Saker att längta tillbaka till…

Jag har en lite tuff period med hästeriet just nu. Jag längtar till en annan sorts hästeri. Något som är omöjligt för mej just nu.

Jag minns en period då jag hade hästarna hemma i Brattfors, då alla gick lös då jag hämtade in dem på kvällarna, förutom en. Det var tjolahopp tjoflöjt och bus och fläkt varje insläpp men också väldigt fint.

Jag minns då Lejonhjärta och Rigo var små åringar och lekte utan hejd i hagen, i timtals kunde de hingstleka med varandra. Då Lejonhjärta och Tjaldur lekte på samma sätt, flera timmar åt gången med konstanta hingstlekar – ner på knä, upp i stegring, volter, bita, bita i varandra, ner på knä, upp i stegring, brottas. Jag kunde iaktta dem i timtals o njuta av att se dem utöva allt som fascinerar med hästar, styrka, balans, rörlighet.

Jag minns framförallt första vintern/vintrarna i Fällforsån, då jag red Flingan och hade Rigo, Lejonhjärta, Tjaldur med lös. Fantastiska turer som gav en känsla av samhörighet som jag än idag inte upplevt igen och som ord inte kan beskriva. Att få uppleva naturen med dessa fantastiska individer, och att de fick vara lösa, fria, det var så sjukt fint.

Jag minns också promenader då jag hade flera hästar med lös. Folk tror att det här med att ha lösa hästar handlar om kontroll, eller nån särdeles speciell kontakt, men jag tror att det som är min starka sida är att jag kan släppa kontrollen: att jag släpper hästarna och förstår att det kan sluta med att de springer hem utan mej (ganska ofta blev det precis så) och att det inte gör mej så mycket (detta gick ju förstås bara under förutsättningen att det var säkert), och att mitt ansvar om jag vill att de ska fortsätta följa mej, är att vara tillräckligt skojig eller bjuda på nåt alldeles speciellt. Till exempel att vi gick till en nästan igenväxt åker mitt ute i skogen, mitt i natten i månljuset, och att jag satt där en timme medan de åt av gräset o innan vi gick hem.
De här promenaderna med lösa hästar lärde mej massor om hur hästar fungerar och det lärde mej även att läsa dem, förstå vad de uttryckte. O jag lärde mej att alla hästar har olika sätt att uttrycka sej på då en går in på detaljerna. Olika miner och uttryck som betyder olika saker.

Kolla in Flingan på denna film, då när han kollar på mej, den blicken hade jag sett många gånger innan precis innan han gjorde en busfärd rätt in i skogen, bort från mej (vid 0:43 och 0:52). Och att han sedan väljer att följa mej då jag säger ”Bushäst, kom nu” är ju bara ett lyckokast 😉 – han hade lika gärna kunnat göra slag i saken och gå på en upptäcktsfärd åt ett annat håll. Och hur han sedan slänger med huvudet som en liten, liten ”busig” protest mot att jag inte var peppad på att följa med på den där skogsupptäcktsfärden….

Så… There it is. Jag saknar det här hästeriet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s