Aha kring energinivå

Igår var vi på tur, jag, Lejonhjärta, Hemi o lånehunden Tyra. Nytt stall innebär nya vägar och igår var vi längs oändliga åkrar på långtur, drygt 1 mil blev det.

Och jag fick en Aha. Upptäckte förra gången vi tömkörde samma väg en början till samlade galoppansatser så vi jobbade vidare med detta igår. Och min aha igår handlade om att den samlade galoppen kräver en högre energinivå, hos Lejonhjärta (hos alla hästar).

Jag har sedan tidigare ”dragit” mej för att framkalla högre energinivå hos hästar. Och aldrig riktigt dragit kopplingen till hundträning. Men igår hände det.

Hemi måste ha ganska hög energinivå för att jobba riktigt kvickt, snabbt och med hög tonus i kroppen. Detta gäller alla möjliga beteenden men kanske framförallt i agilityn. Att bara lulla omkring o sedan förvänta mej att hon ska starta explosivt och hoppa med kraft och fart, är inte så sjysst. Men om vi leker upp hennes energinivå så hon är lite ”i gasen”, så får jag helt rätt energi i beteendet också.

Med hästar tror jag att det i den höga energinivån finns en inbyggd liten rädsla i mej att det ska gå överstyr? Även att det är lättare att hamna i konflikt med en häst som är hög i energinivå. Att den reagerar snabbare, att den även reagerar snabbare ”emot” mej, att den gärna vill springa FORT och då den springer fort så hänger jag med mina människoben inte med = stor risk att ”tappa” hästen tex?

Ärligt talat vet jag inte varifrån det kommer, känslan att jag bör undvika att ”ladda upp” hästar.

Men förra gången längs samma väg, och igår, så insåg jag ju att det är helt OMÖJLIGT för Lejonhjärta att bjuda på skolgaloppsansatser om han inte har hög energinivå. Det svåra är att när han har en hög energinivå så händer det en massa annat också, som jag kanske inte tänkt mej. Typ studs, bakutspark, piaffer, att han blir frsutrerad för att han inte får springa fort etc. Och det ÄR ett problem – det här med frustration, att han kickar etc – men min aha handlade mer om att vi faktiskt ALDRIG kommer få samlad galopp om jag inte hittar olika sätt att faktiskt få upp energinivån.

Det som händer längs denna väg är ju dels att han alltid taktar då vi är på långtur. Det är som om han inte har riktigt tid att skritta. Och då han känner igen sej att vi är på väg hemåt, så blir han extra ”energifull”. Och av någon anledning så verkar Hemi också ha en liten fnattperiod just i samma veva, längs samma sträcka på den här vägen, och när hon fnattar så blir han också lite ”på tårna” (= högre energinivå!!!). Om jag då utnyttjar detta och försöker locka fram ”otakt” i hans taktande, så vips har vi galoppanslag! Mina ”lockanden” är inte snygga, det är ASMYCKET ”Hjälp” på olika sätt, jag studsar, tjoar och viftar – haha….. MEN vi provar oss fram nu, så jag försöker vara snäll med mej själv!

De här två gångerna har jag fått ganska mycket kaprioller (seriöst är han en väldigt begåvad kapriollör som verkligen hoppar upp i luften och sparkar bakut, det handlar inte ens om stående kaprioller) då han tycker att jag tjoar för mycket, men när jag skalat bort tjoande och haft hög frekvens o GOD förstärkning av ”taktfel” (galopp är ju en sorts ”bruten bakbenstakt”) och till viss del även brutit av jobbet med att ta ”vanliga” galoppfattningar (såna då han ”faller in” i galopp genom att öka traven, dvs jag springer med) så har vi börjat närma oss pudelns kärna och hittat RIKTIGT FINA skolgaloppanslag. Det är SVINJOBBIGT för honom och vi får lite hipp som happ höger och vänster galopp, men han får till rörelsen JÄTTEFINT. Och via den lite kaotiska början så har han också blivit lugnare då han förstår vad jag menar (vill inte påstå att det är en optimal inlärning vi håller på med…….).

Som bonus har jag fått se att han verkligen har fantastiskt tramp, det finns så mycket power i honom, power som en väldigt sällan får SE eftersom han är som en liten cola-häst som sparar energi på alla sätt och vis.

Hursomhelst var det en nyttig insikt detta med energinivå och beteende! Med hundarna är det ”lättare” då lek får upp energinivån så markant och att matbelöning kan ”lugna” ner, beroende på vad för beteende jag vill jobba med, jag kan inte säga att jag riktigt vet hur jag på bästa sätt får upp energinivån med Lejonhjärta (förutom att vara på LÅÅÅÅÅÅNG raksträcka hemåt och ha fnattande hund runt hovarna 😉 ), men insikten är en början!
Och kanske också insikten att jag nog är onödigt ”rädd” för att höja energinivån, och att den rädslan faktiskt motarbetar mej. Det är väl självklart så att han är jätteduktig på beteenden som kräver mycket lugn, dels eftersom han ÄR lugn av sej och dels eftersom jag alltid försökt sänka energinivån när den blir för hög.

Till viss del handlar det kanske om att hög energinivå ofta equals med SPÄNNING, i hästvärlden? Men jag undrar jag, väldigt samlat arbete (som skolgalopp på töm är) kräver ju jättemycket tonus, tonus är samma sak som spänning. Var kommer rädslan för ”spänning” ifrån egentligen? Utan tonus kommer hästen inte kunna jobba samlat. Det krävs en viss mängd tonus. En måste kanske skilja på spänning och spänning, helt enkelt?

Sköna o intressanta tankegångar så här en ledig onsdag.

Foundations fun o pepp!

Fått laddat hem Foundations Fun, en film från Silvia Trkman. Så himla skoj!

Vi fortsätter med våra ”smågrejer”. Övat ett litet pass med Treat magnet. Det är i stort sett handtarget. Men också en sorts belöningsprocedur jag ska kunna använda för att få tydliga starter på repetitioner tex då vi jobbar med Aim for it. Hemi tycker att våra Treat magnet-pass är SKOJ för de innebär korv i mycket hög frekvens. Och trött i huvudet blir hon också. Lillvalpen.

Senare idag ska vi jobba lite med byteslek med bollar och även börja med snurrar i vår jaktlek, då vi går på promenad. Eller det är min plan. 🙂 Inspirerad av Silvia Trkman-filmen! Försöker bygga små små nybörjarsteg. För varje liten grej så blir nästa egentligen svårare grej – lättare, ju. Hemligheten bakom att jobba mycket med shaping är att det går lättare å lättare att lära in saker. Jag försöker trösta mej med det då vi gör massa olika små små enkla saker, att för varje enkel sak som vi påbörjar – med mål att nån gång kunna progrediera mot något hyfsat SVÅRT/komplicerat beteende – så bygger vi en god grund av ”verktyg”, förståelse för inlärning, vi bygger relation och samarbete och jag jobbar på mina träningsskills (teknik o känsla), ALLT som vi påbörjar – hur simpelt det än kan verka, blir sånt som vi HAR i vår ”byrålåda” av beteenden att bygga vidare från.

Är så glad över att ha lakritstrollet i mitt liv! ❤

Småsaker in between

Tränat ett litet pass med Outside circles igen. Det är svårt tekniskt för mej så därför kör vi bara korta, korta pass. Måste hem o analysera sen.

Och idag la vi tid på Treat magnet. Hade korv och det var förstås en hit ;). Försöker jobba på att hon behåller kontakten med handen även då jag rör. Hemligheten är som vanligt förstärkningsfrekvens.

I övrigt hänger hon mest med just nu. Stallhäng och promenader och besök av kompisar med deras hundar. Till veckan ska vi till klubben o träna med hindren. Jippi.

Jag har köpt Foundations Fun från Silvia Trkman (film) och längtar tills jag har tid att nörda ner mej i den! 2 h 20 min agilitynörderi. Nu ska jag dock till stadsbibblan med Lo o ABC-yoga, innan vi far på Folkkök. Och ikväll ska jag ha lektion med Lejonhjärtas medryttare B.

Hjärtat har varit på långa promenader måndag och onsdag i veckan och igår löshoppade jag honom, studs. Jobbar lite med ”race to reward” men han börjar sätta sin vinterpäls o blir ganska slö då. Ska försöka klippa honom redan nu för att se om han kan vara lite ”jämnare” i humör.

Länge sen sist…

Oj vad det gör ont att läsa mitt senaste inlägg.
Texas finns inte längre. Det är en stor saknad och tomhet i livet.

Men jag o Hemi tränar vidare. 🙂

Nu siktar vi på lite grundfärdigheter i agilityn. Igår tog vi några varv med Outside circles på stallplanen. Inte mkt till träning men varje liten bäck…. 😉 Jag försöker tänka som så att om jag så bara avsätter 2 minuter till att ”påbörja” nån ny shaping-övning så har jag planterat in ännu en godbit i vår verktygslåda, som säkert kommer kunna hjälpa oss i framtiden.

Sen var hon med då jag tömkörde Lejonhjärta en långtur. Superduktig liten hund som kan vara den bästa stallhund jag nånsin haft. Fick nåt hundmöte på håll, ute i skogen, men inga problem att kalla in henne o koppla henne. I övrigt är hon underbar o det blir en hel del miljöträning av Lejonhjärta också, då hon kastar sej ner i alla diken och även gärna rusar i buskagefyllda diken för att helt plötsligt dyka upp ur diket precis bredvid Lejonhjärta. Han börjar vänja sej 😉 även fast han aldrig verkar så himla peppad på hennes plaskande i alla pölar…

Idag har hon vart med till mina föräldrar, vilket bli miljöträning på hög nivå för liten Hemi, med alla deras jämthundar, att de håller på att bygga ut huset och pappa fixar tak och en elektriker höll på att fixa el. Men hon är inte bara en fantastisk stallhund utan också en underbar trädgårdshund, tycker jag iaf ;). Hon vill gärna delta i trädgårdsarbete o idag var det ju riktigt praktiskt att hon hjälpte till att gräva och dra upp rotsaker eftersom det var skörd som stod på agendan. Jag älskar hennes grävande, det känns väldigt socialt att hon så fort jag börjar rota i jorden kommer fram och börjar ”rota i jorden” hon med. Och de rotsaker som var ”dåliga” fick hon ju som leksak vilket hon firar med att fnatta runt, kasta och slita i den. Sen fick hon nåt mys-fnatt i morotsblasten och liksom ålade sej fram, grävandes, rullandes. Ja, hunden är fantastisk, helt klart.

Imorgon hade vi eventuellt tänkt åka till klubben o träna agility men vår agilitytränings-kompis kommer inte med så vi kanske gör lite grejer i stallet istället, som bl a Aim for it (de här övningarna är från ”Agility right from the start” av Emelie Johnson Vegh o Eva Bertilsson, min agilitybibel just nu), och tar oss en till långtur med Hjärtat på töm. Mys på hög nivå att vara ute med de två, på alla fantastiska vägar som finns runt nya stallet.

Agilityträningen igång igen!

Igår tränade jag o Hemi agility igen. När hon såg att vi skulle in på agilitybanan fick hon fnattlust. Så härligt. Agility är skoj!

Allra först lite lek, sen gjorde vi några repetitioner på att gå (springa) runt en stolpe. Kul shapingövning! Hemi är såklart med på noterna. Sen rak tunnel. Platsliggning medan jag drog om tunneln så den var helböjd (dvs hon kommer ut åt samma håll som hon springer in). Hemi var helt med. O till min förvåning kunde jag använda handsignal för att rikta in henne i tunneln. Inget behov av godis i fronten för å få fart igenom ens första gången. Dvs att springa genom tunnel verkar sitta oavsett var godis/leksak befinner sej. Ok, det visste jag kanske egentligen eftersom hon har ett sånt härligt driv ”utåt” från mej, men det var kul att se att det fanns från repetition ett igår. Sen jobbade vi lite med att ligga som startbeteende o jobbade med ett hopphinder. Tyvärr lyckades jag lägga bommen lite högt först (40 cm, men högre än hon är van eftersom vi mest bara hoppat minihinder) och då rev hon o sen var hon inte lika peppad, vilket resulterade i att min startsignal (Ja!) blev lite ”svärtad” med några kassa repetitioner där hon bara låg kvar. Nåväl, hon blir inte så låg direkt när hon river, utan det är nog mer bara en sån där ”Hepp, ja men då springer jag bredvid istället!”. Tog även några skutt över mur, gjorde en kombination av mur och rund tunnel och avslutade med att gå över balanshindret och ta ett par hopp genom däcket. Niemas problemas. Sen sprang hon upp på balanshindret själv när jag tänkte att vi skulle gå därifrån. Hon är ROLIG att jobba med, gäller kanske bara att få lite stimuluskontroll på grejer också! 😉 😀

En grej som jag tror hjälpte vår handsignal var att vi häromdagen jobbade med ett par stenar på en promenad – litegrann ”handling” kanske? Hon har ett himla driv att hoppa upp på stenar så jag kunde ganska snabbt utveckla från att jag befinner mej vid stenen hon ska till – till att vara kvar vid stenen hon stod på och bara ge handsignal och ”Hopp upp”-kommandot och på det viset skicka henne mellan stenarna en stund. Kulkulkul om ni frågar Hemi. Och kanske var det vad som räckte för att hon skulle vara med på det igår? Jag vet inte, det enda jag vet är att handsignaler har varit non-existent på agilityplanen tidigare! 😀

Idag har Hemi vart med till stallet då jag mockat ur Lejonhjärtas bädd. Hon har legat ute på gårdsplanen i ca 2,5 h och även om hon i princip bara ligger i skuggan så kan jag lova att hon blir helt UTSLUT. Folk och hundar kommer och far och hon måste ju förstås tala om för mej varenda gång det kommer nån. Jag börjar mer och mer tycka att hennes vaktbeteende är ok: hon skäller men kommer till mej då jag ropar och kan låta folk vara på planen så länge jag ”hjälper” henne lite (försöker förstärka att hon bara står o tittar på, vet inte om det är vad jag EGENTLIGEN förstärker dock).

Sen har hon sovit som en stock här.

Texas som älskar att vara på brukshundklubben fick också komma ut en liten sväng – nosa igenom hela agilityplanen på godisar (det finns alltid några att dammsuga upp!) och träna lite rallylydnadsmoment. Han är så himla kass i kroppen nu 😦 och jag försöker göra sånt med honom som jag vet att han älskar. Att få jobba med hans fantastiska vänsterhandling och frontarbete är sånt som tänder elden i hans ögon. Och att få jaga boll. Hemskt är att han springer som vanligt efter bollen men vurpar då han kommer fram, för att kroppen inte lyder, men jag försöker tänka att det är det bästa han vet – att få jaga bollar. Om det här är hans sista tid i livet så måste han få göra sånt, även om det ser lite brutalt ut då han tippar på näsan när han försöker stanna upp där bollen landar.

Hund o hästträning

Det händer en massa annat också men hund o hästträningen är den som känns viktigast att skriva om ;).

Hemi o jag har inte jobbat nåt alls med shaping på ett tag. Fokus på annat. Eller inte alls var väl å ta i eftersom det blir lite träning på stadga där, lite position här och så vidare, men jag har inte haft så mycket struktur och därmed har ju resultaten ej heller blivit strålande ;).

Men ikväll så jobbade vi först lite med störningar i ligg och försökte även jobba med stående. I ligg jobbade vi med godisar som störning. Vi var på Kurvanstallets ridbana och hon fick sej en rejäl stöt av tråden in till grisarna igår så hon var lite låg först, jag ville få jobba med något där jag kunde ha väldigt väldigt hög förstärkningsfrekvens med godis, eftersom det kan ”bryta” hennes obehagskänsla sådär inledningsvis. Och det gick ju bra. Hon är en fena på ligg ;). Gäller bara att jag får nån struktur på störningarna så att jag kan utveckla det lite mer ändamålsenligt…

I stående vill jag dels att hon ska förstå att alla tassar ska vara stilla – försökte med omvänt lockande och även jobba lite med att ”putta” på henne för att kunna belöna då hon står kvar med alla (kan ju verka förtydligande), men hon var nog inte HELT med ändå. Stå är jättesvårt! Hon vill ju gärna sitta eller ligga som ”default”-beteenden och det kommer inte så högt upp i ”Byrålådan” av beteenden att ställa sej. Tanken är att kunna jobba med att hon står balanserat och symmetriskt över alla fyra.

Sen åkte vi till Gottarstallets ridbana och jobbade lite med att runda hinderstöd. Skojigt jobbg tycker jag eftersom hon är så rolig att shejpa i nya grejer, men hon (och jag?) var inte jättekoncenterad eftersom det var busiga hästar bredvid banan och lite folk och skällande småhundar. Svårt att få bra repetitioner. Men nu har vi iaf BÖRJAT på det jobbet, det känns väldigt peppigt att få det här i hennes repertoar av beteenden – roligt är då vi introducerar nåt ”helt nytt” för henne är att det nästan är oundvikligt att hon testar några av de välförstärkta beteenden – bland annat la hon sej vid hinderstödet (haha skojig grej eftersom folk använder sej av targets på avstånd i fjärrdirigeringen, tror jag?), provade att använda stödet som tasstarget och även som nostarget, samt försökte ställa upp båda framtassarna mot det. Hihi. Hög tid att jobba på en annan variant av beteende, alltså!

Hjärtat jobbade jag på långa tyglar och jag tror att han bjöd på det bästa trampet ever idag. Väldigt skojigt. Han är så sjukt känslig, lyhörd och fin i hjälperna, och SNYGG nu då han inte har en massa vinterpäls. Jag älskar verkligen att jobba med den där hästen. Vilken pärla han är.

Spår, sökrutor och budföring

Jag och Hemi var på spårkurs i helgen. Det var KUL. På söndagen gjorde vi två spår om ca 100 meter, ena spåret med en leksak i och det andra spåret med två. Hon spårar jättefint, koncentrerat och verkar verkligen gilla det. Vi provade även på sökruta men då var hon så trött så hon gick mest in i rutan och började rulla sej som en tok, hahaha ;). Budföring visade hon på sina tidigare Rapport-skills o gjorde sjukt snyggt med hööööög fart. Hon älskar verkligen att springa!

Idag tänkte jag spåra med henne, eftersom Lo är hos mina föräldrar och jag lättare kom ifrån. Men spårlinan är i bilen som är med Julia på jobbet… Istället gick vi upp i regnblöta skogen och gjorde en sökruta. Ca 3×3 m stor och 3 leksaker. Första gången så rusade hon in, tog en leksak och tyckte sedan att hon var klar, men fortsatte och hämtade de andra två då jag verkade intresserad av rutan. Andra gången så rusade hon in, tog en leksak, lekte en stund med mej, och rusade sedan in igen i rutan och hämtade nästa. Den tredje hittade hon också men den var inte tillräckligt intressant att plocka upp.

Kul är det! och eftersom hon var ”kryp under skinnet”-understimulerad innan så var det gött att hon fick använda näsan och huvudet lite.

Sen tänkte jag öva lite på ligg-position uppe på den lilla grusplanen vid graffity-väggen ovanför oss, och hon är ju så SKOJ då hon fattar vad jag tänker shejpa – typ PANG ner i liggande och KASTAR sej över leksaken på belöningssignalen. Men det är egentligen en för svår miljö för henne att jobba med sånt om vi inte förberett oss väldigt noggrannt innan vi gått ut, o hon blev störd av någon hund som skällde ute i skogen. Sen hade hon inte ro att fortsätta jobba med mej. Vi gick hem o jag tänker att vi ska jobba vidare med dessa övningar inomhus i lugn miljö innan vi tar med dem ut nästa gång :).

Agilitypaus

Sådär, i torsdags hade vi sista agility-tillfället. Denna gång hade instruktören ställt upp en ”bana”. Jag kände genast att ”Nä, vi är inte med”. JAG ÄR SÅ FEG! Vi har ändå tränat och tränat och tränat men jag är verkligen försiktig och går inte vidare särskilt snabbt och har helt enkelt inte försökt sätta ihop mer än två hinder efter varandra.

Men vi var med och vilken pepp det gav! Jag önskar att vi hade filmat de sista hoppen. Vi gjorde aldrig hela banan men 3-4 hinder i rad på en svag böj. Hemi tyckte det var kanske det roligaste hittills på hela agilityn för hon fick springa SNABBT. Jag hade lite svårt att hänga med men det är väl ändå ett helt ok problem, hihi. Hon har verkligen ett eget driv framåt, är självständig och har himla bra fart.

Nu gäller bara att JAG vågar sätta upp kombinationer och träna på det. Bygga förståelse för den enklaste handlingen och kanske ”döpa” hindren eller åtminstone lägga på en hopp-signal. Nu har hon ett sånt driv att det känns väldigt lämpligt att lägga signal, typ att det inte är nån större risk att hon ”slinker på sidan”. 🙂

Men först tar vi en månads agility-uppehåll. Jag har så mycket annat jag vill ”hinna” träna med henne så det är mest därför, men också för att det är ganska pressat att försöka få in tillfällen att åka till klubben. Vi tar det till hösten. Kommer dock INTE gå fortsättningskurs till hösten, det känns som om jag fortfarande har väldigt mycket att jobba vidare med från grundkursen vi gått nu.

En liten grej vi faktiskt la in ett minipass i en väntan, på agilitykursen i torsdags, var stadga i ligg. Egentligen jobbar vi samtidigt med belöningssignal och frisignal. MEN framförallt med ett start-beteende! (alltså till agilityn)
Och jag blir så glad över den fantastiska hunden. Med en gammal whippet så blir en lätt lite imponerad över alla hundar som har såna där explosiva lägganden och är liksom ”kvick ner, kvick upp”, ja alltså tänk border collie. Texas har alltid, hur mycket jag än försökt träna på det, satt sej ner lååååångsamt och lagt sej låååångsamt med nån sorts ”glida ut med benen”-teknik. Antagligen för att han verkligen inte VILL vare sej sitta eller ligga… Men Hemi gör mej så lycklig med att lägga sej precis sådär explosivt som jag sett andra hundar göra 😉 :D. Och även reagera på belöningssignal till leksak explosivt, vilket kanske är minst lika skoj å se. Tror att om jag bara VÅGAR träna ordentligt på detta och stegra kriterierna, så kommer agility-tränandet bli ÄNNU skojigare. Just nu så får jag hålla henne i grab-tagen vid alla starter och även om det inte verkar påverka hennes fart negativt att jag liksom springer med henen från start, så kan en ju alltid få upp MER fart ifall jag faktiskt kan lämna henne liggandes och gå iväg en bit. Speciellt eftersom hon typ ÄLSKAR att springa ikapp med mej och vinna ;).

Agility är SÅ JÄVLA SKOJ, vet ni det?!!!

Vi har inte jobbat nåt alls med shaping under några veckor – det betyder inte att vi inte TRÄNAT eftersom nästan ALLT med Hemi blir träning (vi har lagt jättemycket krut på koppelgång o massa BAT/motbetingning/miljöträning), men just uppstyrda pass med klicker i hand och tydlig struktur och kriterier. Men vi tränade lite på stationsbeteende häromdagen och jag blir ju verkligen KÄR i henne, då hon liksom erbjuder beteenden med en sån intensitet, det är riktigt skojigt.

Nu ska jag försöka lägga lite fokus på online-grundkursen vid klickerklok. Är bara observatör men får ju massa idéer och input, bland annat då med störningsträning av liggandet och stationstränande.
En annan grej som varit en AHA för mej är att de jobbar litegrann med ”muskelminne” i positioner. Alltså att jobba med att hunden rent fysiskt klarar av att balansera och stå/ligga/sitta bra i positionerna. Typ rent biomekaniskt. Det var en aha för mej eftersom jag jobbat så mycket med sånt på häst men aldrig tänkt på det sättet med hund, inte riktigt iaf. Det har också gett mej helt andra verktyg med bl a koppelgåendet – en sak som jag tycker är lite jobbig är att Hemi gärna passar då hon går på löst koppel. Antagligen är det ju för att hon är så ”stor” i sin gång och då hon ska gå bra bredvid mej så går det lite för långsamt, då kommer passen. Men passen påverkar hennes fotgående negativt tycker jag, då hon liksom blir lite ”hukande” av naturen i passen. Jag vill gärna ha en hund som sträcker upp sej och ”fluffar” bredvid då vi tränar fot!
Men nu har jag jobbat lite med att försöka förstärka TRAV i kopplet, alltså inte ”bara” att hon går på löst koppel men framförallt (höjt kriteriet) att hon ska hitta diagonalen. Såhär har jag jobbat med massor av hästar som varit för passiga och behövt hjälpt att hitta balansen i en mer diagonal rörelse, men inte tänkt att jag kan jobba liknande med Hemi. Men SÅKLART KAN JAG DET!
Och det ger resultat, vilket ju känns ändå peppigare. Hon verkar tycka det är grymt svårt så jag försöker höja kriterie väldigt långsamt och ”göra det så lätt som möjligt för henne” (dvs gå lite fortare, försöka förstärka mer rörelse framåt än åt sidorna – dvs det är bättre om hon inte tittar så mycket mot mej).

Det är sånt vi jobbar mkt med på väg till o från bilen eller på rastningspromenaderna. Men som bonus verkar hon gå från klarhet till klarhet i att klara av rastningspromenaderna utan alltför mycket skälliga utfall och försök att fly iväg…. 😉 Senaste två dagarna har hon imponerat STORT på mej med en lång radda lyckade möten. Roligast var igår då vi kom runt hörnet härinne på vår gård, och en grannes lilla hund börjar vrålskälla bakom ett staket, o Hemi blir lite förvånad men i princip direkt vänder sej mot mej och vi fick världens tillfälle att belöna värsta bästa hundmötet. Till och med Texas fick för sej att svara upp mot den lilla hunden, och skällde tillbaka, men Hemi gick förbi den utan att bli låg och utan att skälla eller göra sej stor. Mkt mkt imponerad. ❤ Sen behövde vi vända och gå tillbaka en gång till eftersom vi hade gått till fel parkering (lite jobbigt då vi har två parkeringar o det var Julia som hade parkerat bilen dagen innan 😉 ) och hon skötte sej lika prima denna gång, trots att ägaren till hunden nu var ute och pratade med oss. DET NI!

Nu ska jag se lite serie, måla lite modell o träna lite hund. Skön ledig tisdag!

Kamplek!

Det har varit svårt att kampa med Hemi. Hon ÄLSKAR att jaga och jaktlek står verkligen högst upp på listan, men jag skulle gärna vilja ha bra kamplek av massa olika anledningar men kanske främst för att kampandet är en sån lätt-tillgänglig lek att använda som belöning.

Då vi jaktleker som bäst så blir vi en sån svår störning för andra hundar och förra veckan på agilityn så kom det farandes hundar inte mindre än TRE gånger vilket är tre gånger för mycket för Hemi nu då vi är så noga med att bara få massa lyckade hundmöten.

Men jag har inte riktigt fått till att ”belöningsutveckla” kampandet. Visst har jag läst om att en ska låta hunden ”vinna” leksaken då den gör en bra viktförskjutning bakåt/drar bra, o har försökt litegrann – men dels är det skitsvårt att se och känna och hinna reagera NÄR det sker. Och så har jag nog inte styrt upp något riktigt träningspass med detta.

Men igårkväll öppnade sej en möjlighet då Hemi fullkomligen ÄLSKAR grimskaft. Alltså detta är ju förstås mitt ”fel” eftersom jag ville ha igång lek med typ ALLT i början då hon var hos mej, o framförallt i stallet då hon hänger med när jag tar ut hästar och stannar utanför hagen – så fick hon belöning med lite jaktlek i grimskaftet. Nu har stallmiljön sedermera blivit hennes kanske tryggaste miljö och hon är alltid lekig, eftersom hon älskar gegga o det har varit mycket av den varan denna vår…
Summa summarum: när hon ser ett grimskaft blir hon VÄLDIGT leksugen!

Och Hjärtat har en liten hög i sin hage, som ett miniberg, som hon också ÄLSKAR. Hon rusar upp och ner och kastar sej som en tok mellan stenar, gegga och blir riktigt lekprovocerad av att sand och jord ”glider”. Ganska ofta brukar hon ”sno” mitt grimskaft då jag ska hämta Hjärtat, och rusa runt med det i munnen runt högen.

Och igår så lekte jag helt enkelt med henne en stund och tillfället bjöd på perfekt träningsmöjlighet av kampandet! Att hon drar i nerförsbacke verkar ge mer impuls att faktiskt lägga vikten bakåt och ”luta” sin vikt bort från mej, och jag såg till att belöna (låta henne ”vinna”) varje ansats till viktförskjutning och märkte FORT effekt, dvs hon bjöd på viktförskjutning på en gång igen. Insåg att belöning av sådant här kräver ungefär samma tänk som annat ju – dvs bättre effekt med hög förstärkningsfrekvens, vilket ju var en bra Aha.

Nu känns det kul att jag hittat ett sätt att utveckla kampandet lite! Gäller förstås att få MER och längre stunder och på andra ställen än i en brant nerförsbacke och i andra miljöer. Men en början är alltid NÅT!

Repetitonsklok, blick framåt, klövja, cykelturer, diagonalslutor

Ojoj så dålig jag är på att blogga. Vore ju fett fint om jag kunde fått nerskrivet iaf nån sorts träningsdagbok av hundar o hästar här i bloggen… Men det verkar jag inte lyckas med.

Jag o Julia var på en visning av ett ställe utanför Umeå, det strök vi från listan men kom hem med en vilja att hitta en plats på jorden i Tavelsjöbygden, kollade hemnet och blev helt förälskade i ett ställe. Nu är jag helt uppeldad inför morgondagens visning och vill inget annat än få flytta dit. Drömmer om att ha ån bakom huset så att Hemi kan bada varje gång hon går utanför dörren, att ha Hjärtat bakom knuten, att Lo kan klättra i trädkoja och åka rutschkana och att få njuta av ett vackert hus dagligen.

Kollat på Mina två liv och även om jag faktiskt gjort en bipolär-utredning så sätter programmen mycket på sin spets, en känsla av att hela min sanning inte finns i de utredningar jag gjort. Och idag har jag en typisk depressions och ångestdag, en dag då jag knappt tagit mej upp från sängen. Och det är så svårt att erkänna, för blandat med den här förlamande känslan av att inte vilja göra något, så finns också känslan av att vara helt meningslös och värdelös för att jag inte orkar eller står ut med att leva just idag. Jag vill inte erkänna för någon hur dålig jag faktiskt är…

Men nuförtiden är det sällan jag har såna här dagar, och det är ju positivt. 🙂

Nu på kvällskvisten så fick jag ett litet ryck av dåligt samvete och planterade om några örtplantor. Mitt växtexperimenterande känns ganska bräckligt, vette sjutton hur det växer egentligen trots min omsorg. 😉 Skyller på svåra omständigheter att odla i ett lägenhetskök!

Hemi fick bära klövjeväska på promenad idag och inspirerad av en forskningsrapport jag läst om ögonkontakt vs att rikta blicken framåt/åt samma håll som mej så provade jag att shejpa in blicken framåt.
Insåg att det kanske inte är en sån dum grej, hon har ju inte varit så förtjust i att ge ögonkontakt, men att shejpa in andra ”ögonrörelser” kan kanske ge en bra väg att gå till ett glatt kontaktsökande med blicken. Hon verkade iaf uppskatta det MYCKET mer och greppade mkt fort och jag upplevde att det hjälpte oss massor då vi började närma oss vägen och husen, där det körs en hel del o är rätt mycket folk i omlopp och där hon alltid brukar bli lite låg, det var som att hon tyckte att övandet på ”blick framåt” var helt förenligt med vad hon VILL göra i den situationen – dvs blicka ut och ”ha koll framåt”.
Jobbade inget med nån ”stadga” utan belönade för typ knappt nån sekund av ögon riktade framåt, men upplevde att det nog inte skulle vara något problem att jobba med lite stadga på beteendet och lägga på signal.

Blir väldigt glad varje gång vi jobbar lite med att shejpa ett beteende, och kanske lite stolt över den lilla grund vi har. Hon är så sjukt repetitionsklok! Behövs typ bara en godis så upprepar hon beteendet, och sedan igen och igen och igen. Det känns så förstärkande för mej också, att jag varit noga med att ha struktur i tränandet – att öva på ett beteende i taget, korta, korta stunder och ha tydliga ”pauser”. Texas är typ helt icke-repetitionsklok, men det beror ju på att jag klickat hejvilt för en massa olika beteenden utan att tänka kedjning utan mer tänkt ”det är bra att belöna varje gång han gör det jag ber om” typ. 🙂 Det är ju också en anledning till varför det varit ganska frustrerande att försöka shejpa fram något med honom, för han har aldrig lärt sej att det lönar sej att UPPREPA det som gav belöning….

Hemi fick lite fysträning igår med, då vi cyklade till o från stallet. Det går riktigt bra att cykla med henne nu, älskade fina hund. 🙂

Hjärtat jobbade jag på långa tyglar igår. Försöker frånse min inre vilja att jobba helt belöningsbaserat (det känns inte som om vi gör det då jag skoljobbar honom?) och istället prova mej fram. Där kan en snacka slarv med repetitioner ;). Mer godis lite nu o då utan nån riktigt tydlig förstärkning egentligen… Men märker ju att jag förstärker vissa grejer också; bland annat så har vi fått bättre och bättre skritt tack vare ”shejping” av framåtbjudning och driv.
Tänkte mycket under passet på en grej jag läst häromdagen – att när en häst inte riktigt skjuter på framåt så beror det inte alltid på att de inte trycker på med bakbenen utan mer att de inte klarar av att överföra kraften från bakbenen till framdelen – det är ryggen som är svagheten. Det är bra att tänka på sånt med Lejonhjärta speciellt då en försöker ”shejpa” fram en mer framåtgripande rörelse. Tanken är ju att småsaker ska kunna byggas på till en helhet av en häst som rör sej med gott framåtdriv.
Jobbade massor med en utmaning i en grupp jag är med i på FB; diagonalslutor. Det har varit jättebra för oss att jobba mot ett mål, jag kan lättare analysera var våra svagheter är och jobba mer strukturerat med dem – och vi har faktiskt kunnat ta skolorna till en annan nivå mha detta målinriktade arbete nu. Det är kul, eftersom vi haft samma kvalitet på skolorna sen han var typ 3 och jag inte tyckt att det gått att jobba med dem för att göra dem bättre – mina idéer var slut liksom…

Men helst vill han ju piaffera/trampa sej igenom diagonalslutorna, och jag försöker radera alla ”don´ts” ur huvudet och istället ta det för vad det är – alltså att Hjärtat faktiskt har LÄTTARE för att trampa än att kliva på framåt, och att det är vårt nuläge – det är därifrån jag måste jobba vidare, inte hela tiden söka nåt annat.

Nu orkar jag inte skriva mer för nu, men återkommer….