Agilitypaus

Sådär, i torsdags hade vi sista agility-tillfället. Denna gång hade instruktören ställt upp en ”bana”. Jag kände genast att ”Nä, vi är inte med”. JAG ÄR SÅ FEG! Vi har ändå tränat och tränat och tränat men jag är verkligen försiktig och går inte vidare särskilt snabbt och har helt enkelt inte försökt sätta ihop mer än två hinder efter varandra.

Men vi var med och vilken pepp det gav! Jag önskar att vi hade filmat de sista hoppen. Vi gjorde aldrig hela banan men 3-4 hinder i rad på en svag böj. Hemi tyckte det var kanske det roligaste hittills på hela agilityn för hon fick springa SNABBT. Jag hade lite svårt att hänga med men det är väl ändå ett helt ok problem, hihi. Hon har verkligen ett eget driv framåt, är självständig och har himla bra fart.

Nu gäller bara att JAG vågar sätta upp kombinationer och träna på det. Bygga förståelse för den enklaste handlingen och kanske ”döpa” hindren eller åtminstone lägga på en hopp-signal. Nu har hon ett sånt driv att det känns väldigt lämpligt att lägga signal, typ att det inte är nån större risk att hon ”slinker på sidan”. 🙂

Men först tar vi en månads agility-uppehåll. Jag har så mycket annat jag vill ”hinna” träna med henne så det är mest därför, men också för att det är ganska pressat att försöka få in tillfällen att åka till klubben. Vi tar det till hösten. Kommer dock INTE gå fortsättningskurs till hösten, det känns som om jag fortfarande har väldigt mycket att jobba vidare med från grundkursen vi gått nu.

En liten grej vi faktiskt la in ett minipass i en väntan, på agilitykursen i torsdags, var stadga i ligg. Egentligen jobbar vi samtidigt med belöningssignal och frisignal. MEN framförallt med ett start-beteende! (alltså till agilityn)
Och jag blir så glad över den fantastiska hunden. Med en gammal whippet så blir en lätt lite imponerad över alla hundar som har såna där explosiva lägganden och är liksom ”kvick ner, kvick upp”, ja alltså tänk border collie. Texas har alltid, hur mycket jag än försökt träna på det, satt sej ner lååååångsamt och lagt sej låååångsamt med nån sorts ”glida ut med benen”-teknik. Antagligen för att han verkligen inte VILL vare sej sitta eller ligga… Men Hemi gör mej så lycklig med att lägga sej precis sådär explosivt som jag sett andra hundar göra 😉 :D. Och även reagera på belöningssignal till leksak explosivt, vilket kanske är minst lika skoj å se. Tror att om jag bara VÅGAR träna ordentligt på detta och stegra kriterierna, så kommer agility-tränandet bli ÄNNU skojigare. Just nu så får jag hålla henne i grab-tagen vid alla starter och även om det inte verkar påverka hennes fart negativt att jag liksom springer med henen från start, så kan en ju alltid få upp MER fart ifall jag faktiskt kan lämna henne liggandes och gå iväg en bit. Speciellt eftersom hon typ ÄLSKAR att springa ikapp med mej och vinna ;).

Agility är SÅ JÄVLA SKOJ, vet ni det?!!!

Vi har inte jobbat nåt alls med shaping under några veckor – det betyder inte att vi inte TRÄNAT eftersom nästan ALLT med Hemi blir träning (vi har lagt jättemycket krut på koppelgång o massa BAT/motbetingning/miljöträning), men just uppstyrda pass med klicker i hand och tydlig struktur och kriterier. Men vi tränade lite på stationsbeteende häromdagen och jag blir ju verkligen KÄR i henne, då hon liksom erbjuder beteenden med en sån intensitet, det är riktigt skojigt.

Nu ska jag försöka lägga lite fokus på online-grundkursen vid klickerklok. Är bara observatör men får ju massa idéer och input, bland annat då med störningsträning av liggandet och stationstränande.
En annan grej som varit en AHA för mej är att de jobbar litegrann med ”muskelminne” i positioner. Alltså att jobba med att hunden rent fysiskt klarar av att balansera och stå/ligga/sitta bra i positionerna. Typ rent biomekaniskt. Det var en aha för mej eftersom jag jobbat så mycket med sånt på häst men aldrig tänkt på det sättet med hund, inte riktigt iaf. Det har också gett mej helt andra verktyg med bl a koppelgåendet – en sak som jag tycker är lite jobbig är att Hemi gärna passar då hon går på löst koppel. Antagligen är det ju för att hon är så ”stor” i sin gång och då hon ska gå bra bredvid mej så går det lite för långsamt, då kommer passen. Men passen påverkar hennes fotgående negativt tycker jag, då hon liksom blir lite ”hukande” av naturen i passen. Jag vill gärna ha en hund som sträcker upp sej och ”fluffar” bredvid då vi tränar fot!
Men nu har jag jobbat lite med att försöka förstärka TRAV i kopplet, alltså inte ”bara” att hon går på löst koppel men framförallt (höjt kriteriet) att hon ska hitta diagonalen. Såhär har jag jobbat med massor av hästar som varit för passiga och behövt hjälpt att hitta balansen i en mer diagonal rörelse, men inte tänkt att jag kan jobba liknande med Hemi. Men SÅKLART KAN JAG DET!
Och det ger resultat, vilket ju känns ändå peppigare. Hon verkar tycka det är grymt svårt så jag försöker höja kriterie väldigt långsamt och ”göra det så lätt som möjligt för henne” (dvs gå lite fortare, försöka förstärka mer rörelse framåt än åt sidorna – dvs det är bättre om hon inte tittar så mycket mot mej).

Det är sånt vi jobbar mkt med på väg till o från bilen eller på rastningspromenaderna. Men som bonus verkar hon gå från klarhet till klarhet i att klara av rastningspromenaderna utan alltför mycket skälliga utfall och försök att fly iväg…. 😉 Senaste två dagarna har hon imponerat STORT på mej med en lång radda lyckade möten. Roligast var igår då vi kom runt hörnet härinne på vår gård, och en grannes lilla hund börjar vrålskälla bakom ett staket, o Hemi blir lite förvånad men i princip direkt vänder sej mot mej och vi fick världens tillfälle att belöna värsta bästa hundmötet. Till och med Texas fick för sej att svara upp mot den lilla hunden, och skällde tillbaka, men Hemi gick förbi den utan att bli låg och utan att skälla eller göra sej stor. Mkt mkt imponerad. ❤ Sen behövde vi vända och gå tillbaka en gång till eftersom vi hade gått till fel parkering (lite jobbigt då vi har två parkeringar o det var Julia som hade parkerat bilen dagen innan 😉 ) och hon skötte sej lika prima denna gång, trots att ägaren till hunden nu var ute och pratade med oss. DET NI!

Nu ska jag se lite serie, måla lite modell o träna lite hund. Skön ledig tisdag!

Kamplek!

Det har varit svårt att kampa med Hemi. Hon ÄLSKAR att jaga och jaktlek står verkligen högst upp på listan, men jag skulle gärna vilja ha bra kamplek av massa olika anledningar men kanske främst för att kampandet är en sån lätt-tillgänglig lek att använda som belöning.

Då vi jaktleker som bäst så blir vi en sån svår störning för andra hundar och förra veckan på agilityn så kom det farandes hundar inte mindre än TRE gånger vilket är tre gånger för mycket för Hemi nu då vi är så noga med att bara få massa lyckade hundmöten.

Men jag har inte riktigt fått till att ”belöningsutveckla” kampandet. Visst har jag läst om att en ska låta hunden ”vinna” leksaken då den gör en bra viktförskjutning bakåt/drar bra, o har försökt litegrann – men dels är det skitsvårt att se och känna och hinna reagera NÄR det sker. Och så har jag nog inte styrt upp något riktigt träningspass med detta.

Men igårkväll öppnade sej en möjlighet då Hemi fullkomligen ÄLSKAR grimskaft. Alltså detta är ju förstås mitt ”fel” eftersom jag ville ha igång lek med typ ALLT i början då hon var hos mej, o framförallt i stallet då hon hänger med när jag tar ut hästar och stannar utanför hagen – så fick hon belöning med lite jaktlek i grimskaftet. Nu har stallmiljön sedermera blivit hennes kanske tryggaste miljö och hon är alltid lekig, eftersom hon älskar gegga o det har varit mycket av den varan denna vår…
Summa summarum: när hon ser ett grimskaft blir hon VÄLDIGT leksugen!

Och Hjärtat har en liten hög i sin hage, som ett miniberg, som hon också ÄLSKAR. Hon rusar upp och ner och kastar sej som en tok mellan stenar, gegga och blir riktigt lekprovocerad av att sand och jord ”glider”. Ganska ofta brukar hon ”sno” mitt grimskaft då jag ska hämta Hjärtat, och rusa runt med det i munnen runt högen.

Och igår så lekte jag helt enkelt med henne en stund och tillfället bjöd på perfekt träningsmöjlighet av kampandet! Att hon drar i nerförsbacke verkar ge mer impuls att faktiskt lägga vikten bakåt och ”luta” sin vikt bort från mej, och jag såg till att belöna (låta henne ”vinna”) varje ansats till viktförskjutning och märkte FORT effekt, dvs hon bjöd på viktförskjutning på en gång igen. Insåg att belöning av sådant här kräver ungefär samma tänk som annat ju – dvs bättre effekt med hög förstärkningsfrekvens, vilket ju var en bra Aha.

Nu känns det kul att jag hittat ett sätt att utveckla kampandet lite! Gäller förstås att få MER och längre stunder och på andra ställen än i en brant nerförsbacke och i andra miljöer. Men en början är alltid NÅT!

Repetitonsklok, blick framåt, klövja, cykelturer, diagonalslutor

Ojoj så dålig jag är på att blogga. Vore ju fett fint om jag kunde fått nerskrivet iaf nån sorts träningsdagbok av hundar o hästar här i bloggen… Men det verkar jag inte lyckas med.

Jag o Julia var på en visning av ett ställe utanför Umeå, det strök vi från listan men kom hem med en vilja att hitta en plats på jorden i Tavelsjöbygden, kollade hemnet och blev helt förälskade i ett ställe. Nu är jag helt uppeldad inför morgondagens visning och vill inget annat än få flytta dit. Drömmer om att ha ån bakom huset så att Hemi kan bada varje gång hon går utanför dörren, att ha Hjärtat bakom knuten, att Lo kan klättra i trädkoja och åka rutschkana och att få njuta av ett vackert hus dagligen.

Kollat på Mina två liv och även om jag faktiskt gjort en bipolär-utredning så sätter programmen mycket på sin spets, en känsla av att hela min sanning inte finns i de utredningar jag gjort. Och idag har jag en typisk depressions och ångestdag, en dag då jag knappt tagit mej upp från sängen. Och det är så svårt att erkänna, för blandat med den här förlamande känslan av att inte vilja göra något, så finns också känslan av att vara helt meningslös och värdelös för att jag inte orkar eller står ut med att leva just idag. Jag vill inte erkänna för någon hur dålig jag faktiskt är…

Men nuförtiden är det sällan jag har såna här dagar, och det är ju positivt. 🙂

Nu på kvällskvisten så fick jag ett litet ryck av dåligt samvete och planterade om några örtplantor. Mitt växtexperimenterande känns ganska bräckligt, vette sjutton hur det växer egentligen trots min omsorg. 😉 Skyller på svåra omständigheter att odla i ett lägenhetskök!

Hemi fick bära klövjeväska på promenad idag och inspirerad av en forskningsrapport jag läst om ögonkontakt vs att rikta blicken framåt/åt samma håll som mej så provade jag att shejpa in blicken framåt.
Insåg att det kanske inte är en sån dum grej, hon har ju inte varit så förtjust i att ge ögonkontakt, men att shejpa in andra ”ögonrörelser” kan kanske ge en bra väg att gå till ett glatt kontaktsökande med blicken. Hon verkade iaf uppskatta det MYCKET mer och greppade mkt fort och jag upplevde att det hjälpte oss massor då vi började närma oss vägen och husen, där det körs en hel del o är rätt mycket folk i omlopp och där hon alltid brukar bli lite låg, det var som att hon tyckte att övandet på ”blick framåt” var helt förenligt med vad hon VILL göra i den situationen – dvs blicka ut och ”ha koll framåt”.
Jobbade inget med nån ”stadga” utan belönade för typ knappt nån sekund av ögon riktade framåt, men upplevde att det nog inte skulle vara något problem att jobba med lite stadga på beteendet och lägga på signal.

Blir väldigt glad varje gång vi jobbar lite med att shejpa ett beteende, och kanske lite stolt över den lilla grund vi har. Hon är så sjukt repetitionsklok! Behövs typ bara en godis så upprepar hon beteendet, och sedan igen och igen och igen. Det känns så förstärkande för mej också, att jag varit noga med att ha struktur i tränandet – att öva på ett beteende i taget, korta, korta stunder och ha tydliga ”pauser”. Texas är typ helt icke-repetitionsklok, men det beror ju på att jag klickat hejvilt för en massa olika beteenden utan att tänka kedjning utan mer tänkt ”det är bra att belöna varje gång han gör det jag ber om” typ. 🙂 Det är ju också en anledning till varför det varit ganska frustrerande att försöka shejpa fram något med honom, för han har aldrig lärt sej att det lönar sej att UPPREPA det som gav belöning….

Hemi fick lite fysträning igår med, då vi cyklade till o från stallet. Det går riktigt bra att cykla med henne nu, älskade fina hund. 🙂

Hjärtat jobbade jag på långa tyglar igår. Försöker frånse min inre vilja att jobba helt belöningsbaserat (det känns inte som om vi gör det då jag skoljobbar honom?) och istället prova mej fram. Där kan en snacka slarv med repetitioner ;). Mer godis lite nu o då utan nån riktigt tydlig förstärkning egentligen… Men märker ju att jag förstärker vissa grejer också; bland annat så har vi fått bättre och bättre skritt tack vare ”shejping” av framåtbjudning och driv.
Tänkte mycket under passet på en grej jag läst häromdagen – att när en häst inte riktigt skjuter på framåt så beror det inte alltid på att de inte trycker på med bakbenen utan mer att de inte klarar av att överföra kraften från bakbenen till framdelen – det är ryggen som är svagheten. Det är bra att tänka på sånt med Lejonhjärta speciellt då en försöker ”shejpa” fram en mer framåtgripande rörelse. Tanken är ju att småsaker ska kunna byggas på till en helhet av en häst som rör sej med gott framåtdriv.
Jobbade massor med en utmaning i en grupp jag är med i på FB; diagonalslutor. Det har varit jättebra för oss att jobba mot ett mål, jag kan lättare analysera var våra svagheter är och jobba mer strukturerat med dem – och vi har faktiskt kunnat ta skolorna till en annan nivå mha detta målinriktade arbete nu. Det är kul, eftersom vi haft samma kvalitet på skolorna sen han var typ 3 och jag inte tyckt att det gått att jobba med dem för att göra dem bättre – mina idéer var slut liksom…

Men helst vill han ju piaffera/trampa sej igenom diagonalslutorna, och jag försöker radera alla ”don´ts” ur huvudet och istället ta det för vad det är – alltså att Hjärtat faktiskt har LÄTTARE för att trampa än att kliva på framåt, och att det är vårt nuläge – det är därifrån jag måste jobba vidare, inte hela tiden söka nåt annat.

Nu orkar jag inte skriva mer för nu, men återkommer….

Snörvel

Det är så lätt att bli kaxig med förkylningar. Flera i min omgivning har varit förkylda o jag har klarat mej undan i flera veckor. Men igår var det slut med det, kände hur halsen svällde igen o ömmade mer o mer under jobbpasset och när jag kom hem så somnade jag på soffan o sov i 2,5 h och vaknade sedan med snörvel, halsont o tusen nålar i huvudet.

Så nu är jag hemma från jobbet, har egentligen inte råd med det men jaja, det får väl gå…

Går en online-grundkurs via klickerklok, som observatör, och tänkte försökte träna lite på de uppgifter som ekipagen med hund har. Idag påbörjade jag byteslek med Hemi. Första steget vi har haft, att hon ska börja uppskatta lek med mej o verkligen GILLA att leka med mej, även i olika miljöer, börjar vi ha kommit igenom. Så nu skulle jag vilja börja jobba med lite lekregler, som underlättar användandet av lek som belöning. Bland annat att hon kommer tillbaka med leksak omedelbart. Byteslekandet är en början på detta, tänker jag.

Tyvärr hade vi två saker emot oss 1. Min förkylning som gjorde att jag inte orkade leka så intensivt som krävs. 2. Miljön blev lite för svår eftersom vi tränade på morgonrundan förbi fotbollsplanen där skolbarnen spelade fotboll. Hon LEKTE ändå då vi kom in på den stig som är omgiven av träd/skog, men vid nåt tillfälle då jag blev passiv med den leksaken hon lekte med – och började locka med andra leksaken (för att hon ska byta) så tappade hon helt drivet och jag upplevde sen att hon helst av allt ville lämna platsen. Vi måste göra nya övningar i lättare miljöer! Det är så synd att det där är lättaste miljön vi kan hitta nära oss, om jag inte håller till i lägenheten förstås.

Nå, jag lär mej hela tiden! Och även om fotbollsplanen är lite för svår för oss så blir det ju nån sorts miljöträning också, o nu har vi betydligt mycket fler verktyg för att hantera den sortens situation än vi hade bara för några veckor sedan.

Vidare SKA jag påbörja stadga i ståtränandet idag (ser att jag skrivit om detta förut i bloggen och ändå inte riktigt påbörjat tränandet…), och så ska vi till klubben ikväll o träna på lite agility-hinder. Det kommer bli slitigt för min förkylda kropp men jag kommer ha med mej Julia o Freja som kan agera lekmotorer, så det kanske kommer gå bra :).

Utomhussök

Nosework ikväll. Texas är jätteduktig men det märks att han är lite till åren och bland annat inte vill hoppa upp på för höga bänkar och om det är trångt har han svårt att vända sej på ett bra sätt för att kunna ”backa” i sitt sök. Och när det pratades om att det inte är några tävlingar häruppe, men förhoppningsvis blir en till hösten, så fick jag som vanligt en liten aha att han faktiskt är till åren kommen, hur länge blir han kvar? Hinner vi tävla i nosework månntro?

Nu är kursen slut och saker jag ska lägga mycket krut på framöver är dels frysmarkering, dels utomhussök och fordonssök och att skapa ett mer systematiskt inomhussök/rumssök. Det känns kul, men jag vet hur svårt jag har att få till nosework-tränandet så det gäller att prioritera och ”bara få det gjort” utan ursäkter. 🙂

När Texas är färdigtränad så brukar Hemi få komma ut i Sävar, som miljöträning, och hon är helt i gasen från steg ett nu. Väldigt kul att uppleva. Lekig och ”uppe i varv” på ett mycket positivt sätt.

Har så mycket idéer på saker som är bra att jobba med, och det är svårt att prioritera, men jag tror att några prioriteringar nu är 1. Bakdelskontroll/Utgångsställning 2. Vänja henne vid klövjeväskan mha Yes-target 3. Jobba med ”STÅ”.
Angående trean så har jag inte ens påbörjat sitt eller ligg med henne, mest för att jag faktiskt inte vill ha dem som ”default”-beteenden… Jag vill ha en bra grund av hyfsat rörliga beteenden innan vi börjar med sittande och liggande. Men Stå med stadga kommer vara himla användbart i agilityn! Jag suger lite på den karamellen också eftersom jag vid nåt tillfälle redan provat med omvänd lockning och lite sånt och jag tyckte det var så himla roligt med denna lilla hund som jag faktiskt installerat en välfungerande frisignal hos och se hur allt länkas ihop till en helhet (kedja) av förstärkta beteenden.

Nog om hundträning!

Körponnyn!

Vill bara uttrycka ändå lite mer lycka o skriva att jag körde Hjärtat på banan idag och det är verkligen som en glädjeinjektion i hjärtat för mej. ÄLSKAR HONOM! Och älskar att köra honom!
Kanske vågar vi oss ut på vägarna snart igen? Han känns iaf hyfsat ok/helt tillfreds med vagnen. Frågan är hur ekvationen trafik + vagn fungerar. Det är den läskiga frågan jag inte vågar tänka på, men som vi tränat emot i över ett år nu ;)… Ingen kan iaf anklaga mej för att inte vara noggrann, då det gäller djurträning. De som uppfattar mej som en slarver känner mej inte särskilt väl.