Dagens egentid

Livet är intensivt. På det bästa möjliga sätt. Just nu. Lite som att om en tar allt som en mår bra av, och kokar ihop det, och låter allt bli liksom en soppa att må bra av. Så är det för mej nu. Jag är visserligen fortfarande utan jobb men jag är med världens finaste flickvän o det är lyxigt värre.

För några dagar sedan fick jag en liten aha, det var en stark känsla som måste ha legat och gnagt nånstans i mitt inre senaste tiden, ”Känner jag inte till nåt ställe i närheten av Vindeln där jag drömt om att bo?”.

Också kom jag på det. Rambo. Platsen som jag gömt undan i hjärtat, det här stället som är nummer ett på ställen där jag drömt om att bo. Ja ni hör ju bara på byns namn. Rambo.

Så jag å min tjej åkte dit igår och så här är det: även om detta är mitt drömställe så har jag inte ens funnit nån anledning att ta dit andra kärlekspartners. Men icke denna kvinna. Första personen jag vill dela mitt liv med som jag får en förhoppning om att kunna dela mitt DRÖM-liv med. På riktigt alltså.

Det var och är omtumlande. Vackert. Helt omöjligt att bebo i dagsläget. Men vackert. Så in i bomben. Och lovande på så många sätt. Nu suger jag på tanken att bo däruppe på höjden, bredvid de gamla tallarna, på gården precis ovanför skylten ”Här slutar allmän väg.”, där älgarna har sin alldeles egna lilla restaurang. Att bo där med min tjej, med kids, och med hästar. Kanske ett par getter och nån hund. Att få vara i hjärtat av skogen. Att få uppleva skogen tillsammans med djuren, att få leva i det här stadiga avståndet från civilisationen. Jo, det är en fin tanke att suga på.

Idag har vi varit ute på tur med Hjärtat. Julia följde med och åkte med i vagnen. Det är kärlek! Fast det började faktiskt redan hemma då vi var på väg till bilen, och Texas bajsade, och Julia vände för att gå å hämta bajspåsar som jag hade glömt. Men så kom hon på sej, o stannade upp, och drog upp ett par bajspåsar ur fickan. Om nåt får mej knäsvag så är det sådant. Min tjej. Hon som inte har hund men har bajspåsar i fickan för att hon rastat min hund. Sen pumpade hon däcken på rockarden, för hon har en sån fiffig o stilig pump (en sån som jag inte har).
Hjärtat var så himla duktig och jag känner mej så trygg med honom. Lite nervös men tryggt att ha med mej Julia o Lejonhjärta sköter sej ju jättebra. Det var lerigt och lite jobbigt för honom men han kämpade på och travade en del.

Sen kom jag hem, och käkade rester från gårddagens middag, middagen som Julia gjorde medan jag låg på sofflocket och läste ”På väg” av Kerouac. Hennes paradrätt med all den äran. Så kul att äta mat jag aldrig skulle komma på å göra själv. Med kaffe och senap. (o en massa annat smarrigt) Och så himla fint att komma hem å käka resterna. SÅ JÄVLA LYXIGT!!!

Men nu har jag haft egentid, sovit en stund och ska njuta vidare av denna stund med Bonde söker fru, Idol eller Så mycket bättre (puh, mina guilty pleasures om höstarna). Sedan ska jag bli bjuden på middag igen, men denna gång av mitt ex, tillika Los andra förälder, å så ska vi se film.

Imorgon är det fixarmåndag. Hoppas lyckan jag känner idag håller i sej o kan fungera som bränsle för viktiga grejer som däckbyte på min egen bil och peppiga jobbansökningar och lite annat pappersfix.

Puss på er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s