Repetitonsklok, blick framåt, klövja, cykelturer, diagonalslutor

Ojoj så dålig jag är på att blogga. Vore ju fett fint om jag kunde fått nerskrivet iaf nån sorts träningsdagbok av hundar o hästar här i bloggen… Men det verkar jag inte lyckas med.

Jag o Julia var på en visning av ett ställe utanför Umeå, det strök vi från listan men kom hem med en vilja att hitta en plats på jorden i Tavelsjöbygden, kollade hemnet och blev helt förälskade i ett ställe. Nu är jag helt uppeldad inför morgondagens visning och vill inget annat än få flytta dit. Drömmer om att ha ån bakom huset så att Hemi kan bada varje gång hon går utanför dörren, att ha Hjärtat bakom knuten, att Lo kan klättra i trädkoja och åka rutschkana och att få njuta av ett vackert hus dagligen.

Kollat på Mina två liv och även om jag faktiskt gjort en bipolär-utredning så sätter programmen mycket på sin spets, en känsla av att hela min sanning inte finns i de utredningar jag gjort. Och idag har jag en typisk depressions och ångestdag, en dag då jag knappt tagit mej upp från sängen. Och det är så svårt att erkänna, för blandat med den här förlamande känslan av att inte vilja göra något, så finns också känslan av att vara helt meningslös och värdelös för att jag inte orkar eller står ut med att leva just idag. Jag vill inte erkänna för någon hur dålig jag faktiskt är…

Men nuförtiden är det sällan jag har såna här dagar, och det är ju positivt. 🙂

Nu på kvällskvisten så fick jag ett litet ryck av dåligt samvete och planterade om några örtplantor. Mitt växtexperimenterande känns ganska bräckligt, vette sjutton hur det växer egentligen trots min omsorg. 😉 Skyller på svåra omständigheter att odla i ett lägenhetskök!

Hemi fick bära klövjeväska på promenad idag och inspirerad av en forskningsrapport jag läst om ögonkontakt vs att rikta blicken framåt/åt samma håll som mej så provade jag att shejpa in blicken framåt.
Insåg att det kanske inte är en sån dum grej, hon har ju inte varit så förtjust i att ge ögonkontakt, men att shejpa in andra ”ögonrörelser” kan kanske ge en bra väg att gå till ett glatt kontaktsökande med blicken. Hon verkade iaf uppskatta det MYCKET mer och greppade mkt fort och jag upplevde att det hjälpte oss massor då vi började närma oss vägen och husen, där det körs en hel del o är rätt mycket folk i omlopp och där hon alltid brukar bli lite låg, det var som att hon tyckte att övandet på ”blick framåt” var helt förenligt med vad hon VILL göra i den situationen – dvs blicka ut och ”ha koll framåt”.
Jobbade inget med nån ”stadga” utan belönade för typ knappt nån sekund av ögon riktade framåt, men upplevde att det nog inte skulle vara något problem att jobba med lite stadga på beteendet och lägga på signal.

Blir väldigt glad varje gång vi jobbar lite med att shejpa ett beteende, och kanske lite stolt över den lilla grund vi har. Hon är så sjukt repetitionsklok! Behövs typ bara en godis så upprepar hon beteendet, och sedan igen och igen och igen. Det känns så förstärkande för mej också, att jag varit noga med att ha struktur i tränandet – att öva på ett beteende i taget, korta, korta stunder och ha tydliga ”pauser”. Texas är typ helt icke-repetitionsklok, men det beror ju på att jag klickat hejvilt för en massa olika beteenden utan att tänka kedjning utan mer tänkt ”det är bra att belöna varje gång han gör det jag ber om” typ. 🙂 Det är ju också en anledning till varför det varit ganska frustrerande att försöka shejpa fram något med honom, för han har aldrig lärt sej att det lönar sej att UPPREPA det som gav belöning….

Hemi fick lite fysträning igår med, då vi cyklade till o från stallet. Det går riktigt bra att cykla med henne nu, älskade fina hund. 🙂

Hjärtat jobbade jag på långa tyglar igår. Försöker frånse min inre vilja att jobba helt belöningsbaserat (det känns inte som om vi gör det då jag skoljobbar honom?) och istället prova mej fram. Där kan en snacka slarv med repetitioner ;). Mer godis lite nu o då utan nån riktigt tydlig förstärkning egentligen… Men märker ju att jag förstärker vissa grejer också; bland annat så har vi fått bättre och bättre skritt tack vare ”shejping” av framåtbjudning och driv.
Tänkte mycket under passet på en grej jag läst häromdagen – att när en häst inte riktigt skjuter på framåt så beror det inte alltid på att de inte trycker på med bakbenen utan mer att de inte klarar av att överföra kraften från bakbenen till framdelen – det är ryggen som är svagheten. Det är bra att tänka på sånt med Lejonhjärta speciellt då en försöker ”shejpa” fram en mer framåtgripande rörelse. Tanken är ju att småsaker ska kunna byggas på till en helhet av en häst som rör sej med gott framåtdriv.
Jobbade massor med en utmaning i en grupp jag är med i på FB; diagonalslutor. Det har varit jättebra för oss att jobba mot ett mål, jag kan lättare analysera var våra svagheter är och jobba mer strukturerat med dem – och vi har faktiskt kunnat ta skolorna till en annan nivå mha detta målinriktade arbete nu. Det är kul, eftersom vi haft samma kvalitet på skolorna sen han var typ 3 och jag inte tyckt att det gått att jobba med dem för att göra dem bättre – mina idéer var slut liksom…

Men helst vill han ju piaffera/trampa sej igenom diagonalslutorna, och jag försöker radera alla ”don´ts” ur huvudet och istället ta det för vad det är – alltså att Hjärtat faktiskt har LÄTTARE för att trampa än att kliva på framåt, och att det är vårt nuläge – det är därifrån jag måste jobba vidare, inte hela tiden söka nåt annat.

Nu orkar jag inte skriva mer för nu, men återkommer….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s