra förälder, då jag är ensam med Lo. Ju fler dagar utan nån riktig paus eller vila, desto kortare blir stubinen, desto mer konstant-trött är jag och desto mer irriterad blir jag på de vanliga katastroferna (tex: Lo ville hjälpa till att bära undan från ridbanan, men fastnade i nåt distraherande en stund så jag hann bära undan alla bommar, då får hon ett utbrott för att hon ville ju hjälpa till… Eller: hon vill ha korvstroganoffen PÅ pastan, trots att hon i princip alltid hittills i sitt liv velat ha pasta och sås bredvid varandra, jag blandar ihop sås och pasta men får då genomleva ett 10 minuters skrikutbrott för hon ville ju inte att det skulle BLANDAS, korvstroganoffen skulle vara PÅ pastan…). O desto sämre blir jag på att tex ”få isäng henne i tid” (det kräver sin kvinna, kan en säga. Avbryta lek, få tänder borstade, ansikten tvättade, pyjamaser påklädda kan verkligen ta oanat lång tid).

Nu vill jag bara SOOOOOVA men Lo är väldigt inne i nån lek här o jag vill bara liggsitta i fåtöljen med benen högt resten av kvällen…. Inte få ordning på säng-gåendet.

 

Förresten så räddade jag min kväll med supergod smoothie med massa tranbär och blåbär i. Dags att använda upp blåbären i frysen, snart finns det nya att plocka! 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s